Alf Andreasson - ett gammalt försvinnande utan klarhet

Alf försvann spårlöst natten mellan lördagen den 6:e och söndagen den 7:e oktober 1945. Snart sjuttiosex år sedan. Allt är sedan länge glömt och vad som egentligen hände lär aldrig komma fram. 

 

Detta är troligen det enda foto som finns kvar och är publicerat i Hudiksvalls-Tidningen 9 augusti 1965. Jag tänker att det är ett foto från konfirmationen, så taget cirka 1942-43. 

Fotot hålls upp för fotografen av Alfs mor som säger; Var är min son?

Skogsarbetaren Alf, född Wikner, var född utom äktenskapet den 12 november 1928. Han mor gifte om sig 1939 och då fick Alf efternamnet Andreasson. Han och familjen bodde i Ytterbergsbyn, vid Sveg. 

Söndagen den 7 oktober, klockan 19.45 gjordes en polisanmälan till fjärdingsman i Älvros som sedan i sin tur kopplade in landsfiskalen. Anmälan gjordes av Alfs kamrat Holger Johansson, också 17 år. 

 

De två kompisarna arbetade som skogsarbetare och röjde bland annat sly runt järnvägen. Den här lördagskvällen, den 6 oktober, skulle de cykla till Folkets Park i Sveg och dansa. Men, innan dess tänkte de åka inom till Kalle, som bodde på Älvros Station och också jobbade som banarbetare. 

Karl, med efternamnet Sundquist, var i femtioårs-åldern, och hade lovat killarna att bjuda på brännvin om de kom inom. Han hade tidigare varit arbetskamrat med Holger. 

På den tiden var det motbok och spritransoner som gällde och Karl hade hämtat sin ranson av gin och Kronbrännvin tidigare på lördagen. Så, vid halv nio-tiden dök de två - Alf och Holger - upp hos Kalle och han bjöd dem som utlovat på brännvin. De var där ungefär en timme och cyklade mot Sveg vid 21-tiden. Det var mörkt och cykellamporna lyste inte upp så bra, tänker jag.

Efter att de cyklat en bit så körde Alf omkull. Holger stannade och de bestämde sig helt enkelt för att lägga sig i vägkanten och sova. Holger vaknade vid halv tre-tiden och då var Alf helt spårlöst borta. Holger antog att Alf hade vaknat, lämnat cykeln och gått tillbaka till Älvros och Kalle Sundquist för att sova. Så, Holger gick hem själv hem till sig i Ytterberg och lade sig att sova, efter att ha letat ett tag efter Alf. Dock gick han inte till Alfs hem. 

Vid 18-tiden på söndagen gick han bort till Älvros och hörde med Sundquist om han visste var Alf var. Då var också Trygg, en annan arbetskamrat, där. Trygg hade också varit där kvällen innan och druckit. Här börjar de inse att ingen vet var Alf är eller har sett honom sedan kvällen innan och anmälan görs om hans försvinnande. Alfs familj underrättas. De hade själva inte saknat Alf utan tänkt att han sov över hos Holger. 

En skallgångskedja på ett tiotal man kallas ihop, man söker ett par timmar och avbryter vid klockan 22 på söndagen. Skallgångar genomförs de följande fyra dagarna och det görs draggningar i Ljusnan. 

Vittnesmål 

Linjearbetare Erik Eriksson, född 1912, kom med rälsbuss från Hede till Sveg klockan 22.45. Han cyklade mot Älvros. Han hade då sett ljus från en cykellykta vid dikeskanten och en annan cykel liggande bredvid. Han hade inte uppmärksammat om det fanns personer i närheten. 

Banarbetare Anders Andersson, född 1926, hade varit på bio i Älvros tillsammans med Nils Persson. Filmen hade slutat vid 22-tiden och då hade de cyklat hemåt. Ungefär femhundra meter väster om stationshuset hade de sett två cyklar i diket. Tiden uppskattades till 23-23.30-tiden eftersom de hade tagit en kopp kaffe efter bion innan hemfärden. Den ena cykeln hade haft en vriden styrstång och tänd lampa. De släckte lampan och såg samtidigt en man som sov i diket. De kunde inte säga om det var Alf eller Holger och de försökte inte väcka honom "enär de hade hört att det kunde vara farligt att väcka någon som sov". 

Kalle Sundquists hustru hördes, Märta, 30 år. Hon hade inte sett eller hört något från Alf och Holger sedan de lämnat huset på lördagskvällen. Hon hade heller inte deltagit i drickandet utan hållt sig i köket under kvällen. 

Kalle Sundquist själv uppgav att han hade bjudit de två på brännvin, men inte att han upplevde dem som särskilt berusade när de cyklade iväg på lördagskvällen. Själv hade han fortsatt att dricka tillsammans med Trygg. När brännvinet var slut, hade han somnat sittande i kökssoffan och vaknat framåt småtimmarna och gått och lagt sig i sängkammaren. 

Vad hände Alf den mörka oktoberkvällen 1945? 

När jag räknar på mängden brännvin som dracks utifrån vad Sundquist uppger, så fick de ungefär 30 cl Kronbrännvin. var. Kronbrännvin innehöll 50% alkohol, så ungefär 40 cl blir mängden om vi räknar om till dagens alkoholhalt på 40%. Denna mängd dracks upp på 30-60 minuter, som snapsar. Det är mycket alkohol på kort tid. 

Jag tror att de själva inte kände sig särskilt fulla när de lämnade Sundquist, utan detta slog till efter ett tag. Därav att Alf välte. Styrstången var vriden, så han har gjort en rejäl vurpa. Nu är det mörkt, det är oktober och de var klädda för att gå på dans, i byxor, skjorta, en tröja och kavaj. Ganska så kallt tänker jag att det blir efter ett tag. 

De somnar bägge två vid vägkanten. 

När Anders och Nils kommer cyklande vid halv tolv-tiden så ser de en sovande man och två cyklar. Jag tänker att Alf har vaknat, varit dålig, kanske slagit i huvudet vid vurpan, och bara gått rätt ut i skogen och helt tappat orienteringen. Det vi vet idag är att en person kan gå mycket längre än vad man tidigare trott. Det gjordes en skallgång på söndagskvällen, men det måste ha varit mörkt redan när den påbörjades. 

Vid den tiden - ett dygn senare - kan Alf ha varit mil därifrån, gått ner i vatten eller älven... 

Allt är väldigt sorgligt. Alf skulle fylla sjutton år några veckor senare. Att något skulle hittas efter alla dessa år känns inte troligt. Alf dödförklarades 1965 och i samband med det skrevs artikeln i Hudiksvalls-Tidningen om hans försvinnande. /eva k. 

Hudiksvalls-Tidningen 1965