Bosse Jansson - en vanlig brevbärare. Eller...

Bosse och IB-affären – förklarar det hans försvinnande? Ja, den skulle finnas ett samband.

Det finns många saker som är oklara när det gäller Bosse Janssons försvinnande i april 1976.

1. Det finns en polisutredning om Bosse Janssons försvinnande. När jag ville ha ut den för ungefär ett år sedan fick jag till svar "den finns inte längre". Det fanns de som fått ut den ett par år tidigare. Var det för att jag var ärlig och sa att jag skrev en bok som jag inte fick ut den?
2. Polisutredningen har jag ändå genom lyckliga omständigheter. Den är erbarmligt illa skött. Varför? Var det order från högre ort? Eller bara vanlig inkompetens?
3. Det finns en SÄPO-akt om Bosse Jansson. (SÄPO=Säkerhetspolisen) Jag har fått ut delar av den, men enbart tidningsurklipp. Jag har överklagat till högsta instans och fått avslag. Vad är så hemligt med en brevbärare som försvann för snart fyrtio år sedan? Och där inga nära anhöriga finns i livet?
4. Kan Bosses försvinnande ha samband med IB-affären? Jag tror det kan vara så. Jag tar upp det i boken, men vem vet? Vad finns i arkiv som vi inte kan läsa?
5. Bosse var aktiv i Svensk-Albanska Föreningen, han var kommunist och han talade flytande albanska. Han har varit aktuell både för polis och SÄPO. Kanske också hos IB...

Utdrag från boken:   

Journalisterna Jan Guillou och Peter Bratt avslöjade i tidningen Folket I Bild/Kulturfront sommaren 1973 att en okänd underrättelseorganisation fanns i Sverige som inte ens var känd av riksdagen. IB:s uppdrag var att åsiktsregistrera vänstersympatisörer och ha spioner utomlands. Likaså framkom uppgifter att IB hade gjort inbrott. Bakgrunden till IB-affären är lång och har egentligen sitt ursprung i andra världskriget och en kommunistskräck som vi fick i stora doser från USA på 1950- och 60-talet. ...
1957 inrättades en enhet för inrikes säkerhetsfrågor, Grupp B, med Birger Elmér som chef. Efterhand blev enheten mer och mer självständig och döptes om till B-kontoret. Kontoret hade ett mycket nära samarbete med socialdemokraterna, som med 20 000 arbetsplatsombud rapporterade vilka arbetare som hade kommunistiska åsikter. Informationen förvaltades av Grupp B vars åsiktsregister med uppgifterna användes vid kontroller inom försvarsmakten, vid inkallelser och krigsplaceringar.

Grupp B vidarebefordrade viss information till SÄPO, som lade in uppgifterna i sitt centrala register. Det registret användes i sin tur bland annat till kontroll av personer som sökte jobb vid företag som hade samröre med totalförsvaret.
1965 slogs Grupp B ihop med T-kontoret – som arbetade med utrikesfrågor – och blev Försvarsstabens särskilda byrå. Birger Elmér blev chef. Organisationen kallades för IB. IB är en förkortning som kan betyda Informationsbyrån, men som troligtvis betydde Inhämtning Birger – efter Birger Elmér. Det finns ingen officiell förklaring till förkortningen.
...
Misstron var stark mellan SÄPO och IB, men det fanns också långvariga samarbeten mellan organisationerna, när de hade gemensamma mål.
Sommaren 1973 kom då avslöjandet om IB-affären. Det blev inte någon särskilt stor uppståndelse just då, utan den mediala uppmärksamheten kom i samband med att Guillou och Bratt greps och häktades i oktober 1973. Deras anhållande berodde på att de ansågs som en risk för rikets säkerhet genom deras avslöjande om IB-affären.

Så, var blev du av, Bosse Brevbärare?
/eva k.

 

 

Boken tar form och ett smakprov

Nu börjar det ändock närma sig att boken snart ska kunna finnas att köpa. Och läsas. Så du själv kan fundera över vad som hände de tio...
Två av dem som försvann var Stefan och Thomas som i juli 1966 försvann spårlöst i havet utanför Höganäs. Jag skriver utifrån de fakta som finns, till exempel polisutredningar, artiklar, intervjuer, böcker med mera. Men, jag skriver också in vad jag tror kan ha hänt med de fakta som finns, som jag ser som olika scenarior framför mig. Här ser du två sidor från boken och nedanför kommer ett litet smakprov ur kapitlet som handlar om just Stefan och Thomas försvinnande.

 

Nu tar vi oss tillbaka till kvällen den 20 juli 1966

Scenario Ett - En planerad rymning

Lecta glider fram i vågorna med ett segel uppe. Strömmen är stark och Stefan och Thomas börjar bli trötta. Den starka strömmen har gjort att de kommit ur kurs och seglingen till den uppgjorda mötesplatsen har tagit mycket längre tid än de beräknat.

