För många är julen den värsta högtiden

Nu är det bara en dag kvar till julafton och de allra flesta av oss tycker det är roligt och mysigt med en helg, där vi är lediga, kan äta gott och vila på soffan med en god bok.
Så är det inte för alla.

Anne-Christine, syster till Kjell Åke, som försvann den 29:e juli 1965 tillsammans med Jan Olof och Gay, har aldrig uppskattat julen efter att Kjell Åke försvann. Det blev bara en helg som skulle genomlidas och sedan var det vardag igen.

Var blev de av, de tre som försvann den 29:e juli 1965? Både Kjell Åke och Gay lämnade en syster kvar.

Det tog mig ett och ett halvt år att skriva boken om de tio. Det känns som en lång tid. Men, både Anne-Christine och Ramona har funderat över sina bröders försvinnande i femtio år. Kanske får de svar någon gång.  /eva k.

Missing People Sweden - en fantastisk förening

Missing People Sweden är en ideell förening som hjälper till att finna försvunna personer, dels genom skallgångskedjor och dels genom Facebook. De samarbetar med polisen och har arbetat upp en fantastisk organisation för att hitta människor.

Och det gör de.

Jag hade förmånen att få intervjua grundaren Peder Schillerström, för - faktiskt - nästan exakt ett år sedan. Den intervjun finns med i boken.

På hemsidan; http://missingpeople.se/ finns flera olika sätt att stödja föreningen, dels genom gåvor, men också genom att köpa digitala julkort. Så, varför inte göra det direkt? På en gång?
Alla pengar som kommer in används till deras arbete. Och jag vet att de har många planer för framtiden.

Jag skulle gärna sett att Missing People Sweden kom hit till Ängelholm. Här försvann Jimmy Svensson 29 juli 2004. Sista gången han sågs var när han cyklade på Storgatan i Ängelholm vid lunchtid. Försvinnandet var först rubricerat som "försvinnande", men är nu rubricerat som mord. Varför är inte officiellt.
Kanske hade kroppen kunnat hittas om Missing People sökt - vem vet...?
/eva k.

Och det måste vi fira med ett julerbjudande, tyckte Kitty!

Och det har hon ju helt rätt i. För det är en väldigt klok hund, Kitty. Så nu får hon fortsätta det här inlägget.

Jag tänker så här:
* beställ boken via ett mail eller ring - det går också bra, uppgifter finns till höger här i bloggen

* säg om du vill ha boken inslagen som julklapp eller vanligt paket eller inte alls

* skriv alla uppgifter, som vad du heter, bor och telefon, gärna om du har hund och var du vill att boken ska skickas, det KAN ju vara en bra julklapp (tror dock inte hundar gillar den, den enda boken jag har ätit upp var en biblioteksbok som handlade om Goebbels, men matte kan ju skärpa sig lite och låna lite roligare böcker, eller hur?)

* vill du ha den signerad, skriv det (matte tycker det känns ruskigt pinsamt, men jag tycker det är bättre att fråga)

* matte skickar med en faktura på 230 kronor, då ingår frakten med ekonomibrev

* de tjugo första som beställer får en liten extra julklapp som jag tycker är fin också

* jag har också fixat lite marknadsföring med en tävling på FaceBook om du har det
https://www.facebook.com/eva.kullenberg.33

* och detta gäller till julafton, men matte säger att om den ska hinna fram till jul, så måste den nog skickas senast den 18/19:e för att vara helt säker på att den hinner fram till julafton, men det kommer ju mellandagar också och då är det inte fel att ligga i soffan med en bok och en hund...

Pust, kan jag få ta det lilla lugna nu, tack. Även hundar har rätt till lite avkoppling i soffan.
/Kitty Kullenberg



Kitty Kullenberg

29:e Juli 1965 och andra olösta försvinnande finns att köpa i Internet-bokhandeln

Så då finns boken ute till försäljning, till exempel här; http://www.bokus.com/bok/9789163796579/29e-juli-1965-och-andra-olosta-forsvinnanden/

Det känns jättekonstigt och faktiskt lite tomt. Men, det går över, tänker jag.



