Bennys försvinnande, del 1

Forsgren, Nils BENNY, 570213, anmäldes försvunnen den 12 december 1976 av sin far, S-E Forsgren. Anmälan togs upp på polisstationen klockan 15.30 av kriminalinspektör N.

Första anmälan.
Då inkom herr Forsgren och omtalade att hans son ej hört av sig. F var orolig att någonting hade hänt enär han i vanliga fall brukade höra av sig om han stannade över hos någon kamrat.
Benny Forsgren hade varit på en fäst i Vågbro hos en som heter V.A., ca 10 personer var medd. Vid 00.00 tiden upplöstes sälskapet. Benny följde med sina kamrater, P.T, A.B. Men skildes från dem efter en stund, för att söka upp några andra. Sedan har ingen sett honom.
Benny försvann vid en plats som heter Hagaborg.

Klädsel: Brun skinnjacka, blå jeans, röd mönstrad skjorta, lågskor.
Längd; ca 175 cm
Kroppsbyggnad: normal
Ögon: blå

Vittnesmål från kvällen den 11 december 1976

Skrivet 7 januari 1977

Lördagen den 11 december 1976 hade M under kvällen bjudit hem åtta kamrater sin bostad i Vågbro. Bostaden är en enfamiljsvilla som ägs av M:s föräldrar.

Samtliga var ungdomar i 19-20-års-åldern.

Kamraterna hade kommit mellan 19,30-20,00. M hade haft lättare mat iordninggjord, vilken de ätit. Man hade sett på TV, pratat, spelat skivor samt dansat. Grabbarna hade haft öl och vin med sig. Möjligen hade någon av dem haft med starksprit. Stämningen hade hela kvällen varit trevlig och grabbarna hade varit något upprymda till följd av rusdryckerna. Ingen av dem hade varit "full".

Benny hade ungefär mitt på kvällen, 22-tiden, varit "på gång", vilket givit sig uttryck i högljuddhet, pratsamhet och skratt. Benny hade icke haft någon flickbekant under kvällen.

Någon gång före kl 24,00 skulle A gå hem. Hon bor hos föräldrarna norr om Vågbro. Hela gänget, förutom K, som tidigare åkt hem, hade beslutat att följa A hem. Dels för att få frisk luft, del för att A icke skull behöva gå ensam.

De hade gått genom egnahemsbebyggelsen i Vågbro, samt därefter en upplogad genväg över åkrarna mot Haga. Ett stycke före framkomsten till Haga hade T och B stannat och sagt att de tänkte vända.

Benny hade då sällat sig till dem och lämnat det övriga gänget.

A hade följts ända fram till hemmet, där de pratat en kort stund, vartefter gänget gått åter mot Vågbro och M:s bostad.

På åter vägen hade de trott att de skulle hinna upp T, B och Benny, men så hade icke skett.

För när de kommit hem till M hade de sammanträffat med T och B, som redan befann sig där.

Benny hade icke funnits där och T och B hade omtalat att Benny skiljts från dem för att söka upp det övriga gänget.

Troligen hade då Benny gått fel, eftersom ingen sett till honom. M erinrade sig att under gängets promenad genom Vågbro på återvägen hört rösten på någon som "tjoade". M och K hade tyckt att rösten var lik Bennys och även sagt detta till de övriga. De hade emellertid icke sett till Benny.

Tillfrågad uppger M att "tjoandet" låtit som kommande från Bergvägen-hållet.

Efter en kort stund hade hela gänget gått mot Söderhamn. Icke heller då hade de sett till Benny, men meningen bland kamraterna hade varit denne redan gått hem till Söderhamn. Ingen hade haft en tanke på att Benny kunde ha kommit bort.

På vägen mot Söderhamn minns M att de mött en polisbil. Någon hade då på skoj sagt att Benny kanske blivit tagen av polisen om han var ute ensam. Därefter hade ingen funderat mer över Benny.

Dagen efter sökte grabbarna efter Benny i hans föräldrahem, vid 12-tiden. Sedan hade de kommit till M och berättat att han fortfarande var borta.

Under lördagskvällen hade ingenting hänt som skulle kunnat förorsaka hans försvinnande. Alla hade varit sams och haft trevligt. Under promenaden på natten mot Haga hade Benny inte längre varit så påverkad som tidigare under kvällen. För M är Bennys försvinnande helt oförklarligt.

I del 2 kommer jag att skriva om de andra vittnesmålen. /eva k.

Benny Forsgren, 19 år, försvann 12 december 1976

Benny skulle ha fyllt sextio år i år. Var blev han av?

Ett mycket fascinerade försvinnande är Bennys försvinnande i december 1976. Han bodde i Söderhamn och försvann spårlöst natten till den 12 december. Han skulle fylla tjugo år i februari året därpå.

Jag har ägnat några veckor åt att försöka fundera över vad som hände Benny. Jag har den kompletta polisutredningen och kommer i några inlägg framöver i veckan att försöka återskapa vad som hände natten mellan den 11 och 12 december 1976.

/eva k.

Stövel med fot inuti hittad i havet utanför Landskrona

Helsingborgs Dagblad skriver idag om en kvinna som befann sig på en av turbåtarna, och som fiskade upp en stövel. I stöveln fanns en fot och ett smalben, där bara själva skelettet återstod.
Enligt polisen kommunikatör är det inte någon som nyligen drunknat.

Frågan är vem det är? Och om det någonsin går att få fram vem det var? Kanske stöveln kan ge ledtrådar? Kanske kan man se andra saker vid en undersökning?

