Ett bibliotek i Öjebyn

Bibliotek och Facebook är fascinerande ställen, eller hur? Biblioteket i Öjebyn har köpt in min bok - och några till - och de visar på FB böckerna de har köpt in. Verkligen tjusig marknadsföring. Öjebyn är en stadsdel i Piteå. Undrar vilka som kommer att låna den...

https://es-la.facebook.com/297896307027095/videos/vb.297896307027095/658560937627295/?type=2&theater

Röyters Båthus igår

Här en bild från gårdagens vernissage. Lisbet till vänster, sen jag, Christina och Anna-Maria som fotar samtidigt som Sven tog den här bilden.
Vi har inte tur med vädret och idag åker värmefläkten med ner. Men, för övrigt gick det väldigt bra med många trevliga människor som kikade in, drack ett glas rosé eller cider och tittade på våra tavlor och smycken. Lägg särskilt märke till vänster där några av Lisbets akvareller hänger. De fick så mycket beröm. /eva k.

Två positiva recensioner

Den 28 juni recenserade Stefan Pettersson i Nya Tider min bok. Bland annat skriver han: Forskningsarbetet är imponerande, ambitiöst är bara förnamnet. Det ligger många timmars arbete bakom det här.
Det försvinnande han verkar tycka är mest intressant är Bosse Janssons försvinnande i april 1976. Och jag undrar verkligen också vad som står i SÄPO-akten jag inte får läsa...

Han rekommenderar också boken och avslutar recensionen så här; Om ni är intresserade av försvinnanden så rekommenderar jag boken å det varmaste. Den är på 249 sidor och kan beställas bland annat på bokus.com. Ni kan också mejla Eva direkt på: eva@ektv.nu

Här kan du läsa hela Stefans recension i Nya Tider.
Recension i Nya Tider

I dagens Hallå Ängelholm som är en veckobilaga till Helsingborgs Dagblad, var det en recension av boken och den rekommenderas som sommarläsning tillsammans med två andra böcker med Ängelholmsanknytning. Här tycker recensenten att Stefan och Thomas försvinnande 1966 är det som griper mest tag. Och det är ett oerhört sorgligt öde för de två unga killarna - med hela livet framför sig - som seglade ut från Hittarps hamn 20 juli 1966 och aldrig kom tillbaka. Det är snart exakt femtio år sedan.

Recension i Hallå Ängelholm       bläddra fram till sidan 18

Det är spännande att läsa vad andra tycker om det jag skrivit. Själv håller jag just nu på och läser En orolig man av Henning Mankell. Han skriver helt underbart och Rolf Lassgård ÄR Wallander, eller hur? /eva k.

Vernissage i Vejbystrand och 29:e Juli 1965

Idag öppnar jag och Lisbet Enbjerde vår utställning i Röyters Båthus i Vejbystrand. Lisbet målar olja och akvarell och jag broderar samt har givetvis boken där också till försäljning.

Idag är det öppet mellan klockan 15 och 19 och sedan är det öppet varje eftermiddag fram till söndag.
Välkommen!

Överst är en serie tavlor med hundar. Det är skånskt yllebroderi på vadmal och fotografier från början av 1900-talet eller slutet av 1800-talet. Även då fotade man hundar och det fanns små söta hundar då också.

Överst;
Tio barn och En Hund.
Sedan: Hatt och Hund
Tredje: Min Hund
Nederst: Min Mops

Överst; En Glad Häst i skånskt yllebroderi.
Nedanför och svårt att se;
Barnfoton från hundra år sedan, broderat på linne.


Det är inte helt lätt att fota i ljuset av lysrör...

Gumman och Kitty kommer så klart också att vara där, mina hundar. /eva k.

Alvar Larsson försvann spårlöst 1967 - del 5/5

Kanske var det detta som hände;

Alvar tar roddbåten, ror ut av någon anledning - kanske ser han något i vattnet som flyter och som han blir nyfiken på.
Han tappar en åra... kommer ur kurs. Åsnen är en stor sjö och dess vattenmängder ska vi ha respekt för.

Söndagen den 16 april är en mulen och gråkall dag, så Alvar tappar snabbt orienteringen om var han är. Han kan inte hålla kursen eller ro med bara en åra och den lilla roddbåten flyter iväg från land.
Nerkylningen går snabbt, han har bara en tunn jacka på sig och trätofflor, ingen mössa, inga vantar. Snart fryser han så han skakar. Båten driver iväg ännu längre från land, han ropar sig hes, men ingen hör honom.

När Alvar ser Klasöarna,  lyckas han ta sig in till land med sin ena åra. Han hamnar i vattnet men lyckas med sina sista krafter dra upp båten och börjar sedan gå upp i skogen för att se om han kan hitta någon stuga att söka skydd i.
Alvar blir tröttare och tröttare, kylan kryper in i märgen på honom, de blöta kläderna klistrar mot kroppen. När det börjar skymma är Alvars krafter helt slut och han kryper in under en utskjutande stenvägg, kurar ihop sig och somnar in.

När skymningen övergår i kväll söndagen den 16 april 1967 är allt slut. /eva k.