Det är rätt skönt att den är klar så vi kan få lite lugn och ro i jul. /Kitty

Bosse Jansson - en vanlig brevbärare. Eller...

Bosse och IB-affären – förklarar det hans försvinnande? Ja, den skulle finnas ett samband.

Det finns många saker som är oklara när det gäller Bosse Janssons försvinnande i april 1976.

1. Det finns en polisutredning om Bosse Janssons försvinnande. När jag ville ha ut den för ungefär ett år sedan fick jag till svar "den finns inte längre". Det fanns de som fått ut den ett par år tidigare. Var det för att jag var ärlig och sa att jag skrev en bok som jag inte fick ut den?
2. Polisutredningen har jag ändå genom lyckliga omständigheter. Den är erbarmligt illa skött. Varför? Var det order från högre ort? Eller bara vanlig inkompetens?
3. Det finns en SÄPO-akt om Bosse Jansson. (SÄPO=Säkerhetspolisen) Jag har fått ut delar av den, men enbart tidningsurklipp. Jag har överklagat till högsta instans och fått avslag. Vad är så hemligt med en brevbärare som försvann för snart fyrtio år sedan? Och där inga nära anhöriga finns i livet?
4. Kan Bosses försvinnande ha samband med IB-affären? Jag tror det kan vara så. Jag tar upp det i boken, men vem vet? Vad finns i arkiv som vi inte kan läsa?
5. Bosse var aktiv i Svensk-Albanska Föreningen, han var kommunist och han talade flytande albanska. Han har varit aktuell både för polis och SÄPO. Kanske också hos IB...

Utdrag från boken:   

Journalisterna Jan Guillou och Peter Bratt avslöjade i tidningen Folket I Bild/Kulturfront sommaren 1973 att en okänd underrättelseorganisation fanns i Sverige som inte ens var känd av riksdagen. IB:s uppdrag var att åsiktsregistrera vänstersympatisörer och ha spioner utomlands. Likaså framkom uppgifter att IB hade gjort inbrott. Bakgrunden till IB-affären är lång och har egentligen sitt ursprung i andra världskriget och en kommunistskräck som vi fick i stora doser från USA på 1950- och 60-talet. ...
1957 inrättades en enhet för inrikes säkerhetsfrågor, Grupp B, med Birger Elmér som chef. Efterhand blev enheten mer och mer självständig och döptes om till B-kontoret. Kontoret hade ett mycket nära samarbete med socialdemokraterna, som med 20 000 arbetsplatsombud rapporterade vilka arbetare som hade kommunistiska åsikter. Informationen förvaltades av Grupp B vars åsiktsregister med uppgifterna användes vid kontroller inom försvarsmakten, vid inkallelser och krigsplaceringar.

Grupp B vidarebefordrade viss information till SÄPO, som lade in uppgifterna i sitt centrala register. Det registret användes i sin tur bland annat till kontroll av personer som sökte jobb vid företag som hade samröre med totalförsvaret.
1965 slogs Grupp B ihop med T-kontoret – som arbetade med utrikesfrågor – och blev Försvarsstabens särskilda byrå. Birger Elmér blev chef. Organisationen kallades för IB. IB är en förkortning som kan betyda Informationsbyrån, men som troligtvis betydde Inhämtning Birger – efter Birger Elmér. Det finns ingen officiell förklaring till förkortningen.
...
Misstron var stark mellan SÄPO och IB, men det fanns också långvariga samarbeten mellan organisationerna, när de hade gemensamma mål.
Sommaren 1973 kom då avslöjandet om IB-affären. Det blev inte någon särskilt stor uppståndelse just då, utan den mediala uppmärksamheten kom i samband med att Guillou och Bratt greps och häktades i oktober 1973. Deras anhållande berodde på att de ansågs som en risk för rikets säkerhet genom deras avslöjande om IB-affären.

