tisdag 20 december 2016

Signering av boken i Akademihandeln på Järntorget i Göteborg

Om du är i Göteborg på torsdag den 22 december, är du varmt välkommen att komma till Akademibokhandeln vid Järntorget i Göteborg. Mellan klockan 15 och 17 är jag där och signerar min bok 29:e Juli 1965 och andra olösta försvinnanden.
Och sen är det ju så att det finns många, många andra bra böcker där förutom min som blir perfekta julklappar...
Välkommen!
/eva k.



torsdag 1 december 2016

Jul igen och 29:e Juli 1965

Då är det dags för ett julerbjudande, tänkte jag.

Fram till nyårsafton kan du köpa 29:e Juli 1965 och andra olösta försvinnanden här på bloggen för 200 kronor.
Jag bjuder på porto och paketinslagning. Men, du måste säga om du vill ha det som julklapp eller "vanligt" paket! Likaså om du vill att boken skickas till dig eller till den du vill ge den till.

Eftersom jag själv fyller år precis vid jul, så vet jag hur viktigt det är med rätt papper på paket... Julpapper på julafton och presentpapper till födelsedagen - inget annat.


Tänk på att det tar tre dagar att få hem boken från beställningen, jag skickar direkt med ekonomibrev. Jag skickar med faktura.

Önskar dig en skön andra advent och på återhörande, eva k.


lördag 26 november 2016

Viola Widegren - Leif G W Persson har inte alla rätt...

Efter att ha tittat på Veckans brott idag - hann inte i måndags - så är det vissa saker som Leif G W Persson säger som inte riktigt stämmer.


* Det finns ett utskrivet vittnesmål i polisutredningen med Violas lillasyster. Det är utförligt, maskinskrivet och stämmer överens med vad föräldrarna säger.


* Förtydligande kring dödförklaringen; Viola dödsdatum sattes till den 31 december 1958, (referens Dödsboken 1901-2013), 1970 ansöktes det om dödsförklaring.

* Jag menar att det utelämnas en viktig sak som finns i vittnesmålen. I programmet sägs att det skulle kunna vara fyra orsaker till försvinnandet; rymning, olycka, självmord, mord. Men, det diskuteras enbart pappan som skyldig till ett mord. Det kan vara någon annan också.

Det finns vittnesmål i utredningen som säger att en okänd man setts på gårdsplanen under kvällen. Det bodde en kvinna i närheten av Widegrens gård, hon hyrde ett torp. Den mannen kan på något sätt vara inblandad. Eller varit gift och haft en affär med kvinnan, och därför aldrig trädde fram. Man fick aldrig reda på vem han var.
Viola kan ha mött någon när hon sprang ut från huset. Kanske en bit uppåt vägen. Det fanns inte många bilar 1948, men en och annan fanns ändock.

Det kan också ha varit en kombination av olycka och dråp. Pappan kan ha sprungit efter Viola, de har bråkat och hon har fallit ner i Faxälven.

Viola försvann den 5 december 1948, det är nästan exakt 68 år sedan. Vad som hände kanske vi aldrig får veta. Drunknade hon, kommer aldrig något att hittas. OM hon blev nergrävd någonstans, så vet man aldrig om något hittas i framtiden...
/eva k.

http://www.svtplay.se/video/11211105/veckans-brott/veckans-brott-sasong-13-avsnitt-6

lördag 12 november 2016

Elisabeth Martinsson - ett spårlöst försvinnande i 33 år


Elisabeth Martinsson från Uddevalla var en ung kvinna som försvann spårlöst i Kalifornien, USA, den 17 januari 1982. Hennes kvarlevor hittades och kunde identifieras i maj 2015, 33 år efter försvinnandet. Hur kunde detta ske?

Elisabeth var 22 år när hon åkte till Kalifornien för att bo hos en familj, dels som au-pair för barnen men också för att plugga engelska. Målet var att läsa till förskollärare när hon efter ett år där skulle åka tillbaka till Uddevalla.

Den 17 januari lånade Elisabeth familjens bil och åkte iväg till ett shoppingcenter för att handla. Där köpte hon bland annat ett par stövlar.
Hon kom aldrig tillbaka till familjen och sågs aldrig mer.

Efter tio dagar återfanns bilen. Den kördes då av en man som tidigare var dömd för rån, våldtäkt och misshandel. Hans namn var Henry Coleman, även kallad Scar Face, 31 år. Han förnekade att han kände till Elisabeth och sade till polisen att han lånat bilen av en kompis. I bilen fanns också en kvinnlig passagerare.

Han förhördes av polisen, men dömdes senare enbart för bilstöld, eftersom man inte kunde bevisa att han haft något att göra med försvinnandet. Polisen trodde dock att han var skyldig.

Ett vittne i Marin County som trädde fram senare och tog kontakt med polisen. Hon sade sig ha sett Elisabeth tillsammans med en färgad man och en kvinna vid en gul bil vid det shoppingcenter där Elisabeth köpt stövlarna.

Vittnet, en lärarinna, betecknas av polisen som mycket trovärdig. Vid domstolsförhandlingarna berättade hon följande; "en blond kvinna kom gående med en plastkasse i handen. I kassen låg något som såg ut som en skolåda. Två personer, en lång färgad man och en kvinna, betraktade den ljusa flickan, som hon trodde var Elisabeth. Hon såg paret gå flickan till mötes och följa med henne till en gul bil. Den ljusa flickan satte sig i förarsätet. Mannen stod vid förarsidans framdörr och pratade med den flicka hon tror var Elisabeth."

Vad hände vid den gula bilen den 17 januari 1982?
* Bad Coleman om lift med Elisabeth? Vi vet att en situation oftast inte uppfattas som hotande om det finns en kvinna med. Här var det en kvinna i sällskap med Coleman.
Elisabeth var troende. Kanske trodde hon alla om gott och uppfattade inte alls att det var en hotfull situation.
* Tvingade han henne att köra bilen? Tveksamt. Det var en parkering vid ett välbesökt shoppingcenter och hade hon skrikit och sparkat så hade det blivit uppmärksammat.
* Var det någon annan som hon gav lift på vägen och Coleman var oskyldig? Med det brottsregister som Coleman känns han som en trolig gärningsman. Likaså vittnet säger sig ha sett honom tillsammans med Elisabeth.

2010 hittades kvarlevor i form av mänskliga ben i ett skogsområde i Fremont. Det var skelettdelar som låg helt öppet i terrängen. Det fanns inga kläder eller andra saker i närheten som kunde hjälpa till att identifiera kvarlevorna.

'

Först i slutet av 2014 kunde identiteten fastställas, genom tandkort. Jag tänker att polisen då har gått igenom försvinnanden som har skett i området och genom uteslutningsmetoden till sist kunnat fastställa att det var Elisabeth man funnit.

Och sanningen? Henry Coleman - som kanske visste sanningen - dog 5 februari 1988.

Idag vilar Elisabeth i familjegraven i Uddevalla. Efter 33 långa år för familjen i ovisshet.
/eva k.

onsdag 12 oktober 2016

Bengt Jönsson - ett sorgligt försvinnande

Bengt Jönsson, som försvann i Mölle den 16 januari 2015 och vars kropp hittades i juli i år, begravdes i fredags, den 7 oktober.

