Joshua Slocum - världsomseglaren som försvann spårlöst

Joshua Slocums levnadsöde i sig är värt att fundera över. Innan ens tanken fanns att "förverkliga sig själv", så var det nog just det han gjorde. Och han försvann spårlöst någon gång efter den 14 november 1909, alltså för 108 år sedan.

Joshua Slocum föddes den 20 februari 1844 i Nova Scotia. När han var fjorton år - 1858 - rymde han hemifrån och tog hyra på en fiskebåt. Det kanske var hårdare än han trott, för han återvände snart hem igen. 

1860 dog hans mor, då han var 16 år. Därefter tog han hyra på olika båtar och redan 1869 var han kapten. Sedan seglade han på olika rutter, bland annat Kina, Australien, Japan och Moluckerna.

1871 gifte han sig i Australien med Virginia Albertina Walker från Amerika. Hon dog tragiskt nog redan 1882.

1886 gifte han om sig med Henrietta M. Elliot, som kallades Hettie.

Under de här åren gjorde Joshua ett antal långresor med olika båtar. Den 24 april 1895 avseglade han från Boston i Spray, en liten segelbåt, för att segla jorden runt. Det lyckades han med och angjorde hamnen i Newport, Rhode Island, den 27 juni 1898, alltså tre år senare. Resan var på 46 000 miles, det vill säga 7 400 svenska mil.

Han skrev också en bok om sin resa. 

Elva år senare, 14 november 1909, seglade Joshua ut igen i sin Spray, med destination Orinocofloden. Han kom aldrig tillbaka och det återfanns inget efter honom eller båten. Först  1924 dödförklarades han. 

Vad hände Joshua? Han var inte helt ung när han gav sig av, han var 65 år 1909. Blev han påseglad av en större båt en mörk natt? Seglade han på ett grund? Fick han en hjärtinfarkt? Idag vet vi också att det finns något som kallas "monstervågor". Enorma vågor som kan uppstå utan förvarningar. 

Något svar kommer vi aldrig att få om vad som hände Joshua efter att han seglade ut den 14 november 1909.

Spray var en liten båt och havet är enormt. 

/eva k.

Lelle Hildestrand - försvann spårlöst 25 januari 1999

Lelle Hildestrand, 37 år, försvann spårlöst från nattklubben Kartago runt 21-22-tiden den 25 januari 1999. Nu har snart nitton år gått sedan dess och ingenting har kommit fram om vad som skulle kunna vara en förklaring.

Lelle var manager för hårdrocksgruppen Hammerfall. De var i Sölvesborg där Hammerfall spelade på Kartago, en klubb. Mitt under konserten lämnade Lelle Kartago utan att uppge vart han skulle. Han bara frågade en i bandet om det var ok att "han gick ut en kvart". Ingen visste vad han hade för ärende.
Klubben låg i ett ödsligt industriområde i Sölvesborgs hamn. Det var dåligt väder, kallt och blåsigt, så utanför Kartago var det folktomt.
Ingen såg Lelle när han gick ut och ingen såg honom komma tillbaka till Kartago.

Richard Nilsson, sedermera dömd för trippelmordet vid Forsmöllan i Klippan, säger att han träffade Lelle på kvällen för att betala honom 28 000 kronor från den spelningen som varit på lördagskvällen.
Han säger att de körde en runda i hans bil för att kunna prata ostört. Efter ungefär en kvart, mellan  klockan 21.30 och 22 ska Lelle ha blivit avsläppt utanför Kartago, enligt Richard Nilsson.
Ett vittne hörde en skarp knall från hamnen runt 22-tiden. Hon kom ihåg det eftersom hon inte tyckte att det lät som en smällare.

Tisdagen den 26 januari anmäldes Lelle som försvunnen. Polisen hade genast ett starkt intresse för Richard Nilsson som misstänkt för försvinnandet.

Polisen arbetade efter teorin att Lelle blev skjuten och att hans kropp kastats i vattnet.

Det framkom två saker som i högsta grad var förbryllande.
* Klockan 22:03 ringdes ett samtal från Lelles mobil till managerns mobil. Uppringaren tömde Lelles telefon på intalade samtal.
* När managern åkte hem körde han en runda i området runt sjön Immeln. Immeln är en stor insjö i nordöstra Skåne. Där blev han så trött att han körde in på en parkeringsficka och sov några timmar i bilen. Från parkeringsfickan och hem till hans bostad är det tio minuters körning.
Den 5:e februari hittades Lelles väska vid Immelns södra strand. Den var fastfrusen i isen och vattenskadad. Väskan innehöll hans dator och 74 000 kronor. Enligt vissa uppgifter innehöll den på måndagen 122 000 kronor.
  