Så, var blev du av, Bosse Brevbärare?
/eva k.

 

 

Boken tar form och ett smakprov

Nu börjar det ändock närma sig att boken snart ska kunna finnas att köpa. Och läsas. Så du själv kan fundera över vad som hände de tio...
Två av dem som försvann var Stefan och Thomas som i juli 1966 försvann spårlöst i havet utanför Höganäs. Jag skriver utifrån de fakta som finns, till exempel polisutredningar, artiklar, intervjuer, böcker med mera. Men, jag skriver också in vad jag tror kan ha hänt med de fakta som finns, som jag ser som olika scenarior framför mig. Här ser du två sidor från boken och nedanför kommer ett litet smakprov ur kapitlet som handlar om just Stefan och Thomas försvinnande.

 

Nu tar vi oss tillbaka till kvällen den 20 juli 1966

Scenario Ett - En planerad rymning

Lecta glider fram i vågorna med ett segel uppe. Strömmen är stark och Stefan och Thomas börjar bli trötta. Den starka strömmen har gjort att de kommit ur kurs och seglingen till den uppgjorda mötesplatsen har tagit mycket längre tid än de beräknat.

När de träffade den vältalige mannen i Helsingborgs hamn för några månader sedan hade allt verkat så lätt och enkelt. De hade suttit på en bänk och sett ut över färjeläget i Helsingborgs hamn där färjan var på väg in till kaj. Skolan var slut för dagen, men eftermiddagen var varm och skön och de hade köpt varsin glass i hamnkiosken.

Först hade de varit lite misstänksamma mot den mörke mannen i trettioårsåldern som kommit fram till dem och börjat prata på bruten svenska. Skulle de inte tycka det vara kul att se något annat än Helsingborg och skolan? Och samtidigt tjäna pengar och se hela världen?

Komma ifrån skola, föräldrar och få uppleva det verkliga livet och se världen – värvaren från Främlingslegionen hade lagt fram det på ett sätt som inte gått att motstå. Allt var bra hemma, men ett äventyr som detta kunde de bara inte säga nej till.

 

 

 

Min bok 29:e Juli 1965 och andra olösta försvinnanden, Minnenas Journal och Dahlsjö-fallet

I månadens nummer av Minnenas Journal skriver Torbjörn Österholm om Dahlsjö-fallet, samt lite om Hymme Lundquist. En spännande och intressant artikel!
I papperstidningen finns också en utlottning av min bok, jag beräknar att tryckningen är klar i månadsskiftet november-december om min planering håller i sig. Den kommer att finnas här att beställa lika väl som i handeln.


Det känns lite märkligt att den faktiskt är klar. Jag har haft de tio så länge i huvudet, och de är inte borta från huvudet än, tro mig.
Så, därför tänkte jag också här på bloggen visa hur framsidan ser ut till boken. Det är Anna Nilsson, en känd konstnär från Bjäre-halvön som gjort både framsida och baksida. Visst är den helt fantastisk! Anna är så vansinnigt duktig.

Det finns en mening med bilderna förutom att jag tycker så ruskigt mycket om dem. Bilderna är det som blev kvar, eller rättare sagt det som är en symbol för varje försvinnande. För ingen av de tio vet vi var de är... 



* Segelbåten är Lecta, som sågs i månljuset klockan 2 på morgonen i slutet av juli 1966.

* Bilen är den blå PV:n som försvann med Jan Olof, Gay och Kjell Åke den 29 juli 1965.

* Den gröna bagen stod kvar på busshållplatsen när Ove gick och ringde.

* Bussen... ja, det är den buss som Viola åkte hem till Helgum med den kalla decemberkvällen 1948.

* Raisa är boxern som sprang tillbaka i mars 1974 utan sin lillhusse Paul som aldrig sågs igen.

* Bosse som försvann från Söder våren 1976 - han var brevbärare.