Bengt, som hade Downs syndrom, skulle ta bussen hem från jobbet i Helsingborg. Han gick på fel buss och hamnade i Mölle, där han gick av, utan att veta var han var. Det var mörkt och kallt och han gick vilse och frös ihjäl.
Det var mycket sökning efter honom, men hans kropp hittades inte förrän i somras, då Missing People skulle göra en rekognoscering inför en stor skallgång. Han låg i ett tättbevuxet område, inte så långt från bebyggelse.

Ett sorgligt försvinnande har ändå fått ett avslut.

/eva k.

http://www.hd.se/2016-10-11/nu-har-bengt-jonsson-forts-till-sin-sista-vila

Brunnen i Hörby - man gripen för mordet på Jacob Tillman

En 51-årig man har gripits som skäligen misstänkt för mord på Jacob Tillman, enligt Skånska Dagbladet.
En kvinna har också hörts om mordet, men utan att vara misstänkt för inblandning i brottet.
/eva k.

/http://www.skd.se/2016/10/11/51-aring-anhallen-for-mordet-pa-jacob/

söndag 2 oktober 2016

Efter 51 år - fortfarande fascinerar Dahlsjöfallet fler än mig

Vad hände Kjell Åke, Jan Olof och Gay den 29 juli 1965?
Var blev de av? Var finns de idag? Lever någon av dem? Alla tre?

Sitter de tre i den rostiga PV:n på botten i hamnen där Stena-färjorna går varje dag? Eller finns bilen med de tre på botten i en dyig å?

Idag har GT/Expressen en stor artikel om Dahlsjö-fallet. Även Hymmes försvinnande nämns.

Någonstans finns de alla fyra. Var? Kanske sanningen kommer fram. Någon gång.
/eva k.


http://www.expressen.se/gt/pojkarna-har-varit-forsvunna--i-50-ar/

lördag 1 oktober 2016

Vem minns Kjell Pettersson idag?

Tiden går fruktansvärt fort, och det känns som om det går fortare och fortare desto äldre jag blir. Och vad finns kvar... minnen kanske...

För 62 år sedan försvann Kjell Pettersson, 20 år. Han var född 20 november 1933. Han dog mellan den 31 juli och 15 november 1954.

Lördagen den 31 juli var Kjell hemma hos sina föräldrar utanför Vittsjö. Han hade permission från regementet i Kristianstad. Det var sista gången de såg honom. Samma natt eller dagen därpå försvann han, spårlöst och oförklarlig. Han passade också på att besöka en syster och hennes man i Vråkärr.

Vid halvfemtiden den  31 juli tog han avsked för att så småningom ta sig tillbaka till regementet i Kristianstad. Först begav han sig dock till Perstorp för att gå till Folkparken där. Flera lastbilschaufförer vittnade om att de hade givit honom lift i olika etapper sträckan Vittsjö - Perstorp.

Kjell skulle vara tillbaka på regementet klockan 00.30 den 1 augusti. Han tänkte lifta vilket han ofta gjorde. Folk var vänliga mot honom och brukade ge honom lift.

Vid midnatt strax utanför Folkparken i Perstorp träffade Kjell två bekanta tillsammans med sina flickvänner. Han sade då att det blivit sent och han måste så snabbt som möjligt ta sig till förläggningen i Kristianstad. Han trodde att det skulle bli svårt att få lift vid den här tiden. Han var då som vanligt och helt nykter.

De fyra såg hur Kjell försvann i mörkret längs vägen. Han gick på fel sida, vänster sida..... Det var det sista vittnena såg av honom. En bil stannade litet längre bort och tog upp någon. Men de kunde inte se om det var Kjell eller någon annan som också ville ha skjuts.

Den sista minnesbilden av Kjell är en mörk väg där han går och försvinner in i mörkret.
Källa; Året Runt, november, nr 42/1954.

Vad hände med Kjell Pettersson? Olycka, sjukdom, påkörd, mord?

Var det Kjell som kamraterna såg blev upplockad i den mörka sommarnatten? Eller gick han en bit, blev påkörd, inslängd i bagaget och dumpad ett par mil därifrån i Finja? Eller mördad och dumpad i skogen?

Men, Kjells kropp hittades efter tre månader. Det blev ändå ett avslut. Många försvunna hittas aldrig.
Vad som verkligen hände lär vi aldrig få veta... kanske någon vetat, kanske någon fortfarande har ett minne av Kjell som försvann en varm sommarkväll den sista juli 1954. /eva k.



5 okt. 1954


15 nov. 1954

söndag 25 september 2016

Kroppen i Hörby-brunnen - polisen arbetar med fallet

Tio poliser från Kalla Fall-gruppen arbetar med att försöka klara upp vem som lade Jacob Tillmans kropp i brunnen i Hörby. Man vill inte uttala sig om vad som kan ha hänt eller vilka teorier de arbetar efter.
Det som nämns är eventuella kopplingar till motorcykelgäng och cigarettsmugglings-ligor.

I en tidigare artikel har Jacobs pappa sagt att den sista platsen dit telefonen kunde spåras var till trakten kring Hörby. Sist han sågs var i Höganäs, november 1998. Mellan Höganäs och Hörby är det bara ungefär 13 mil. Det kör man på ungefär 1 timme och 40 minuter.
Kanske har kroppen legat där hela tiden?
/eva k.


http://www.skd.se/2016/09/24/tio-poliser-deltar-i-jakten-pa-mordaren/

Kroppen i Hörby-brunnen - polisen arbetar med fallet

Tio poliser från Kalla Fall-gruppen arbetar med att försöka klara upp vem som lade Jacob Tillmans kropp i brunnen i Hörby. Man vill inte uttala sig om vad som kan ha hänt eller vilka teorier de arbetar efter.
Det som nämns är eventuella kopplingar till motorcykelgäng och cigarettsmugglings-ligor.

I en tidigare artikel har Jacobs pappa sagt att den sista platsen dit telefonen kunde spåras var till trakten kring Hörby. Sist han sågs var i Höganäs 1998. Mellan Höganäs och Hörby är det bara ungefär 13 mil. Det kör man på ungefär 1 timme och 40 minuter.
Kanske har kroppen legat där hela tiden?
/eva k.


http://www.skd.se/2016/09/24/tio-poliser-deltar-i-jakten-pa-mordaren/

Ny bok om Bosse Jansson - brevbäraren som försvann

Brevbärarens sista möte - så heter en nyutkommen bok om Bosse Janssons försvinnande.
Bosse försvann spårlöst i april 1976.
Boken är en roman, men baserad på fakta och skriven av Dan Fränkel.

Har själv inte läst den än, men beställt den och väntar med spänning.

Här är adressen till Dans blogg där du kan läsa mer;
http://www.danfrankel.n.nu/bloggar-om-bosse-jansson

/eva k.

måndag 19 september 2016

Skelettet i brunnen i Hörby är identifierat

Skelettet som hittades i brunnen på gården i Hörby är identifierat. Det är Jacob Tillman, som försvann i november 1998 från Höganäs. Han var då 24 år. Det är alltså arton år sedan som han försvann.
Hans far har tidigare utfäst en belöning på 100 000 kronor till den som kunde ge tips om vad som hänt Jacob. I dagens HD står det att han höjt belöningen till 300 000 kronor.