När de träffade den vältalige mannen i Helsingborgs hamn för några månader sedan hade allt verkat så lätt och enkelt. De hade suttit på en bänk och sett ut över färjeläget i Helsingborgs hamn där färjan var på väg in till kaj. Skolan var slut för dagen, men eftermiddagen var varm och skön och de hade köpt varsin glass i hamnkiosken.

Först hade de varit lite misstänksamma mot den mörke mannen i trettioårsåldern som kommit fram till dem och börjat prata på bruten svenska. Skulle de inte tycka det vara kul att se något annat än Helsingborg och skolan? Och samtidigt tjäna pengar och se hela världen?

Komma ifrån skola, föräldrar och få uppleva det verkliga livet och se världen – värvaren från Främlingslegionen hade lagt fram det på ett sätt som inte gått att motstå. Allt var bra hemma, men ett äventyr som detta kunde de bara inte säga nej till.

 

 

 

Min bok 29:e Juli 1965 och andra olösta försvinnanden, Minnenas Journal och Dahlsjö-fallet

I månadens nummer av Minnenas Journal skriver Torbjörn Österholm om Dahlsjö-fallet, samt lite om Hymme Lundquist. En spännande och intressant artikel!
I papperstidningen finns också en utlottning av min bok, jag beräknar att tryckningen är klar i månadsskiftet november-december om min planering håller i sig. Den kommer att finnas här att beställa lika väl som i handeln.


Det känns lite märkligt att den faktiskt är klar. Jag har haft de tio så länge i huvudet, och de är inte borta från huvudet än, tro mig.
Så, därför tänkte jag också här på bloggen visa hur framsidan ser ut till boken. Det är Anna Nilsson, en känd konstnär från Bjäre-halvön som gjort både framsida och baksida. Visst är den helt fantastisk! Anna är så vansinnigt duktig.

Det finns en mening med bilderna förutom att jag tycker så ruskigt mycket om dem. Bilderna är det som blev kvar, eller rättare sagt det som är en symbol för varje försvinnande. För ingen av de tio vet vi var de är... 



* Segelbåten är Lecta, som sågs i månljuset klockan 2 på morgonen i slutet av juli 1966.

* Bilen är den blå PV:n som försvann med Jan Olof, Gay och Kjell Åke den 29 juli 1965.

* Den gröna bagen stod kvar på busshållplatsen när Ove gick och ringde.

* Bussen... ja, det är den buss som Viola åkte hem till Helgum med den kalla decemberkvällen 1948.

* Raisa är boxern som sprang tillbaka i mars 1974 utan sin lillhusse Paul som aldrig sågs igen.

* Bosse som försvann från Söder våren 1976 - han var brevbärare.

* Och det som står i polisutredningen över Hymmes försvinnande - han hade med sig en sovsäck och en transistorradio. Men var det verkligen han som skickade vykortet den 29 juli 1965?

Ja, vad hände egentligen? Jag har fått fram nya fakta i flera av fallen, men vad som hände... Egentligen? Vem vet...   /eva k.

Var blev du av, Viola?

Det sjunde fallet jag skriver om, som egentligen är det första, inträffade i Helgum den 5 december 1948.
  

Då försvann Viola Widegren, 17 år, fullständigt spårlöst. Hon var hemma på besök i föräldrahemmet från Garnisonssjukhuset där hon arbetade som vårdbiträde. Det blev bråk med fadern, Viola sprang ut och efter det är det ingen som med säkerhet har sett henne.
   Det kom in många tips, det gjordes eftersökningar och draggningar, men inget hittades.

Det här är nog ett av de mest omskrivna försvinnanden i Sverige.

Var blev Viola av den där kalla söndagskvällen i december 1948 i Helgums socken?
Drunknade Viola i Faxälven eller var det något annat som hände? /eva k.

Det finns en tråd på Flashback Forum om Violas försvinnande.

Brevbäraren som försvann spårlöst

Det sjätte försvinnandet jag skriver om är Bosse Janssons försvinnande i april 1976.

Ju mer jag funderar på Bosses försvinnande, desto mer fundersam blir jag över vad som egentligen hände. Jag vet inte ens vilken dag han försvann, bara att det var någon av dagarna första helgen i april 1976...
   Bosse Jansson var brevbärare, bodde på Söder i Stockholm och levde ett vanligt liv. Eller? Han reste mycket, bland annat till öststater, han var intresserad av Albanien och kunde både tala och skriva albanska. Han reste dit flera gånger. Han träffade toppar i den albanska kommunistiska eliten och han lyssnade på tal av Enver Hoxha när han besökte Albanien. Bosse var aktiv kommunist och medlem Svensk-Albanska Föreningen och i SKP - Sveriges Kommunistiska Parti.

Var blev Bosse av? Var han en vanlig brevbärare? Eller var han något mer?

Jag har hittat nya fakta om Bosses försvinnande som jag beskriver i boken. Någon kanske vet sanningen om vad som hände honom... /eva k.

Tråd på Flashback Forum om Bosse Janssons försvinnande; Brevbäraren som försvann