* Och det som står i polisutredningen över Hymmes försvinnande - han hade med sig en sovsäck och en transistorradio. Men var det verkligen han som skickade vykortet den 29 juli 1965?

Ja, vad hände egentligen? Jag har fått fram nya fakta i flera av fallen, men vad som hände... Egentligen? Vem vet...   /eva k.

Var blev du av, Viola?

Det sjunde fallet jag skriver om, som egentligen är det första, inträffade i Helgum den 5 december 1948.
  

Då försvann Viola Widegren, 17 år, fullständigt spårlöst. Hon var hemma på besök i föräldrahemmet från Garnisonssjukhuset där hon arbetade som vårdbiträde. Det blev bråk med fadern, Viola sprang ut och efter det är det ingen som med säkerhet har sett henne.
   Det kom in många tips, det gjordes eftersökningar och draggningar, men inget hittades.

Det här är nog ett av de mest omskrivna försvinnanden i Sverige.

Var blev Viola av den där kalla söndagskvällen i december 1948 i Helgums socken?
Drunknade Viola i Faxälven eller var det något annat som hände? /eva k.

Det finns en tråd på Flashback Forum om Violas försvinnande.

Brevbäraren som försvann spårlöst

Det sjätte försvinnandet jag skriver om är Bosse Janssons försvinnande i april 1976.

Ju mer jag funderar på Bosses försvinnande, desto mer fundersam blir jag över vad som egentligen hände. Jag vet inte ens vilken dag han försvann, bara att det var någon av dagarna första helgen i april 1976...
   Bosse Jansson var brevbärare, bodde på Söder i Stockholm och levde ett vanligt liv. Eller? Han reste mycket, bland annat till öststater, han var intresserad av Albanien och kunde både tala och skriva albanska. Han reste dit flera gånger. Han träffade toppar i den albanska kommunistiska eliten och han lyssnade på tal av Enver Hoxha när han besökte Albanien. Bosse var aktiv kommunist och medlem Svensk-Albanska Föreningen och i SKP - Sveriges Kommunistiska Parti.

Var blev Bosse av? Var han en vanlig brevbärare? Eller var han något mer?

Jag har hittat nya fakta om Bosses försvinnande som jag beskriver i boken. Någon kanske vet sanningen om vad som hände honom... /eva k.

Tråd på Flashback Forum om Bosse Janssons försvinnande; Brevbäraren som försvann

Paul försvann spårlöst i mars 1974

Det femte fallet jag tar upp i min bok är tragiskt. Det är alltid tragiskt när en människa försvinner, men när barn försvinner spårlöst är det extra förfärligt.

 En lördagseftermiddag i mars för fyrtioett år sedan försvann Paul Virtanen, 13 år. Han rusade ut från en stuga som ägdes av vänner till hans föräldrar med sin boxervalp Raisa och försvann utan ett spår.
   Stugan låg i ett fritidsområde utanför Strängnäs, i närheten av Mälaren. Det var fortfarande is på sjön, men den var svag och det fanns uppbrutna rännor. Skogen stod tät runt omkring och skymningen tätnade snabbt runt stugorna.

Var blev Paul av den gråkalla lördagen i mars? Raisa kom tillbaka efter en kort stund. Så, oavsett vad som hände måste det ha hänt inom en kort tid efter att han och valpen rusade ut från stugan...

Jag har funderat mycket på vad som hände Paul och skriver i min bok om vad jag tror hände Paul.
/eva k.

På Flashback Forum finns en tråd om Pauls försvinnande. Paul försvann i mars 1974

Det fjärde försvinnandet i 29:e Juli och andra olösta försvinnanden

Ett spårlöst försvinnande som hände här i Öresund är ett av fallen i min bok.
Två seglare, Stefan Svensson, 18 år, och Thomas Bjerler, 17 år, försvann spårlöst i Öresund den 20 eller 21 juli 1966. Nästan exakt ett år efter att Hymme Lundquist och de tre männen i Dahlsjöfallet försvann.