För arton år sedan var gården bebodd. Har kroppen legat där hela tiden? Eller är den flyttad dit när gården stod öde 2011-2014? Och vem gjorde det? Och det måste kännas verkligt kusligt för de som bor i närheten eller kanske pendlar förbi gården varje dag... /eva k.


http://www.hd.se/2016-09-19/skelettet-i-brunnen-ar-identifierat

http://www.hd.se/2016-09-19/pappan-gar-ut-med-ny-beloning

måndag 29 augusti 2016

10 000 besökare - det är värt ett erbjudande, eller hur!

Snart har jag haft 10 000  besökare på bloggen - helt fantastiskt.

Så, jag tänker att du som beställer min bok 29:e Juli 1965 och andra olösta försvinnanden under intervallet det är 10 000 till 11 000 besökare - då bjuder jag på portot och du betalar enbart för boken, 200 kronor.
Du bara mailar eva@ektv.nu så skickar jag boken med vändande post.
/eva k.

Vem hittades i brunnen i Hörby?

För några dagar sedan skulle en gammal dricksvattenbrunn slamsugas på en gård utanför Hörby. Brunnen har inte använts på fyrtio år och ligger en bra bit från boningshuset.
Gården köptes av de nuvarande ägarna på exekutiv auktion 2014 och de håller nu på att rusta upp den. Gården köptes alltså 2014 men har stått tom mellan åren 2011 och 2014. De förra ägarna bodde där cirka trettio år. Efter vad som står i Skånskan idag så har gården under den perioden varit ett tillhåll.

Det var mycket skräp i brunnen och chauffören fick upp vad som verkade vara ett ben. Han avbröt slamsugningen och tillkallade polis. Man fann då vad som verkade vara en människokropp och den var inpackad i plastsäckar och tejp.

Nu vet man att det är en kropp, troligen en manskropp men mer vet man inte. Så, vem är det? Och hur länge har kroppen legat där? Har den blivit dumpad där under åren gården stod tom? Eller har den slängts ner när de gamla ägarna bodde där?

I Helsingborgs Dagblad för några dagar sedan spekuleras i vem det kan vara. Elva skåningar har försvunnit spårlöst mellan 1992 och 2016 men av dem tas två bort direkt. Kvar finns nio skåningar - är det någon av dem som låg i brunnen?

Ulf Persson försvann 1992 från Helsingborg. Carl-Erik Björkegren, den kände finansmannen försvann från Höganäs 1994.
Jacob Tillman försvann spårlöst 1998 från Höganäs. Morgan Blomgren, medlem i Hells Angels, försvann 1999.
Fredrik Lindberg, också medlem i Hells Angels försvann 2000.
Tarek El-Doukhi, sågs i Helsingborg innan han försvann år 2001.
Jimmy Svensson, från Ängelholm, försvann i juli 2004, utan att lämna ett spå efter sig. Sedan nämner HD två icke namngivna män, en man som försvann från Malmö 2011 och en man som också försvann från Malmö, 2016.

Det behöver inte vara någon av dem. Det kan vara någon från var som helst i Sverige. Eller från ett annat land. Och det kanske aldrig går att identifiera kroppen - det vet vi inte än.
Men, jag tänker att det är troligt att det är någon med lokalkännedom som dumpat kroppen där. Att veta var en gammal brunn finns som inte använts på fyrtio år kräver någon form av kunskap om området och viss lokalkännedom... /eva k.



söndag 28 augusti 2016

Charles Zelmanovits - ett tragiskt försvinnande

Bildresultat för charles zelmanovits

Vad hände Charles den kalla novembernatten 1976? Mord, smitningsolycka eller olyckshändelse?

Hösten 1993 hittas alltså kvarlevorna efter Charles i ett skogsområde i Piteå, cirka 6 km från hans hem. Charles Zelmanovits var femton år när han försvann i Piteå 13 november 1976. Han hade varit på klassfest och på hemvägen kommit ifrån sina kompisar. Det var en kall kväll med minusgrader och Charles var klädd för en festkväll i jeans och jacka.

Det letades aktivt efter honom med skallgångskedjor, men inga spår av Charles hittades förrän efter sjutton år. Den 19 september 1993 hittade en jägare ett kranium övertäckt av mossa. Sedan fann man också största delen av skelettet och en jacka. Det kunde sedan fastställas med säkerhet att det var Charles kvarlevor man funnit. Det kunde också slås fast att kroppen inte varit nedgrävd.

Värt att nämna är att här finns likheter med Alvars försvinnande. Hans kranium hittades också överväxt med mossa.

Thomas Quick/Sture Bergwall tog på sig skulden för  Charles försvinnande. Han dömdes för mord på Charles 1994 och frikändes 31 juli 2013. Att han blev dömd för mordet på Charles är - som allt annat när det gäller Quick/Bergwall - fascinerande. Allt byggde på hans egna erkännanden och det fanns ingen bevisning.

Vad hände med Charles? Jag tror - men vet naturligtvis inte - att han kan ha gått ut i skogen och frusit ihjäl. Det gicks skallgångskedjor, men vi vet hur otroligt svårt det är att hitta en kropp. Idag finns Missing People Sweden, men här var det polisen som genomförde sökningarna.

Jag tänker på Bengt Jönsson som försvann vid Mölle utanför Höganäs för 1½ år sedan. Man visste att han hade gått av bussen där, man fann ett glasögonfodral och ett chokladpapper, men inte ett spår av honom förutom det. Polisen sökte i veckor och Missing People sökte i omgångar. Planen var att de skulle söka igen i juli i år. När de rekognoscerade för det markerade en av hundarna och kroppen hittades i snårskog. Bengt hittades 17 juli 2016, alltså 1½ år efter han försvann. Identiteten är fastställd.

Läs mer här; http://www.hd.se/2016-07-04/kvarlevor-hittade-i-molle-befaras-vara-forsvunne-bengt-jonsson  Som du ser på bilden från HD är det inte särskilt långt från bebyggelsen, men ingen hittade honom.


Vi tror att det är lätt att hitta människor som försvunnit i skog och mark. Egentligen är det mer fascinerande att kvarlevor kan hittas så långt efter... att inte allt har försvunnit och är borta.
Men, värt att fundera över; det skrivs i artiklar om ett iögonfallande skärp som Charles skulle haft på sig när han försvann. Det hittades aldrig. Var finns det idag? Har ett djur dragit iväg med skärpet? Eller har någon det hos sig...

Om du vill läsa mer om Charles försvinnande rekommenderar jag varmt ett besök här; Mysterium 24
/eva k.






måndag 18 juli 2016

Ett bibliotek i Öjebyn

Bibliotek och Facebook är fascinerande ställen, eller hur? Biblioteket i Öjebyn har köpt in min bok - och några till - och de visar på FB böckerna de har köpt in. Verkligen tjusig marknadsföring. Öjebyn är en stadsdel i Piteå. Undrar vilka som kommer att låna den...

https://es-la.facebook.com/297896307027095/videos/vb.297896307027095/658560937627295/?type=2&theater

onsdag 6 juli 2016

Röyters Båthus igår



Här en bild från gårdagens vernissage. Lisbet till vänster, sen jag, Christina och Anna-Maria som fotar samtidigt som Sven tog den här bilden.
Vi har inte tur med vädret och idag åker värmefläkten med ner. Men, för övrigt gick det väldigt bra med många trevliga människor som kikade in, drack ett glas rosé eller cider och tittade på våra tavlor och smycken. Lägg särskilt märke till vänster där några av Lisbets akvareller hänger. De fick så mycket beröm. /eva k.

