tisdag 24 juli 2018

Anna Karlsson försvann spårlöst 1960 - vad hände?

Anna Sofia Karlsson försvann fullständigt spårlöst torsdagen den 17 november 1960 från Vansö Kyrkby, utanför Strängnäs. Det har aldrig hittats ett spår av henne.

Jag var i Strängnäs några dagar förra veckan och började fundera över Annas försvinnande. Igen. När jag gjorde research för min bok om Paul Virtanen som försvann 1974, så kom Annas försvinnande upp när jag pratade med en polis som utredde Pauls försvinnande. Han hade hört en uppgift om Anna. Utredningen fanns inte kvar, enligt honom. Den uppgiften han sade, har jag inte hittat någon annanstans.
_____

Anna Karlsson försvann alltså torsdagen den 17 november 1960. Hon bodde i sockenstugan i Vansö Kyrkby. Då hade Vansö ungefär 400 invånare och tillhörde också då Strängnäs. Anna skulle gå upp till gården Stora Eneby - en sträcka på åttahundra meter  - för att hämta mjölk.
Det var en kall, regnig och mörk novemberkväll. I handen bar hon en mjölkflaska som rymde två och en halv liter. Hon hade en ficklampa med sig, så att hon kunde se vägen.

Anna var folkpensionär sedan fyra år tillbaka, men ville jobba och hade fått arbete som städerska i skolan.

Snart var hon framme vid gården och där träffade hon på Göran Ehlin. Anna fick mjölk i sin mjölkkanna och de småpratade lite grand och sedan gav sig Anna iväg tillbaka mot hemmet.

Men, hon gick åt ett annat håll tillbaka. Hon gick mot militärens övningsfält. Göran såg att hon tog den vägen, men funderade inte vidare över det. Ficklampans sken försvann snabbt i mörkret.
_____

18 november, på fredagen, kom några grannar för att hälsa på Anna. Ingen hemma. De hade en privat kod för att visa att de varit där - de sticker in en liten kvist i dörrlåset. Regnet överick till snöslask och det blir kallare. På söndagen kom grannarna igen. Och kvisten satt kvar i dörrlåset.
De gick till polisen och anmälde försvinnande. Sökandet efter Anna började på måndagen.
Snöslasket hade nu övergått till snö och det gick inte att se några spår alls.

Vad polisen letar efter är en död människa. Kanske hjärtslag, hjärnblödning... Polisen hittar ingenting. Inga kläder, ingen mjölkflaska, ingenting.

DN 21 och 22 nov 1960

_____

Den 17 november hade pansartrupper från P 10-regementet en realistisk kvällsövning. De övade med sju ton tunga KP-bilar på fältet i närheten av Stora Eneby gård. Det var åt det hållet Anna hade gått.
_____

Det finns ett vittnesmål om att Anna blev sedd på övningsfältet. Här är citatet från Hemmets Journal 1974:
De stora, tunga pansarklädda bilarna krälar sig fram i övningsslingorna. Besättningen på tre man stirrar med värkande ögon ut genom den lilla slitsen i pansaret. De kör med full belysning de första varven. Bo Andersson, som gör sin värnplikt det här året, är med i bilen. Plötsligt ser han en kvinna komma på vägen över fältet, trots att den är avstängd för all trafik. 
Hon går ganska sakta och har en mjölkflaska i ena handen och en ficklampa i den andra. Nåja, hon är väl en ortsbo och vet att akta sig för militärfordonen. Strålkastarljuset glider bort från henne och det är åter bara övningsslingans besvärliga terräng man ser. 
Och nästa varv kör de med släckt ljus. De koncentrerar sig på körbanan och har inte tid eller möjlighet att se om kvinnan finns kvar på fältet.

Bo Andersson har sedan dess blivit arméingenjör vid P 10 och han minns klart händelsen. Han säger; det var förstås inte bara jag som såg henne. Vi var tre plutoner som övningskörde den kvällen. Efteråt pratade vi sins emellan om vad vi hade sett, då vi fått veta att hon var försvunnen. Övningsfältet var ett farligt område för henne. Vi borde nog ha sett till att hon kom därifrån. 

_____

Strax efter klockan på torsdagskvällen hörde en lantbrukare, Carl-Oscar Eriksson, ett skrik nerifrån övningsfältet. Det hördes bara en gång. Han trodde att det var en räv, även om det egentligen inte lät så.
Polisen söker i skallgångskedjor, men Anna är borta.

När jag pratade med polisen från Strängnäs; sa han att en mörk Volvo PV hade varit synlig i området samma kväll, men det hade inte lett till några ytterligare undersökningar. Ägaren till bilen var tydligen känd som en "värsting".

_____

I närheten finns en sjö som heter Kråksjön. Egentligen mer ett träsk, dyigt och vass som växer tätt. Bottenlöst? Man draggade i sjön, utan resultat. Det ska också ha funnits ett stängsel runt sjön som Anna i så fall hade behövt klättra över. Från sjön går en å som rinner ner i Husbyviken i Strängnäsfjärden, som i sin tur är en del av Mälaren. Kan hon ha ramlat i ån och förts ut i Mälaren?