De seglade ut från Hittarps hamn i Stefans lilla segelsnipa en varm sommardag den 20 juli 1966. De skulle segla över till den danska sidan, både för att handla öl och ost till sina föräldrar, och för att det var en vacker dag för att segla. Båda var vältränade, simmare och vana seglare.

De kom aldrig hem igen till Hittarp. De sågs i Ålsgärde för sista gången på eftermiddagen den 20 juli. På natten sågs med mycket stor säkerhet Lecta - Stefans segelsnipa - driva i marvatten långt ut på öppet hav.

Var blev de av? Drunknade de? Försvann de till annat land?

Så här tänker jag mig att det kan ha varit för fyrtionio år sedan - ett utdrag från min bok. /eva k.

Stefan och Thomas kommer cyklande ner till hamnen, stannar, hoppar av och lutar ordentligt cyklarna mot en sjöbodsvägg. Den blå smärtingbagen med  mässingsbeslag glänser som guld i solskenet när Thomas lossar den från pakethållaren och ställer ner den på marken.  Cyklarna låser de ordentligt och låter dem stå mot väggen.

   Snyggt och ledigt klädda i jeans och tröjor för en dag på havet, skrattar de och kivas med varandra när de gör i ordning Lecta för att segla ut. Vädret är perfekt, lagom bris och sol. Några tjejer i äldre tonåren som är på väg ner för att bada och sola, tittar beundrande på dem när de hissar seglet och kastar loss.

 

Från artikel i FIB-Aktuellt 1966.

På Flashback Forum/Försvunna personer finns en tråd om Seglarna som försvann

Det tredje försvinnandet i 29:e Juli och andra olösta försvinnanden

Min bok - 29:e Juli och andra olösta försvinnanden - handlar om sju olösta försvinnanden, men berör tio personer. Tio personer som försvann spårlöst... I några av fallen finns säkert någon eller några som vet vad som hände, det är jag övertygad om.

Ett av fallen jag skriver om är Ove Perssons försvinnande den 6:e juli 1959. Så vitt jag vet är det aldrig skrivet om honom tidigare, förutom en tråd på Flashback Forum,
Bruksarbetaren som försvann; Ove Persson 1959
samt en artikel i en veckotidning som skrevs fem år efter att Ove försvann.

Jag har fått fram nya fakta om hans försvinnande och har också en teori om vad som hände honom, vilket jag beskriver i boken.

Det finns mycket fakta och information att hitta i våra arkiv, men det är inte alltid lätt att veta var man ska leta, tro mig... /eva k.

Dahlsjö-fallet och Hymmes försvinnande i radiodokumentär

Jag tycker du ska koka dig en kopp kaffe och lyssna på dokumentären från Radio Göteborg om Dahlsjö-fallet och Hymmes försvinnande 1965. Det ska bli spännande.

Det tänker jag göra i alla fall. /eva k.

Min favoritmugg med Mumintrollet och en manussida ur min kommande bok.

Radio Göteborgs dokumentär om Dahlsjö-fallet och Hymmes försvinnande 29 juli 1965

29 juli 1965 - en tid som varit

Ett spårlöst försvinnande är alltid fruktansvärt.

Men, ett försvinnande är också en del av ett sammanhang, av en tillhörighet i samhället. Försvinnandet speglar också den tiden som försvinnandet sker i. Och när vi tänker på och minns dem som försvann, så försvann också den tidsperioden med dem.

1960-talet - när Jan Olof, Gay, Kjell Åke och Hymme försvinner, speglar olika delar av 1960-talet. Den tiden finns inte mer.

Det var gott om jobb, även för dem som inte hade utbildning. Jag Olof, Gay och Kjell-Åke började jobba när de var ungefär fjorton år. Vem gör det idag?