Två positiva recensioner


Den 28 juni recenserade Stefan Pettersson i Nya Tider min bok. Bland annat skriver han: Forskningsarbetet är imponerande, ambitiöst är bara förnamnet. Det ligger många timmars arbete bakom det här.
Det försvinnande han verkar tycka är mest intressant är Bosse Janssons försvinnande i april 1976. Och jag undrar verkligen också vad som står i SÄPO-akten jag inte får läsa...

Han rekommenderar också boken och avslutar recensionen så här; Om ni är intresserade av försvinnanden så rekommenderar jag boken å det varmaste. Den är på 249 sidor och kan beställas bland annat på bokus.com. Ni kan också mejla Eva direkt på: eva@ektv.nu

Här kan du läsa hela Stefans recension i Nya Tider.
Recension i Nya Tider

I dagens Hallå Ängelholm som är en veckobilaga till Helsingborgs Dagblad, var det en recension av boken och den rekommenderas som sommarläsning tillsammans med två andra böcker med Ängelholmsanknytning. Här tycker recensenten att Stefan och Thomas försvinnande 1966 är det som griper mest tag. Och det är ett oerhört sorgligt öde för de två unga killarna - med hela livet framför sig - som seglade ut från Hittarps hamn 20 juli 1966 och aldrig kom tillbaka. Det är snart exakt femtio år sedan.

Recension i Hallå Ängelholm       bläddra fram till sidan 18

Det är spännande att läsa vad andra tycker om det jag skrivit. Själv håller jag just nu på och läser En orolig man av Henning Mankell. Han skriver helt underbart och Rolf Lassgård ÄR Wallander, eller hur? /eva k.


tisdag 5 juli 2016

Vernissage i Vejbystrand och 29:e Juli 1965

Idag öppnar jag och Lisbet Enbjerde vår utställning i Röyters Båthus i Vejbystrand. Lisbet målar olja och akvarell och jag broderar samt har givetvis boken där också till försäljning.

Idag är det öppet mellan klockan 15 och 19 och sedan är det öppet varje eftermiddag fram till söndag.
Välkommen!

Överst är en serie tavlor med hundar. Det är skånskt yllebroderi på vadmal och fotografier från början av 1900-talet eller slutet av 1800-talet. Även då fotade man hundar och det fanns små söta hundar då också.




Överst;
Tio barn och En Hund.
Sedan: Hatt och Hund
Tredje: Min Hund
Nederst: Min Mops



























Överst; En Glad Häst i skånskt yllebroderi.
Nedanför och svårt att se;
Barnfoton från hundra år sedan, broderat på linne.


Det är inte helt lätt att fota i ljuset av lysrör...

Gumman och Kitty kommer så klart också att vara där, mina hundar. /eva k.

måndag 20 juni 2016

Alvar Larsson försvann spårlöst 1967 - del 5/5

Kanske var det detta som hände;

Alvar tar roddbåten, ror ut av någon anledning - kanske ser han något i vattnet som flyter och som han blir nyfiken på.
Han tappar en åra... kommer ur kurs. Åsnen är en stor sjö och dess vattenmängder ska vi ha respekt för.

Söndagen den 16 april är en mulen och gråkall dag, så Alvar tappar snabbt orienteringen om var han är. Han kan inte hålla kursen eller ro med bara en åra och den lilla roddbåten flyter iväg från land.
Nerkylningen går snabbt, han har bara en tunn jacka på sig och trätofflor, ingen mössa, inga vantar. Snart fryser han så han skakar. Båten driver iväg ännu längre från land, han ropar sig hes, men ingen hör honom.

När Alvar ser Klasöarna,  lyckas han ta sig in till land med sin ena åra. Han hamnar i vattnet men lyckas med sina sista krafter dra upp båten och börjar sedan gå upp i skogen för att se om han kan hitta någon stuga att söka skydd i.
Alvar blir tröttare och tröttare, kylan kryper in i märgen på honom, de blöta kläderna klistrar mot kroppen. När det börjar skymma är Alvars krafter helt slut och han kryper in under en utskjutande stenvägg, kurar ihop sig och somnar in.

När skymningen övergår i kväll söndagen den 16 april 1967 är allt slut. /eva k.

söndag 1 maj 2016

Alvar Larsson försvann 1967 - vad hände? Del 4/5

Alvars försvinnande i april 1967 är inte ett spårlöst försvinnande i den bemärkelsen att inget spår någonsin har hittats.
Alvars kranium hittades på Lilla Klasön i sjön Åsnen  i november 1982 av tre rävjägare som var ute på jakt. Kraniet låg på en bädd av höstlöv, var överväxt med mossa och måste på något sätt ha förts dit av något eller någon. Så vitt jag har kunnat efterforska hittades aldrig någon mer skelettdel av Alvar.

Vad hände då egentligen med Alvar den där kalla och gråa aprildagen 1967? Jag kan tänka mig ett antal olika scenarion - mer eller mindre troliga.

* Drunkning - en olycka
Alvar kunde inte simma. I närheten av kraniet hittades en murken eka. Han kan ha tagit ekan, rott ut en bit - han kanske såg något som flöt i vattnet och ville hämta det  - och något har hänt som gjort att han inte kunde ro tillbaka. Båten flöt iväg och Alvar dog genom drunkning eller kom aldrig i från Lilla Klasön där han hittades 1982. Han kanske slog i huvudet, kröp in i något skyddat ställe, kanske en granvälta och dog där. Sedan drogs kraniet fram av ett djur, kanske en räv.

Det som talar emot detta är att det var intensiva sökningar efter honom. Alvar, eller ekan borde ha setts, men Åsnen är en mycket stor sjö med enorma mängder vatten. Ekan borde rimligen ha saknats om den var familjens. Det var helikopterspaningar, skallgångar och det söktes någon vecka efter att han försvann.

* Bortförd och mördad
Det förekom teorier om att någon skulle ha fört bort honom och mördat honom. Det kom in ett tips 1978  om att han skulle finnas i en grav i Munkarp, Höörs kommun. Graven öppnades upp men där fanns inget som tydde på att Alvars kropp skulle ha varit där.

HÖÖR (TT) Gravöppningen i Munkarp utanför Höör visade att där inte fanns något pojklik i en familjegrav på kyrkogården. Därmed förblir 13-årige Alvar Larssons försvinnande från sitt hem på Sirkön för tio år sedan tills vidare olöst.
En 80-årig kvinna kontaktade för ca ett år sedan Eslövspolisen och berättade att en numera avliden släkting till henne sagt att han tagit livet av en pojke i tioårsåldern. Sedan skulle han ha förvarat kroppen i en sommarstuga i två år och lagt ner liket i graven i Munkarp 1969 innan en släkting till honom begravdes där. Mannen berättade aldrig vem det skulle varit som han tog livet av. Men efter undersökningar kom polisen fram till att den ende som kunde passa in i tiden var 13-årige Alvar Larsson från Sirkön väster om Tingsryd. Pojken lämnade hemmet 16 april 1967 för att gå till vedboden. Han återkom aldrig. Vi har varit skeptiska mot historien hela tiden, säger länsåklagare Lennart Eliasson i Malmö. Men jag begärde hos tingsrätten i Eslöv att få öppna graven för att få slut på all ryktesspridning. Nu gör vi inte mer åt saken.
Källa:
TT 19 januari 1978

Sirkön var en glest bebodd ö, men där fanns vägar och bilar kan inte ha varit helt ovanligt. Det tar ett ögonblick att plocka upp en person och på tio minuter är du minst fem kilometer därifrån. Det som talar emot det är att vedkorgen stod utanför vedboden. Men, samma som ovan, Alvar kan ha sett något, gått iväg för att kolla vad det var och blivit upplockad i en bil.