Den 15:e mars greps och anhölls Richard Nilsson misstänkt för mord. Han släpptes efter en vecka.

Polisen har sökt efter Lelles kropp i Immeln, i Ivösjön och i vattenfyllda stenbrott. Inget har återfunnits förutom väskan med dator och pengar, under de snart nitton år som gått sedan Lelle försvann.

Så - vad kan ha hänt Lelle den blåsiga och ruggiga måndagskvällen i slutet av januari 1999?

Var blev Lelles kropp av? Begraven? Sänkt i ett stenbrott? I Ivösjön? I Immeln? För att han är död tänker jag är rätt säkert. Han hade familj och barn, det fanns ingen anledning att försvinna frivilligt som jag ser det.
Ett vittne säger sig ha hört ett skott. Mobilen är tömd. Richard Nilsson har varit anhållen en vecka, misstänkt för mord.
Vad tror du hände?
/eva k.
____________________________________________________________________

Vy från Immeln

Immeln är max 28 meter djup och har en yta på 22,4 kvadratkilometer. Det finns många öar i sjön. Det är Skånes tredje största sjö. Jag har paddlat i Immeln, många år sedan nu... det ÄR en jättestor sjö och när man är mitt ute på vattnet, så är man inte så kaxig om det blåser upp lite...

___________________________________________________________________

Vy från Ivösjön

Ivösjön är Skånes största sjö. Sjön är 50 meter djup och  har en yta på 50,1 kvadratkilometer. Mitt i Ivösjön ligger Ivön. Man tar sig med färja från fastlandet till ön som har 170 bofasta invånare, samt många turister på sommaren.

_____________________________________________________________________

Mellan Sölvesborg och Ivösjön är det 3,5 mil. Mellan Sölvesborg och Immeln södra del är det 4,5 mil. I mörker så säg att det är en timmes körning från Sölvesborg till Ivösjön. Till Immeln tar det kanske 45 minuter.
_____________________________________________________________________

För dig som vill veta mer om Richard Nilsson, finns en ny radiodokumentär av Sigge Dabrowski här:
Den leende mördaren

ps: om du funderar över vilken sjö som är Skånes näst största sjö, så är det Ringsjön, vid Höör. 

Jonas och Stefan Tapper försvann spårlöst i Honduras 1998

Jonas Tapper, 25 år, och Stefan Tapper, 22 år, försvann spårlöst i Punta Gorda, troligen i december 1998.
De två var bröder, oerhört intresserade av friluftsliv i alla dess former och hade bestämt sig för att göra en cykeltur från Alaska i norr till Kap Horn i syd. De kom ursprungligen från Nynäshamn. Jonas var yrkesmilitär i Boden.

De gav sig av på sitt äventyr den 1 juli 1998 genom att cykla från Boden till Arlanda. Dels för att testa av utrustningen, dels för att det var ett billigt sätt att färdas på.
Från Arlanda flyger de till Anchorage i Alaska den 15 juli, där de startar sitt cykeläventyr. Deras färdväg ska vara genom samtliga länder på de två kontinenterna och de räknade med att nå Kap Horn ett år senare, alltså sommaren 1999.

I oktober färdades de genom Mexico. Det verkar som om de har ekonomiska problem. De funderar på att dela på sig när de kommer till Equador. Jonas tänker sig att fortsätta enligt ursprungsplanen och Stefan ta den kortare och snabbare vägen längs västkusten till Kap Horn.

I början av november är cyklarna i dåligt skick och det verkar som om de blir rånade. De nämner också att de haft följe med en kompis, Shane, som cyklat i förväg. Här verkar det som att de blivit trötta, har ont om pengar och tänker sig att ta sig hemåt. De har ingen större seglarvana, men köper en segelbåt, Little Jasmine, för sina sista pengar.

För det man vet är att de den 6 november 1998 köpte en öppen 26-fots träbåt.segelbåt i Belize, brittiska Honduras. Troligen har de tänkt att segla till Panama eller Venezuela och sedan ta sig hem till Sverige därifrån.
8 november anländer de till Punta Gorde i Belize.
Någon gång mellan den 12 och 15 november ska ett vittne  ha sett dem i Puerto Barrios, Guatemala. Det går färja mellan Punta Gorda och Puerto Barrias. Étt kontouttag visar att Jonas och Stefan har handlat där, troligen för att köpa proviant till seglingen.

