I papperstidningen finns också en utlottning av min bok, jag beräknar att tryckningen är klar i månadsskiftet november-december om min planering håller i sig. Den kommer att finnas här att beställa lika väl som i handeln.
Det känns lite märkligt att den faktiskt är klar. Jag har haft de tio så länge i huvudet, och de är inte borta från huvudet än, tro mig.
Så, därför tänkte jag också här på bloggen visa hur framsidan ser ut till boken. Det är Anna Nilsson, en känd konstnär från Bjäre-halvön som gjort både framsida och baksida. Visst är den helt fantastisk! Anna är så vansinnigt duktig.
Det finns en mening med bilderna förutom att jag tycker så ruskigt mycket om dem. Bilderna är det som blev kvar, eller rättare sagt det som är en symbol för varje försvinnande. För ingen av de tio vet vi var de är...
* Segelbåten är Lecta, som sågs i månljuset klockan 2 på morgonen i slutet av juli 1966.
* Bilen är den blå PV:n som försvann med Jan Olof, Gay och Kjell Åke den 29 juli 1965.
* Den gröna bagen stod kvar på busshållplatsen när Ove gick och ringde.
* Bussen... ja, det är den buss som Viola åkte hem till Helgum med den kalla decemberkvällen 1948.
* Raisa är boxern som sprang tillbaka i mars 1974 utan sin lillhusse Paul som aldrig sågs igen.
* Bosse som försvann från Söder våren 1976 - han var brevbärare.
* Och det som står i polisutredningen över Hymmes försvinnande - han hade med sig en sovsäck och en transistorradio. Men var det verkligen han som skickade vykortet den 29 juli 1965?
Ja, vad hände egentligen? Jag har fått fram nya fakta i flera av fallen, men vad som hände... Egentligen? Vem vet... /eva k.