* Dråp/olyckshändelse
Pappan var misstänkt för att ha haft med Alvars försvinnande att göra. Kanske ett bråk eller liknande, där Alvar ramlat och slagit sig så illa att han dog av en huvudskada. Kraniet hade en skada i bakhuvudet, men det gick inte att avgöra om den var tillkommen före eller efter döden. Likaså fanns senare tankar om att den äldre brodern hade med försvinnandet att göra. Efter vad som går att få fram, var det enbart moderns vittnesmål som fanns på att Alvar faktiskt var synlig på söndagsmorgonen. Ingen annan såg honom. Men, klarar man att ljuga på det sättet för att skydda någon? Kanske... jag vet inte.

Jag vet inte vad som hände Alvar. Kanske det ändå är det första scenariot som är det troligaste. Men, om det är så, borde man inte ha hittat resten av kroppen om de två öarna, Lilla Klasön och Stora Klasön genomsöktes ordentligt 1982...

Idag vilar Alvars kranium i en grav på kyrkogården i Urshult där han skulle ha konfirmerats. På hans gravsten står det "En gång får allting ro"
/eva k.

lördag 9 april 2016

Alvar försvann 1967 - del 3/5

Alvar Larsson, 13 år, försvinner alltså helt spårlöst från den ödsligt belägna gård på Sirkön i sjön Åsnen där han bor med sina föräldrar, sin ett år äldre bror och lillebror som är fem år.

- Kan du hämta in lite ved om du ändå ska gå ut, Alvar?
   Elsa, Alvars mor, ropar till Alvar,som står i farstun i sin blommiga skjorta. Han sträcker just upp handen för att ta ner sin gråa vindtygsjacka. Trätofflorna har han redan på sig. Mössa och vantar tänker han inte ta på sig, han tänker bara gå en liten sväng ner mot ladugården, där hans far och lillebror snart är klara med morgonmjölkningen.
   - Visst, svarar Alvar, det kan jag väl.
   Han kränger på sig jackan, som snart är för liten för honom och tar den flätade vedkorgen som står i hallen.
   Alvar tar vedkorgen i vänster hand, öppnar ytterdörren och stänger den sedan ordentligt efter sig.

Det här var ett försvinnande som var mycket omskrivet då och faktiskt fortfarande är. Närmast att jämföra med är nog Viola Widegrens försvinnande 1948 i Helgum vid Faxälven.

Efter en stund börjar Elsa bli irriterad. Var är Alvar egentligen? Så lång tid kan det inte ta att hämta in en korg ved!
   Harald och lillebror har kommit in och har precis tvättat av sig. De  och storebror sitter vid köksbordet och har börjat att bre ostsmörgåsar till frukost. Harald har hällt upp en kopp kaffe. Om bara en liten stund ska de ge sig av till kyrkan, Alvar ska konfirmeras till pingst och det är viktigt att han går i kyrkan i Urshult varje högmässa fram tills dess.
   - Jag går ut och ser var han har blivit av, säger Elsa till Harald. Hon tar sin jacka från kroken vid ytterdörren och går ut genom dörren där Alvar gick ut för bara en liten stund sedan.
   När hon kommer fram till vedboden ser hon den tomma vedkorgen som ställts ordentligt vid dörren.
   Och irritationen börjar gå över i rädsla.

Sirkön ligger ungefär två mil söder om Växjö. Det är en nio km lång och två km bred ö, som ligger i sjön Åsnen. Det finns tre broar som binder ihop ön med fastlandet och är bebyggd med sju gårdar. Ön är känd för sina äppelodlingar.

Elsa och Harald letar förtvivlat i flera timmar. De går ner mot sjön, de skriker och ropar och går längs med stigarna och upp mot stora vägen. De får hjälp av de närmaste grannarna. Ingenstans finns ett spår av Alvar.
   Fram emot eftermiddagen ringer de polisen i Växjö.
   Redan samma dag börjar polisen söka efter Alvar. Den närmaste veckan går det skallgångskedjor över Sirkön fyra gånger och det söks med både militär och helikopter.
   Inte ett spår hittas efter Alvar.

Och fast Alvars kranium hittades 1982 på Lilla Klasön så är det fortfarande ingen som vet varför han försvann, hur han försvann, om han dog av olyckshändelse, dråp eller mord och var kraniet befann sig fram till 1982. Var resten av kroppen finns - det vet vi inte. Är den borta eller ligger den någonstans för att hittas i framtiden... Det enda vi vet är att Alvar är död. /eva k.

tisdag 5 april 2016

Exakt 40 år sedan Bosse Jansson försvann

Bosse Jansson, 27 år, försvann den 3, 4 eller 5 april 1976, från Söder i Stockholm. Det är i dagarna fyrtio år sedan. Efter det har ingen sett honom eller hört av honom. Så vitt vi vet.
Det finns en polisutredning som inte längre finns. Enligt Stockholmspolisen.
Det finns en SÄPO-akt som jag inte får ta del av i sin helhet, trots överklagande till Förvaltningsdomstolen. Står sanningen om Bosse i den?

Utdrag från inledningen om Bosse från min bok;

Det som finns skrivet om Bosses försvinnande är lite. Det är inte ens säkert vilken dag han försvann. Polisen har inte förhört grannar, inte medlemmarna i Svensk-Albanska föreningen och inte arbetskamraterna. Inget är kontrollerat med tunnelbanepersonal eller busschaufförer och ingen har hört med färjeterminalerna.  
   Polisutredningen är erbarmligt illa skött av ansvarigt befäl. Sa ”någon” att det inte var lönt att söka efter Bosse? Att Bosse ändå inte skulle komma tillbaka? Eller var det bara slarv och ointresse?
    Bosse hade inga anhöriga som tjatade på polisen och som själva bedrev efterforskningar. Tiden gick, spår som kanske fanns försvann och inget hände. Nu årtionden passerat efter att Bosse försvann. Inget nytt har framkommit och Bosse har inte kommit tillbaka.
   De minnen och hågkomster som finns har bleknat och kanske förvrängts. Så gör tiden med minnen för de flesta av oss.

Det här är mitt sätt att bevara ett minne av brevbäraren som försvann spårlöst någon av de första dagarna i april 1976.  Snart trettionio år sedan har gått sedan Bosse gick ut från sin lägenhet på lördag morgonen den tredje april på Folkungagatan 63.  Och inte kom tillbaka.

Kanske ligger det ett foto i en byrålåda någonstans eller bleknade vykort i en skokartong… Kanske räddades något från lumpboden på Hornsgatan, där polisen lämnade in personliga tillhörigheter för försäljning. Kanske någon i Albanien har minnen kvar av Bosse…

Om Bosse lever hoppas jag att han är lycklig. Om han inte lever längre, hoppas jag att sanningen om vad som hände Bosse i början av april 1976 någon gång kommer fram. /eva k.

tisdag 29 mars 2016

Del 2/5 - den 16 april 1967, Sirkön, Åsnen, Småland

När Alvar, 13 år, söndagen den 16 april 1967, gick ut från sitt föräldrahem för att hämta ved i vedboden på uppmaning av sin mor, så var det ingen som kunde ana att han skulle försvinna spårlöst.