/eva k.

https://www.hd.se/2017-06-18/fiskebat-gjorde-makabert-fynd-en-stovel-med-en-skelettfot-i

På Youtube om olösta massförsvinnanden, bl a Dahlsjö-fallet och Hymmes försvinnande

Fick ett tips i kommentarerna om  den här länken, som jag själv strax ska titta på. Tack. /eva k.

https://www.youtube.com/watch?v=7VpMjb6w2yA

Vem minns Elin Lindgren idag?

Det finns många sorgliga öden och försvinnanden. Ett försvinnande som jag emellanåt tänker på och funderar över vad som egentligen hände är när Elin försvann spårlöst 1948.

Vi tar oss tillbaka till 1948. Det är tidig morgon tisdagen den tjugonde juli och det börjar redan bli varmt i luften.
Ett par röda stugor ligger insprängda vid järnvägen mellan Björkborn och Bofors station. Från början var de tänkta som fastigheter till skjutfältet som Bofors ägde. När skjutfältet lades ner, så byggdes de om till bostäder för brukets anställda. De ligger precis vid järnvägen.
Här bor Elin som är änka efter en anställd på bruket, Karl Albert Lindgren.

Elin Lindgren, 1940-talet

För att klara sin försörjning arbetar hon extra när hon kan på bruket och hon har också inneboende emellanåt. För tillfället är det Frans Rydberg som bor hos henne och han jobbar på Björkborns industrier. Elin kallas också i bygden för Tuggens Ros.
Den här dagen är det avlöningsdag för Frans. Han säger till Elin att han ska till jobbet och hämta ut lönen. Elin svarar att då gör hon i ordning frukost under tiden.

När Frans ger sig av är klockan strax efter halv 9. Tio över nio kommer Frans tillbaka och ser att både ytterdörr och innerdörr står på vid gavel och att ett fönster är öppet. När han går in i huset så ser han att på spisen står en gryta med potatis och kokar och i askfatet ligger en rykande cigarett.

Han går ut ur huset och ser grannen Karl Eriksson som bor på samma gård och frågar om han har sett Elin. Han får ett nekande svar. De två männen sätter sig utanför huset och väntar på att Elin ska dyka upp. Det gör hon inte.

I det vänstra huset bodde Elin.

Vid 11-tiden kontaktar de polisen som är där kort efter. Det är fyra poliser och en spårhund som börjar eftersökningar efter Elin.
Det finns ett vittne som menar sig ha sett henne plocka prästkragar intill kanalen som ligger i närheten. Efter det vittnesmålet är det ingen som säger ha sett henne.


Polisen söker igenom ett stort område, flera kilometer i omkrets. Dagen efter var det skallgång med ett tiotal personer från bruket samt folk från bygden. Man tömde också kanalen på vatten, men utan resultat.

Elin efterlyses i radio, men också det utan resultat. Signalementet var; något under medellängd, något korpulent. Vid försvinnandet var hon iklädd vit blus, grönblå kjol, bruna strumpor och troligen barhuvad.

Vem var då Elin? Hon var änka efter sin tjugosex år äldre make som dog 1945. Hon hade fått två söner som ogift, Karl Herbert, som föddes 1922 och dog 1923. Göte Ingemar föddes 1926 och dog 1986. De hade olika fäder. Och sen gifte hon sig 1933 med Karl Albert Lindgren. Elin själv är född 1899, så egentligen är hon fyrtionio år när hon försvinner den varma julidagen 1948.
Hon kallades för Tuggens Ros. Det fanns en stor "flishackare" i närheten av hennes lilla stuga och det var säkert därifrån hon fått smeknamnet. Kanske syftade det också på annat... det finns uppgifter om att det var "sus och dus" i stugan och kanske var det också festande där från och till med olika inneboende?
Sonen Göte Ingemar bodde i Finnebäck när Elin försvann.
Det finns också en uppgift om att Elin klagat på att hon under den senaste tiden lidit av yrsel vid ett flertal tillfällen.

Så vad hände den varma morgonen den tjugonde juli 1948, snart sextionio år sedan?

* en stroke, en hjärtinfarkt som gjorde att hon gick  rakt ut i skogen efter att ha satt på potatisen? Om Frans talade sanning, så är det ungefär ett glapp på tjugo minuter, en halvtimme. Men, om hon har gått direkt efter att ha satt på potatisen, så är tidsrymden flera timmar, eftersom de två männen säger sig ha suttit och väntat på henne i två timmar innan de tillkallade polis. Varför sökte de inte själva? Hade avlöningen gått till en flaska brännvin som de delade på? Men, man hinner långt på ett par timmar om man går rätt fram. Hon kan ha hunnit minst en halvmil om inte terrängen varit för besvärlig.

* mord? Ponera att Frans ljuger... han kan ha gått upp för att hämta lönen, kommit tillbaka, det har blivit bråk, Elin dör och Frans släpar iväg henne till den stora flismaskinen - tuggen - och slänger ner henne där. Han går tillbaka, låtsas som inget, pratar med grannen, och Elin är borta för alltid. Eller så gömmer han henne någonstans i ett uthus och efter någon dag, så hamnar hon i tuggen. Det finns en uppgift om att en tandprotes hittades i ett uthus, men det gick aldrig att få det bekräftat om det var Elins.

* frivilligt försvinnande? Nej, jag tror inte det. Det finns inga uppgifter om att det saknades kläder eller annat från huset. Och vad skulle hon försvinna till? Eller ifrån?

* eller var det någon helt annan som var skyldig? Grannen? En förbipasserande luffare?

Vad tror du hände den varma sommardagen i juli? Föll hon ihop i skogen så långt iväg att hon aldrig hittades? Blev hon ihjälslagen i ett bråk med sin inneboende, Frans? Eller försvann hon frivilligt?

/eva k.