Robert Fangohr gick ut från sitt arbete på Scheles skeppsmäkleri i Halmstad, klockan 10, 14 februari 1973. Strax innan hade han fått ett telefonsamtal som gjort honom upprörd. Han sa till sina arbetskamrater att han fått en blixtrande huvudvärk och behövde luft. Ytterrocken hängde kvar på kontoret. Robert gick ut genom entrén och det var det sista någon såg av honom, så vitt vi vet. Han försvann spårlöst och likaså hans ljusblå Peugeot 404.
Vi börjar från början.
Robert Heinz Fangohr föddes i Mannheim, Västtyskland den 16 november 1941. Han var alltså tysk medborgare. 1973 när han försvinner lever hans mor kvar i Mannheim och han har också en bror i Ladenburg, Västtyskland. Enligt polisutredningen finns det också flera syskon.
1960 träffar Robert en svensk kvinna, Inga-Britt. De träffades i Sölvesborg när Inga-Britt var på väg till Tyskland med färja. Hon får hjälp av Robert att bära sin väska och de börjar prata. Robert berättar bland annat att han är tysk juniormästare i fäktning. Han har varit på tävling i Stockholm och har nu tänkt att cykla hela vägen hem till Mannhem. De håller kontakten och efter att Robert har gjort militärtjänstgöring kommer han till Sverige 1961.
Paret gifter sig och slår sig ner i Falkenberg. De får en dotter, som är fem månader när Robert försvinner. Långt framskridna planer finns också på att köpa hus i Slöinge.
När Robert försvann gjordes en polisanmälan samma kväll till polisen i Falkenberg. Så vitt jag kan utläsa upprättades inte en formell efterlysning förrän den 28 februari, utan polisen menade att Robert snart skulle komma hem.
Så, den 28 februari görs en personefterlysning hos polisen i Falkenberg.
Den lyder; Han var klädd i brun-vit-rutig blaser, bruna byxor, konjaksfärgad skjorta, brokig slips. Saknar ytterkläder. Bryter något på tyska. Glasögon med kraftiga mörka bågar, polisonger och skägg. Kan vara deprimerad. Medförde vid försvinnandet personbil, ljusblå Peugeot 404.
24 april 1973 görs en internationell efterlysning via Interpol utan resultat.
Varken Robert eller den ljusblå bilen har setts sedan den 14 februari 1973.
-------------
Vad kan ha hänt? Polisutredningen är gallrad, där står inget om konkreta kontakter med anhöriga i Västtyskland, vilket rimligen borde ha gjorts. Det finns en anteckning från maj 1973 att Interpol Wiesbaden, "har gjort efterforskningar hos de angivna adresserna men utan resultat". Det finns inga förhör med arbetskamrater eller chefer. Inte heller med frun.
Passet var kvar i lägenheten. Det framkom saker som att Robert ljugit om vilken tandläkare han gick till, det fanns ett tomt bankfack och annat som skulle kunna tyda på att Robert levt ett dubbelliv.
Det står på flera ställen att han kan vara deprimerad, vilket inte framgår av tidningsartiklarna.
Det finns en del artiklar skrivna genom åren, och det spekuleras i att att Robert skulle varit spion för Tyskland. Han arbetade på ett skeppsmäkleri, han var tvåspråkig och hade internationella kontakter via arbetet.
Bilen hittades aldrig. Registreringsnumret finns i utredningen, men det finns inga anteckningar om att bilen har setts eller återfunnits.
-----------
Om Robert försvann frivilligt så är det lätt att ändra sitt utseende genom att raka av skägg och polisonger, byta glasögon och klädstil. Bilen kunde ha bytts ut och den ljusblå Peugeoten hamnat i en bilskrot. Var blev han då av?
Var han spion? Nja, det känns lite långsökt. Men, Halmstad har militäranläggningar och det kan ha varit av intresse för främmande makt. Om han var spion och försvann av rädsla för att bli upptäckt har han troligen fått hjälp därefter med att försvinna. Det som talar emot det är att han var så ung när han kom till Sverige. Var blev han då av?
Självmord? Det står i polisutredningen att han var deprimerad. Dock inget mer om eventuell medicinering, läkarutlåtande eller annat som styrker Roberts depression. Eller hur/om hur djup den eventuellt var. Det finns inget i artiklarna som säger att han var deprimerad.
Om Robert lever så fyller han 80 år i november.
/eva k.