Under femton års tid, fram till november 1982, var det ingen som hittade något som helst spår efter Alvar.

Boningshuset och vedboden där Alvar försvann
När så Alvars kranium hittades på Lilla Klasön i sjön Åsnen, så blev inte mysteriet med Alvars försvinnande löst. Nej, snarare tvärtom. Frågetecknen kvarstod och blev inte färre, snarare fler.

Alvars kranium hittades alltså i november 1982 av tre jägare som var på Lilla Klasön för att jaga räv. Jägarna fann kraniet liggande på en bädd av höstlöv. Höstlöv som fallit under samma höst. Kraniet var beväxt med mossa och måste på något sätt ha hamnat på lövbädden ganska nyligen. Enligt polisen växte inte mossa på fyndplatsen.
   Hur hade kraniet hamnat där? Med hjälp av människa, djur eller fågel? Vad tänkte jägarna som fann det? Förstod de genast att det var ett människokranium? Letade de runt på ön för att se om de kunde hitta fler skelettdelar? Eller plockade de upp kraniet, markerade platsen med något - kanske en mössa - och tog sig till polisen så snart som möjligt?
   Jag undrar över hur de kunde se att det var ett kranium när det var överväxt med mossa? Skymtade något vitt fram... eller såg de formen, lyfte upp det och såg vad det var? Eller hade de hund med sig som markerade på något sätt?
   I närheten av fyndplatsen fanns också en "mindre murknad båt". Den hittades någon dag efter kraniet av polisen. Hade båten att göra med fyndet av Alvars kranium? Eller inte alls?

Oavsett hur - så är det oerhört märkligt att ett kranium hittas efter femton år, på en obebodd liten ö mitt i en jättestor insjö, och sedan kan identifieras som Alvar med hjälp av tandkort. Kraniet har en krosskada i bakhuvudet, men om skadan har tillkommit före eller efter att Alvar dog, vet vi inte.

Kraniet måste på något sätt ha legat skyddat, kanske nergrävt, i en skyddad bergsskreva eller i någon form av byggnad, kanske en jordkällare. Annars borde det inte ha gått att identifiera, tänker jag. Femton år är en lång tid att ligga helt oskyddad för väder och vind...

Om några dagar är det exakt 49 år sedan Alvar försvann från Sirkön som ligger i sjön Åsnen, i närheten av Växjö. Om han levt skulle han ha varit 62 år i år. Hur länge levde Alvar efter att han försvann den gråkalla söndagsmorgonen i mitten av april 1967? Det vet vi inte.

Alvars försvinnande var ett av de fall/mord som Thomas Quick/Sture Bergvall erkände. Idag finns väl knappast någon som ens tänker tanken att Quick/Bergvall på något sätt var inblandad i Alvars försvinnande. Det enda försvinnande där jag kan se en sammankoppling mellan Quick/Bergwall och den försvunne, är Reine Svenssons försvinnande 1971 - det glömda försvinnandet.




Åsnen är Smålands näst största sjö, efter Bolmen, och har en yta på 63,3 kvadratkilometer. Den ligger 138 meter över havet. Det finns många öar, fjordar och vikar vilket gör att Åsnen har en strandlinje på hela 740 km. Största djup är 14 meter och medeldjupet är på 3 meter.




måndag 28 mars 2016

Del 1/5 - Alvar Larsson försvann spårlöst från Sirkön, Växjö för 49 år sedan

Fortfarande oklart i fallet Alvar
Det är fortfarande oklart om kraniefyndet på en liten obebodd ö i sjön Åsnen söder om Växjö kan lösa gåtan med den 13-årige Alvar Larssons försvinnande.
De efterforskningar som polisen gjorde på måndagen gav inga entydiga besked. Alvar försvann spårlöst för 15 år sedan.
- Vi kunde dock konstatera att kraniet flyttats ganska nyligen till den plats där det hittades i fredags, säger kommissarie Lennart Johansson vid polisen i Växjö. – Kraniet vilade på en bädd av löv som fallit nu i höst. Men var kraniet ursprungligen legat vet vi inte. Det har i varje fall inte varit i närheten av fyndplatsen, säger Johansson.
Kraniet var bevuxet med mossa och på fyndplatsen växer ingen mossa.
Ett annat fynd som polisen gjorde på måndagen var en murknad mindre båt.

Källa:  VÄXJÖ, TT-notis från 9 november 1982

fredag 25 mars 2016

Vinnare av bok och ett försvinnande

Så, stort grattis till Anna Nilsson i Kalmar som vann "5 000 besökare-boken"! Ja, det har gått lång tid, men hon har fått den. Nu är bloggen snart uppe i 6 000 besök...'

Det försvinnande som Anna tipsade om var Göran Lundblads försvinnande i Kalmar, augusti 2012. Han hittades senare mördad.

Jag ska läsa på om det, det låter onekligen väldigt intressant.

Och jag önskar alla besökare en riktigt Glad Påsk!
/eva k.

tisdag 1 mars 2016

Efter lång tid hittas något...

Ofta tänker jag - och kanske du också; Hur kan någon försvinna helt och fullständigt spårlöst?
Det kan vara värt att fundera på motsatsen; Hur är det möjligt att kvarlevor kan hittas efter lång tid som går att identifiera?

Det händer faktiskt. Inte särskilt ofta, men det händer. Ibland efter några månader, ibland efter många år. Och det händer också att kvarlevor hittas som aldrig går att identifiera.

Jag tänker skriva om några sådana fall ett tag framöver. Just där någon försvunnit spårlöst, men där något hittats efter lång tid som går att identifiera. Det går inte att säga vad som hänt den försvunne, men man vet att hen är död.

Alvar Larsson, försvann 1967
Charles Zelmanowitz, försvann 1976
Kjell Pettersson, försvann 1954
Elisabeth Martinsson, försvann 1982
Vira och Gunilla Kjellgren, försvann 1982
Stefan Remholt, försvann 1996
De fyra seglarna som försvann vid Höganäs 1964

Alla har de gemensamt att något hittats efter dem, men vad som egentligen hände när de försvann - från början spårlöst - vet vi inte.  /eva k.



onsdag 24 februari 2016

Vi firar 5000 besökare med utlottning av en bok!

När jag slog på datorn idag och kollade till bloggen och såg antalet besökare, så var dagens antal EXAKT 5 000 besökare. Visst är det helt fantastiskt!

Jag  tycker att vi firar det med utlottning av en bok, eller hur!

Om du vill delta i utlottningen, så dela det här inlägget någonstans - t ex på FaceBook, Twitter, Google, din egen blogg eller någon annanstans. Maila mig, eva@ektv.nu och visa var, samt skriv vilket försvinnande som du skulle vilja se i bokform.

Jag tycker vi har öppet till den lördagen den 5 mars, klockan 15.00.