Annas son, Lennart Karlsson, sökte efter sin en lång tid efter att polisen hade lagt ner letandet. Han menade att Anna kände till alla stigar och vägar i trakten och att något måste ha hänt. Var det militärerna som hade kört ihjäl henne och gömt kroppen? Här börjar det florera rykten och polisen kallar in alla som kört den kvällen Anna försvann. Samtliga nekar. Ortsborna tror ändock att det är någon av dem som kört ihjäl henne. Men, inga bevis finns. Och Anna är borta. Ficklampan och mjölkflaskan också.

Inget nämns om en mörk Volvo PV. Om den bilen fanns - varför sägs inget om den? Var det någon som ingen ortsbo ville bli ovän med? Ingen som vågade vittna? Var det enklare att skylla på värnpliktiga som inte var från trakten? 
_____


1974 kommer en bok ut, skriven av Ivan Hedman (finns olika stavningar). Den heter Grav i sand och handlar om Annas försvinnande. Han menar att det var en av bilarna som körde över henne och att besättningen begravde henne och lyckades hålla tyst om det. Väl värd att läsas. Finns på bibliotek och antikvariat.





Aftonbladet 1974

Vad hände den mörka och råkalla novemberkvällen för snart femtioåtta år sedan? 

* Olycka? Blev hon påkörd utan att bilens besättning märkte det och vacklade iväg mot Kråksjön?

* Begravdes hon som Ivan Hedman beskriver?

* Stroke/hjärtattack? Och försvann i ett vattendrag?

* Eller fanns det någon annan inblandad som aldrig blev känd i utredningen? Blev påkörd, slängd i bagageutrymmet och begraven någon helt annanstans?

* Frivilligt försvinnande? Inte troligt.




Det finns några saker att fundera över, tänker jag.

* Kan en hel besättning hålla tyst? Ja, jag tror det om incitamentet finns. Var de fulla? Var det vårdslöshet? Var framtiden riskerad för dem om de talade sanning?

* Finns Volvo PV:n? Fanns någon som man var rädd för? Ville skydda? Utredningen om Paul Virtanen från 1974 finns inte heller kvar. Det finns uppgifter om att de båda utredningarna kanske inte var det mest lysande polisarbetet. Paul kom från Stockholm och Anna var en gammal kvinna. Kanske inte så prioriterat - eller...? men, det är alltid lätt att vara efterklok, eller hur?

* Det är stora områden att söka igenom. Idag finns Missing People och vi vet hur oerhört svårt det är att hitta en kropp på så stora ytor i skogsterräng. Det är mörkt och korta dagar i november.

* Anna försvann på torsdagen, eftersöket började inte förrän på måndagen. Alla spår var borta. Om hon gått iväg pga. en stroke, kan hon ha hunnit väldigt lång väg...

Anna dödförklarades 1986.

Jag vet inte vad som hände. Vad tror du?
/eva k.

Anna Karlsson, troligen på 70-års-dagen. Foto; Folkets Bild. 


ps; det finns en kortfilm om Annas försvinnande, från 2004. Jag har inte lyckats hitta den i något arkiv. Den heter En tant försvinner, av Monica Andreae.





10 kommentarer:

  1. Mycket intressant och bra arbete utfört.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, roligt att du tycker om bloggen.

      Radera
  2. Har inte läst boken,men tror också hon blev påkörd på övningsfältet, en ren olyckshändelse. Som de värnpliktiga dock bestämde sig för att hålla hemlig. Det var inte deras fel, det är helt obegripligt att hon gav sig ut på fältet, och de ville inte riskera sin framtid genom att kanske åtalas, i alla fall bli förknippade med att ha vållat någons död. Troligtvis rejält uppspelta av den realistiska krigsövningen i mörkret, med adrenalinet pumpande i kroppen, bestämmer de sig för att begrava "kärringen". "Hon fick skylla sig själv, vad i helvete hade hon där att göra??" Med tiden framstår det hela alltmer overkligt, och livet går vidare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så kan det absolut vara. Det jag tycker är märkligt - om det är så - är att en hel besättning kan vara tyst för alltid...

      Radera
  3. Bara en hoper psykopater kan ha gjort något sådant, att strunta fullkomligt i vilken tragedi för de anhöriga om inte annat, att aldrig få veta vad som hände henne..Vidrigt!!!! Hur kan man hålla tyst om någonting sådant resten av sitt liv????

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det kan en fundera över - om det nu var det som hände...
      /eva k.

      Radera
  4. Det måste ju fortfarande finnas folk i trakten som förmodligen vet vem den lokale "värstingen" med Volvo PV:n var! Efter snart 60 år borde ju någon idag kunna berätta vem det rörde sig om? Mannen ifråga måste ju idag vara minst 80 år gammal eller avliden....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kan vara så. Men, ibland finns de som vet, men inte vill tala om...
      /eva k.

      Radera
  5. Det är märkligt att hon inte gick hemåt, med mjölkkannan igen....

    SvaraRadera
  6. Ja, eller hur? Det man kan fundera på är om hon faktiskt fick någon liten stroke/hjärnblödning, blev förvirrad i mörkret och gick fel...
    /eva k.

    SvaraRadera