Den 16 november 1998 skickar de sina sista vykort till Punta Gorda. Det står att "imorgon seglar vi vidare och vi har proviant för tjugo dagar"

19 november tar de ut 50 dollar i La Ceiba, Honduras. En banktjänsteman kan senare bekräfta att det var Jonas och Stefan som tog ut pengarna.

Sedan händer här något. Jonas och Stefan försvinner spårlöst.

Segelbåten hittas drivande av en fiskare den 12 december 1998 norr om Omoa. Båten flyter, men är vattenfylld och det finns kvar tillhörigheter i båten.




Den 8 mars 1999 börjar man leta strukturerat. Tydligen har det varit förvecklingar med UD som gjort att efterforskningar har dröjt.

I april åker brödernas mamma ner tillsammans med flera andra för att söka efter Jonas och Stefan. I slutet av resan hittades en plastförpackning med Stefans pass, bådas  körkort och andra personliga ägodelar. De hade  - enligt uppgift - flutit i land på den lilla turistön Utila i Honduras kustband och upphittaren hade försökt sälja dem. Tillhörigheterna hade då beslagtagits av den lokala polisen och blivit liggande på polisstationen.

I december 1999 kommer en kommission fram till följande;
Efter att ha pratat med fiskarna som fann båten och andra vittnen, menar man att det har skett en båtolycka när Jonas och Stefan var på väg från La Ceiba på fastlandet till ön Utila. Båten hittades drivande 10 sjömil utanför Omoa i Honduras.
Inga andra uppgifter framkom trots efterlysningar med belöning utlovad för uppgifter och tv-sänd efterlysning.

____________________________________________

Ett så sorgligt försvinnande, för snart nitton år sedan.

Kanske överskattade Jonas och Stefan sina krafter? Att segla är inte lätt, de hade ingen seglarvana och det var okända farvatten. Det verkar också som om de var lite trötta på hela resan och tänkte sig hemåt. Varför löste de inte bara en flygbiljett och åkte hem? Men, det är så lätt att vara klok åt andra, eller hur?
Jonas och Stefan var vältränade, unga och tänkte säkert att allt fixar sig. Men, okänt vatten, ingen seglarvana och dåligt väder - det är en förfärlig kombination. Och kan vara förenat med dödsfara.

Det här är heller inga trevliga länder. Utsökt vackra, men med hög kriminalitet och ett människoliv är inte så mycket värt. Myndigheter fungerar inte heller i närheten av vad vi här hemma i Sverige tänker oss är standard. Blev de rånade och mördade? Tog de med sig någon på båten som ville ha lift? Som kanske sa sig vara duktig på att segla? Var blev kompisen Shane av? Dök han upp igen?

Jag tror inte att mer klarhet kommer i det här försvinnande. Men, vi kan aldrig vara säkra.
Vad tror du hände i Honduras i december 1998?
/eva k.

 

Polarexpeditionen som försvann 1897

För exakt 120 år sedan skrev Salomon August André i sin dagbok följande:

17 sept, 1897
Sedan jag sist skrev i dagboken har i sanning mycket förändrats. Vi strävade framåt med slädarna i vanlig ordning men funno till sist, att den nyfallna snöns beskaffenhet ej tillät oss att fortsätta nog hastigt. Freankels fot, som fortfarande ej tillät honom att draga, tvingade mig och Strindberg att turvis gå tillbaka och draga fram även Fraenkels kälke. Strindbergs ena fot var ock litet i olag. Köttet var nästan slut och övergångarna mellan flaken blevo allt svårare tillfölje av issörja. 
Vår position är ej synnerligen god.

Den 11 juli 1897 lyfte en luftballong, döpt till Örnen, från Danskön. Danskön tillhör Norge, ligger i den nordvästra delen av ögruppen Svalbard, nära Spetsbergens kust. 

Ombord fanns tre män, August Salomon Andrée, Nils Strindberg och Knut Fränkel. De skulle flyga över Nordpolen och bli de första som nådde den. 

De nådde aldrig fram. Efter endast tre dagar, den 14 juli kraschlandade Örnen på isen.

Luftballongen Örnen kraschade på polarisen 

De tre vandrade över isen i nästan tre månader, och sedan dog de. Egentligen vet vi inte varför de dog. Troligen har Bea Uusma i sin bok Expeditionen kommit fram till ett så rätt svar som möjligt.