Så, dela och skicka in - välkommen! /eva k.

måndag 22 februari 2016

Det glömda försvinnandet i Sundsvall 1971 - Raine Svensson

Mentalskötaren Raine Svensson, 19 år, försvann från Sidsjöns mentalsjukhus i Sundsvall, torsdagen den 17 juni 1971.

Han lämnade arbetet vid lunchtid den 17 juni och återfanns aldrig. Däremot hittades hans tillhörigheter utspridda över sjukhusområdet, bl. a. hans plånbok. Raine hyrde ett rum på Sidsjöns mentalsjukhus område.

   Raine var uppväxt i Timrå och hade studerat i Umeå, men hoppade tydligen av studierna och började jobba på mentalsjukhuset i Sundsvall. På den tiden var det lätt att få extra jobb inom sjukvården och Sidsjöns mentalsjukhus var ett stort sjukhus med plats för över 900 patienter och därmed í stort behov av personal. Sjukhusen hjälpte ofta till att ordna bostad åt sina anställda. Kanske hade Raine tänkt sig ett sabbatsår för att sedan fortsätta studierna?

Thomas Quick/Sture Bergwall erkände ett antal mord under 1990-talet. Han blev dömd för åtta mord, som han nu är frikänd från. Men han erkände ett trettiotal. Raine var ett av de erkännandena. Thomas Quick/Sture Bergwall skrevs ut några veckor innan Raine försvann. Det här är alltså ett fall där det faktiskt har funnits en koppling mellan Quick/Bergwall och ett försvinnande. De två kan faktiskt ha träffats på sjukhuset.

Det finns uppgifter om att Raine var deprimerad när han försvann. Kanske var det därför han hoppade av skolan? Men, om han var deprimerad kanske han var ett lätt offer för någon som förstod sig på honom...

Självmord? Jag kan dåligt hur naturen ser ut kring Sidsjön, men det verkar som om där finns sjö/sjöar i närheten. Fast då borde kroppen ha flutit upp. Det är inte alltid det sker, det beror på djup, strömmar och hur botten ser ut.
Yngre män begår rätt ofta självmord genom hängning. Då borde kroppen ha hittats efter ett tag, även om det skett utomhus.

Och varför låg hans saker, inklusive plånboken, utspridda över området? Var han inblandad i ett slagsmål med någon? Som andra sådana här sjukhusområden såg ut, så är det stora områden, kanske var det lätt att gömma en kropp i en bergsskreva någon dag och sedan flytta den någon natt lite senare...

Raine dödförklarades den 30 november 1991. Då hade det gått över tjugo år sedan han försvann. Han skulle ha fyllt fyrtio år den 21 november samma år om han levde då.

Sidsjöns mentalsjukhus byggdes 1943 och lades ner 2001.

Så, vad hände egentligen vid lunchtid den 17:e juni 1971 på Sidsjöns mentalsjukhus? Var blev du av, Raine? /eva k.

Här är länk till Jan Jörnmarks sida om Sidsjön, på hans hemsida om Övergivna platser.
http://jornmark.se/places_photo.aspx?placeid=256&Photonumber=006&lang

Här är länk till en artikel om en film som gjordes om lobotomering som utfördes på Sidsjöns mentalsjukhus.
http://www.st.nu/kultur/sundsvallsfilm-om-lobotomi-visas-i-svt





tisdag 2 februari 2016

I Sundsvall försvann Olle Högbom 7 september 1983


Sundsvall har haft flera ouppklarade försvinnanden. Viola Widegren försvann 1948, Johan Asplund 1980, Raine Svensson 1971 och Olle Högbom 1983.

Olle Högbom var 18 år när han försvann en onsdagskväll, den 7 september 1983.

Olle och hans klasskamrater var på väg till ett diskotek när Olle satte sig ner vid ett staket för att vila. De försökte få med honom, men utan framgång, och de fortsatte till diskot utan Olle. Efter det har ingen sett honom.

Ruben Högbom, Olles pappa, skriver fortfarande på sin blogg, http://rubenhogbom.blogspot.se/ och senaste inlägget skrevs igår. Första inlägget skrevs 19 augusti 2010. Olles mamma är död sedan 2008.

Ruben menar att det är polisen som är skyldig till Olles försvinnande och död.  Polisen har själva arbetat efter att Olle drunknat i Selångerån.

På 1990-talet tog Thomas Quick på sig skulden för Olles försvinnande, precis som han gjorde med Johan Asplund och många, många fler. Men hans erkännande hade för många luckor och det gick inte att binda honom till brottet.

Det finns en radiodokumentär från 2011, http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=240&artikel=4427575

Så, vad hände egentligen Olle kvällen den 7 september 1983? /eva k.

 

söndag 17 januari 2016

Bosse Jansson - var blev du av?

En annan författare som också är mycket intresserad och insatt i Bosse Jansson försvinnande är Dan Fränkel. Han är ledarskapskonsult och författare. Han skriver om min bok här;
http://www.danfrankel.n.nu/blogg

Det är också livlig debatt på tråden om Bosse Jansson på Flashback Forum, https://www.flashback.org/t899920p414
huruvida min bok är bra eller inte, läsvärd eller inte, trovärdig eller inte... fast det är ju bra om man har läst den för att avge ett omdöme, tänker jag. Om man då inte vill köpa boken, finns det alltid möjligheten att låna den på biblioteket, eller hur!

Ja, var blev du av, Bosse? I april är det fyrtio år sedan du försvann. Lever du? Vet SÄPO vad som hände dig? Vet någon annan?

/eva k.

tisdag 12 januari 2016

Johan Asplund försvann spårlöst i Sundsvall 1980

Ett försvinnande som aldrig har blivit uppklarat är Johan Asplunds försvinnande. Johan försvann i Sundsvall den 7 november 1980, vid åtta-tiden på morgonen från lägenheten i Bosvedjan där han bodde med sin mamma. Johan var elva år när han försvann.
   Misstankarna var starka redan från början mot mammans före detta sambo. Polis och åklagare gick inte vidare till åtal mot mannen, utan föräldrarna väckte enskilt åtal mot mannen med hjälp av advokat Pelle Svensson. 1985 dömdes mannen till två års frihetsberövande för olaga frihetsberövande.
   Föräldrarna och Svensson gick vidare och överklagade till Hovrätten och ville ha domen ändrad till mord. Detta ogillades och mannen frikändes helt i april 1986, alltså för trettio år sedan.

Åren gick och inga spår har än idag hittats efter vad som hände Johan.

Tretton år efter att Johan försvann, 1993, erkände Thomas Quick/Sture Bergwall att han mördat Johan. Då satt Quick/Bergwall på Säter mentalsjukhus och det var det första mordet han erkände som inte var preskriberat.
   I mars 2001 väcktes åtal mot Quick/Bergwall av åklagare Christer van der Kwast. Johans föräldrar med sitt målsägandebiträde Kerstin Koorti ansåg att han inte hade med Johans försvinnande att göra, men Quick/Bergwall dömdes som skyldig till mord på Johan i juni 2001.

7 november 2005, 25 år efter Johan Asplunds försvinnande, blev ett eventuellt mord på Johan preskriberat.

Hösten 2006 lämnade Johans föräldrar med Svensson in en inlaga till Justitiekansler Lambertz, där de syftade till att få till stånd en utredning om Quick/Bergwalls domar. Lambertz hävdade att alla domar var välgrundade och baserade på fakta.