Det fanns en framtidstro. Det byggdes nya bostäder att flytta in i istället för de gamla omoderna rivningskåkarna som stod i Haga. Idag tycker vi det är mysigt och pittoreskt att en del finns bevarat, men vi ska inte glömma tiden när det nya byggdes. Det är klart att vi alla vill bo modernt och bra.

Allt andades tillväxt. Det fanns ingen som ens funderade på miljöförstöring och källsortering. En soptunna på gården eller ett sopnedkast i trappuppgången. Vem tänkte tanken då att sortera i åtta olika fraktioner?

Världen började öppnas upp. Det blev lättare att resa, fler och fler hade råd att åka bort på semester, antingen i Sverige eller till och med utomlands, kanske på charterresa.

Samtidigt fanns mycket av ett klassamhälle kvar. Hymmes familj bodde på Drottningholm, pappa var känd konstnär och professor, mamma var av adlig släkt. Idag tar vi i Sverige för givet att alla resurser sätts in för att lösa ett försvinnande - oavsett vem du är eller vilket namn du har. Hanterades Hymmes försvinnande annorlunda än tre arbetarkillars försvinnande från Haga? Ja, det tror jag.

Alla fyra var födda på 1940-talet, alla fyra var unga män med en framtidstro när de försvann spårlöst i juli 1965, för femtio år sedan.

När en människa försvinner stannar tiden lite grand.  /eva k.

Sveriges Radio Göteborg, 29 juli 2015

Sveriges Radio Göteborg kommer att sända dokumentären om Dahlsjöfallet och Hymme Lundquists försvinnande den 8 augusti klockan 23.07.

Om du börjar att lyssna cirka 30 minuter in programmet så pratar de två som gör dokumentären, Tommy Johansson och Eric Öbo, med programansvariga Peter Stenberg och Caroline Widenheim.

Jag ser framemot den 8 augusti! /eva k.

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt?programid=2240

Radio Göteborg och Dahlsjö-fallet

Dokumentären om Dahlsjö-fallet och Hymme Lundquists försvinnande sänds i Radio Göteborg den 8 augusti, klockan 23.07. /eva k.

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/589089?programid=3103

Exakt femtio år sedan, 29 juli 1965

Idag är det exakt femtio år sedan som fyra unga män försvann spårlöst.

Idag är det exakt samma väder som det var för femtio år sedan, regnigt, grått och kallt.

Var finns de idag?

Jan Olof Dahlsjö, Gay Roger Karlsson, och Kjell-Åke Johansson försvann från Haga i Göteborg. De tre färdades i en duvblå PV av 1956 års modell.
Jan Olof var tjugoett, Gay var tjugotvå, och Kjell Åke var bara sexton år. Varför försvann dem och var blev de av?

Hybner Lundquist, oftast kallad Hymme, var arton år, vistades i Torekov över sommaren. Teorin har hittills varit att han försvann i Göteborg på väg till konstskolan i Gerlesborg. Men, gjorde han det?

Detta är två av de försvinnanden jag kommer att ta upp i min bok 29 Juli 1965 och andra olösta försvinnanden som kommer ut sent i höst.  /eva k.

29:e juli 1965 och andra olösta försvinnanden

Människor försvinner spårlöst och har alltid gjort. Det kan vara genom olycka, självmord, dråp, mord eller frivilligt.
Men, alla har rätt att bli ihågkomna.

Jag skriver om dem som kanske ingen längre kommer ihåg. Kanske kan någon gåta lösas... eller så finns deras öde någonstans som ett minne - kanske hos just dig?

Vet du något om försvinnandena jag skriver om, har en tanke om vad som hänt, eller vill tipsa om något du tycker att jag skulle skriva om - maila mig, ring mig eller kommentera i inläggen.

Min bok 29:e Juli 1965 och andra olösta försvinnanden kommer ut i höst och du kommer också att kunna beställa den här.

Du kommer att kunna följa mitt arbete med boken här och mina tankar kring de försvinnanden jag skriver om.

Med de bästa hälsningar,
Eva K.
eva@ektv.nu
0705-22 19 41