De hade kommit fram till Vitön, en del av Svalbard, i början av oktober, de hade proviant kvar, de hade kött, de hade gevär och ammunition och de hade börjat bygga ett läger. I mitten av oktober 1897 dog de.

1930 hittades deras kvarlevor och resterna av lägret. 

Jag tänkte skriva några avsnitt om expeditionen, med referenslista över de skrifter och böcker jag hittat. Det är oerhört fascinerande, både som ett försvinnande men också över de män som reste iväg och den tidsanda som rådde i slutet av 1800-talet. 

/eva k.

Vem var det som hittades på Ivön den 9 juli?

Jag undrar så vem det var som hittades på Ivön den 9:e juli i år...

Vi var på minisemester på Ivön någon vecka efter, hyrde en stuga på campingen som ligger precis vid färjeläget. Nej, jag åkte inte dit för att kroppen hade hittats, hade bokat långt tidigare, men det är klart att jag funderade när vi gick rundor med hundarna. Bland annat var vi uppe vid kaolinbrottet och vid Ugnsmunnarna.

Kaolinbrottet

Ivön är alltså Skånes största ö, den ligger i Ivösjön, närmaste stora stad är Kristianstad, det är ungefär 2,5 mil däremellan. Det finns ingen bro, man åker färja som körs med kabel.

Ivön har 170 bofasta invånare, ön är på totalt 1500 hektar och är väldigt speciell. Ön har ett väldigt milt klimat, där har varit stora fruktodlingar förr. Det finns fornlämningar, bl a Biskopskällaren och en kyrka - om jag minns rätt - från 1300-talet. Det har funnits dinosaurier i sjön, man kan fortfarande hitta fossiler.
Det finns också ett stort kaolinbrott, som användes fram till 1960-talet. Kaolin är en vit lera, som Nymöverken i Bromölla använder för tillverkning av sanitetsporslin. Vi kunde fortfarande se lämningar efter spåren där vagnarna med lera dragits, pålverk i strandkanten och stora murade lämningar som måste ha varit till för vagnarna. Det var kusligt, det ligger väldigt nära strandkanten...

Jag tror också att där tidigare har varit stora mängder betesdjur, det kändes som att det var väldigt mycket ungskog, egentligen snårskog och sly när vi gick där. Stenmurarna syntes hela tiden, men allt var igenväxt.

Jag tänkte först när jag läste om skelettet som hittats, att det kunde vara någon från den tiden. Där är mycket sten, håligheter och kanske att en kropp kunde ha bevarats på så sätt. Det var många som jobbade där och kanske att någon sagt att "jag åker hem" och sedan bara försvann... kunde ha varit så, men nu visar tester att skelettet är cirka tio år gammalt, alltså från 2006-07. Alltså är det inte Lelle Hildebrand heller, som försvann 25 januari 1999 från Sölvesborg. Det är ungefär tre mil mellan Sölvesborg och Ivön, inte långt alltså. Det har varit draggningar i sjön Immeln efter att han försvann, den sjön ligger också i närheten av Kristianstad. Jag vet inte om man sökte i Ivösjön också, det är möjligt.

Det förvånar mig inte att ett skelett kunnat ligga oupptäckt så länge där. Det är otroligt oländig terräng och att bara ge sig in där, det gör man inte som "vanlig" vandrare. Men, hur har det kommit dit? Och varför kan man inte se om det är en man eller kvinna?

Kan det ha varit en ensam campare, som checkat ut på morgonen från campingen eller stugan och tänkt att vandra en sväng innan hemfärd? Något har hänt och hen har blivit liggande... det som talar emot det är att man inte hittat någon packning, men den kan ha försvunnit... försvinnandet är anmält, men ingen har vetat exakt var hen campade.

Kan det vara ett mord? Kroppen har dumpats? På sommaren är det rätt mycket turister och trafik och jag tror det hade varit fullt möjligt att stanna en bil och släpa ut en kropp en tidig morgon, innan de bofasta åker till jobbet...

Kan det vara någon som aldrig blivit anmäld som saknad? Det hittas kroppar, som aldrig går att identifiera...

Sen är det så, enligt Leif GW Persson, att de flesta som gör sig av med kroppar, gör det inom ett ganska snävt område och oftast där man har en viss lokalkännedom. Så, får vi någon gång reda på vem det är och vad som hände?

/eva k.






http://www.expressen.se/kvallsposten/skelettfyndet-pa-ivo-kroppen-har-skador/