Dock, 2009, tog Quick/Bergwall själv tillbaka sitt erkännande i Johan-fallet. Han fick resning 2012, och fallet prövades på nytt. Domstolen skickade den friande domen hem till honom i mars 2012. Då hade det gått 32 år sedan Johan försvann den där novembermorgonen 1980.

Det skrevs en bok ganska direkt efter den första rättegången, Fallet Johan av Göran Elwin. Det finns också mycket skrivet om och av Quick/Bergwall och referenser till det finns i min bok.
   I december 2105 kom en dokumentärserie på radio om Fallet Johan; http://blogg.mittmedia.se/ibrottetsspar/

Var hände Johan ? Två män har dömts för att ha fört bort honom och/eller mördat honom. Bägge männen har friats. Är någon av dem skyldig? Kommer det någonsin klargöras vad som hände?
/eva k.

onsdag 6 januari 2016

Ja, käre tid...

Det händer mycket på Internet, bästa läsare. Vissa saker är dock bättre att bemöta direkt. Där kan vi ha olika åsikter om hur påhopp på nätet ska hanteras.
Min åsikt är att det absolut bästa är att belysa saker ordentligt och direkt. Varför det? Jo - därför att både vanliga troll och Internet-troll spricker i solljus.

Jag har varit i blåsväder tidigare i bloggvärlden - har bloggat ganska flitigt tidigare som dietist - och var för några år sedan utsedd av LCHF-anhängare som "vår huvudmotståndare bland dietister" av Sten Sture Skaldeman.

Nu är det tydligen någon/några som inte gillar min bok. Det som framkommer är att hen tydligen inte ens har läst den...

För några veckor sedan låg det en recension på Bokus -där boken finns till försäljning - som fullständigt gjorde ner boken. Jag anmälde den och den togs bort ganska omgående. Jag har inget emot kritik, tro mig. Kritik kan göra att jag gör saker bättre nästa gång. Problemet med den här recensionen var att den skrevs innan boken hade sålts i ett enda exemplar...

Nu ligger det ett par inlägg på Flashback Forum som jag har anmält. Sen är det upp till moderatorn att behandla det.

Jag har klippt ut några delar ur inläggen och nedan bemöter jag det:

...tre "recensionerna" hos Bokus skrivits av en och samma person. Lurendrejeri! Tilltaget har anmälts, och det ska snart visa sig ifall "författarinnan" själv falsifierat recensionerna, eller om bokens "andlige fader", nazisten och "privatspanaren" Jerker Magnusson, är gärningsmannen?"...

Bokus har en kontroll av recensionerna. De släpps igenom efter granskning.

Att Jerker Magnusson har hjälpt mig otroligt mycket är ingen hemlighet. Han är omnämnd på första sidan tillsammans med mig för genomförd research, det finns en sex sidor lång intervju med honom och han är med på "tack-sidan" där jag nämner alla de som hjälpt mig att få boken klar. Det står så här om Jerker;
Jerker Magnusson - ovärderlig källa till fakta, kloka ord och uppmuntrande tillrop och utan honom hade säkert aldrig boken blivit klar

Benämningen privatspanare kommer från radiodokumentären om Dahlsjö-fallet och är alltså satt av reportern på Radio Göteborg.

Personen (alltså jag, min anm.) beskriver sig som "privat dietist, hälsopedagog, kock och kallskänka". Folkpartist på topp dessutom! Självförtroende saknas sannerligen inte, men hur skulle en person (alltså jag, min anm.) med denna bakgrund klara av att skriva en vettig bok om ouppklarade försvinnanden?...


Det värsta verkar nästan vara att jag är folkpartist... Spännande! Men, ingen nyhet precis...
Att min politiska uppfattning ligger hos Folkpartiet, numera Liberalerna, är ju ingen hemlighet. Jag har arbetat som politiker sedan 2003, har haft uppdrag kommunalt, i regionen och styrelseuppdrag. Jag sitter nu i kommunfullmäktige i Ängelholm och är förste vice ersättare till riksdagen. Mitt senaste uppdrag var som ordförande i den parlamentariskt tillsatta fullmäktigeberedningen "För strändernas och klitternas bevarande i Havsbaden i Ängelholm". Det uppdraget avslutades i november 2015 med ett enigt kommunfullmäktige som biföll rapporten.
Jag skriver en del debattartiklar och insändare, den senaste var införd i måndags.

Jag arbetar inte som dietist idag, men är legitimerad dietist. Ja, resten av titlarna stämmer. Jo, jag är läkarsekreterare också, förresten.

Om jag klarar av att skriva en "vettig bok om ouppklarade försvinnanden"? Ja, bästa läsare, det ligger ju  för dig som läser boken att avgöra. Och boken säljer hyfsat, känns det som. Det känns helt overkligt att det finns personer som läser och gillar den, men jag är oerhört glad och tacksam för det.

Sen är det också så att i samtliga inlägg om de sju försvinnanden jag skrivit om i boken, länkar jag till den tråd som finns på Flashback Forum. FB omnämns i boken i källförteckningen.

Till sist - oavsett vad man tycker om min bok, så har jag skrivit den. Den är klar. Och min målsättning uppfyllde jag. Det var att efter de tio som försvann spårlöst, skulle deras minne finnas kvar. Och de minnena finns nu mellan pärmarna i 29:e Juli 1965 och andra olösta försvinnanden.

Så, bästa läsare, jag hoppas du vill läsa den och bilda dig en egen mening om boken. Fundera över vad som hände Viola, Ove, Stefan, Thomas, Hymme, Kjell Åke, Jan Olof, Gay, Paul och Bosse...  Sanningen kanske aldrig kommer fram, men minnena av dem finns kvar nu.
Låna den på biblioteket, den finns både som vanlig bok och e-bok, eller köp den här via bloggen, eller på internetbokhandlarna.

Och där sprack trollen och försvann helt och hållet i solen. /eva k.


http://www.bokus.com/bok/9789163796579/29e-juli-1965-och-andra-olosta-forsvinnanden/#blogs

 

tisdag 5 januari 2016

Recensioner av 29:e Juli 1965 och andra olösta försvinnanden

Recensioner är alltid spännande, eller hur? Det är inte alltid man håller med, men någon har tyckt det som skrivs.
Var inne på Bokus och kikade och där låg hela tre recensioner - och alla positiva! Jag blev jätteglad, för det innebär att tre stycken personer tagit sig tid att läsa och recensera 29:e Juli 1965. Fyra stjärnor var betyget.
Hör gärna av dig om du har läst boken och tycker något - positivt eller negativt.
/eva k.


http://www.bokus.com/bok/9789163796579/29e-juli-1965-och-andra-olosta-forsvinnanden/

söndag 3 januari 2016

God fortsättning 2016!

Ja, då är det nytt år och alltså 2016. Tiden går så ruskigt fort, eller hur!?

Jag tänker fortsätta med att det går bra att beställa min bok här på bloggen som tidigare, lika väl som på Bokus, cdon, AdLibris och Vulkan.
Den kostar då 200 kr + ekonomiporto 45 kr = 245 kr
Maila mig på eva@ektv.nu, skriv namn, adress och telefonnummer, samt om du vill ha den signerad och/eller inslagen som paket. Jag skickar med en faktura. Du kan också sätta in summan direkt på mitt bankgiro 5661-7483, och maila mig samtidigt var du vill att boken ska skickas. /eva k.