De tre syskonen Beaumont - försvann spårlöst en varm sommardag, Del Ett

Onsdagen den 26 januari 1966 var det en väldigt varm dag i Adelaide, i södra Australien. Det var Australia Day och de tre syskonen Beaumont, Jane, 9 år, Arnna, 7 år och lillebror Grant, 4 år, hade fått lov av sin mor att själva åka med bussen till stranden. Familjen bodde i närheten av Glenelg Beach, en populär strand, där de tre varit många gånger tidigare, både själva och i sällskap med sin far.

Grant, Arnna och Jane Beaumont

De skulle aldrig mer komma hem.

___

Jane, Arnna och Grant bodde tillsammans med sina föräldrar, Jim och Nancy Beaumont. De två hade gift sig 1955 och 1956 föddes Jane, 1958 kom Arnna och 1961 kom lillebror Grant. Familjen bodde i en förort till Adelaide, Somerton Park.

På morgonen den 26 januari, tog barnen bussen till Glenelg Beach, en sträcka på ungefär 3 kilometer. De åkte med bussen som gick kvart i nio och hade fått förmaningar att åka med bussen hem klockan 12 eller senast klockan 14.

Idag tror jag ingen förälder hade låtit så små barn åka ensamma för att tillbringa en dag på stranden. Jane kunde simma lite grand, men Arnna och Grant kunde inte simma alls. Det beskrivs ofta i pressen  som att det här försvinnandet gjorde att tron på att människor var goda försvann. Föräldrar lät inte sina barn längre vistas själva på det sätt man gjorde innan de tre försvann. 

Syskonen kom inte tillbaka med bussen klockan 12 och inte heller klockan 14. Nancy började bli orolig, men ville inte åka och leta efter dem förrän Jim kom hem vid 15-tiden. Jim åkte direkt ner till stranden för att leta efter dem och Nancy stannade hemma ifall de skulle dyka upp. 

Vid 17-tiden anmälde Jim till polisen att de tre syskonen var försvunna. 

Bild från australiensisk press

Polisen organiserade snabbt genomsökning av stranden och närliggande områden. Det man trodde till en början var att syskonen helt enkelt gått vilse. Sökandet utvidgades efterhand till större område, närliggande byggnader, till havs, järnvägar och vägar. 

Efter hand som tiden gick och de inte hittades, så började polisen misstänka att de hade råkat ut för en olycka eller blivit kidnappade och bortförda. Försvinnandet fick otroligt mycket media och polisen klarade inte riktigt av att hantera alla de tips som kom in. 

Inga av barnens tillhörigheter, som kläder, handdukar eller väskor hittades och inget av det har någonsin återfunnits. 

Den 29 januari tömdes en hel båthamn, The Patawalonga Boat Haven, efter ett tips om att de tre synts till i närheten av den. Inget hittades. 

Fantombild av mannen som sågs med barnen

Polisens undersökningar visade att flera säkra vittnesmål fanns om att syskonen setts tillsammans med en lång, blond man med solbränna. Han var ungefär 35 år, ganska atletiskt byggd och han hade badkläder på sig. Barnen hade lekt med honom och verkat glada tillsammans med honom. De hade också fått hjälp av honom att klä på sig sina vanliga kläder, vilket vittnena reagerat på, eftersom flickorna var så stora att de egentligen inte behövde hjälp.
De hade också väntat på honom utanför ett omklädningsrum medan han själv bytte om. 
Ungefär vid kvart över 12 hade han och barnen setts gå tillsammans från stranden.

Polisens undersökningar visade att flera säkra vittnesmål fanns om att syskonen setts tillsammans med en lång, blond man med solbränna. Han var ungefär 35 år, ganska atletiskt byggd och han hade badkläder på sig. Barnen hade lekt med honom och verkat glada tillsammans med honom. De hade också fått hjälp av honom att klä på sig sina vanliga kläder, vilket vittnena reagerat på, eftersom flickorna var så stora att de egentligen inte behövde hjälp.

De hade också väntat på honom utanför ett omklädningsrum medan han själv bytte om. 

Ungefär vid kvart över 12 hade han och barnen setts gå tillsammans från stranden.

Föräldrarna beskrev sina barn, särskilt Jane, som mycket blyg. För dem kändes det helt otänkbart att syskonen lekt med mannen på det sätt som vittnena beskrev. 

Kände de mannen sedan tidigare? Arnna hade flera gånger sagt till sin mor att "Jane har en pojkvän på stranden", men Nancy hade trott att hon menat en lekkamrat i samma ålder som syskonen. Men, var det mannen i 35-års-åldern som var Janes "pojkvän"?

En anställd på ett bageri, Wenzel´s Bakery, vittnade också om att Jane hade köpt pajer och en köttpaj som hon betalat med en 1-punds-sedel. Här blir det kusligt. Nancy hade skickat med 6 shillings, dels till bussresan, dels till att köpa lite snacks för. Barnen hade varit och handlat tidigare i bageriet, de var kända, så vittnesmålet var säkert. Men, barnen hade aldrig tidigare köpt köttpajer där och de hade inte fått en sedel med sig hemifrån. Var kom pengarna ifrån? Och vem skulle ha köttpajen?

Det finns ett senare vittnesmål från en brevbärare, som säger att han såg syskonen vid 15-tiden, gående hand i hand, skrattande och glada. Det vittnesmålet bedöms dock som osäkert, framför allt för att brevbäraren var osäker på tidpunkten när han såg barnen. Det kan ha varit på morgonen när de var på väg från bussen till stranden. 

***

Officiellt är syskonens försvinnande fortfarande öppet. Nancy och Jim lever fortfarande, 90 och 92 år gamla. De har inte pratat med pressen eller gett någon intervju sedan 1968. 

Vad hände  Australian Day, 26 januari 1966, på den solvarma stranden? Det fanns - och finns - misstänkta gärningsmän och i nästa avsnitt berättar jag om det. /eva k.

Bild från slutet av 1965, fr v. Jane, Grant och Arnna

Boken tar form och ett smakprov

Nu börjar det ändock närma sig att boken snart ska kunna finnas att köpa. Och läsas. Så du själv kan fundera över vad som hände de tio...
Två av dem som försvann var Stefan och Thomas som i juli 1966 försvann spårlöst i havet utanför Höganäs. Jag skriver utifrån de fakta som finns, till exempel polisutredningar, artiklar, intervjuer, böcker med mera. Men, jag skriver också in vad jag tror kan ha hänt med de fakta som finns, som jag ser som olika scenarior framför mig. Här ser du två sidor från boken och nedanför kommer ett litet smakprov ur kapitlet som handlar om just Stefan och Thomas försvinnande.

 

Nu tar vi oss tillbaka till kvällen den 20 juli 1966

Scenario Ett - En planerad rymning

Lecta glider fram i vågorna med ett segel uppe. Strömmen är stark och Stefan och Thomas börjar bli trötta. Den starka strömmen har gjort att de kommit ur kurs och seglingen till den uppgjorda mötesplatsen har tagit mycket längre tid än de beräknat.

När de träffade den vältalige mannen i Helsingborgs hamn för några månader sedan hade allt verkat så lätt och enkelt. De hade suttit på en bänk och sett ut över färjeläget i Helsingborgs hamn där färjan var på väg in till kaj. Skolan var slut för dagen, men eftermiddagen var varm och skön och de hade köpt varsin glass i hamnkiosken.

Först hade de varit lite misstänksamma mot den mörke mannen i trettioårsåldern som kommit fram till dem och börjat prata på bruten svenska. Skulle de inte tycka det vara kul att se något annat än Helsingborg och skolan? Och samtidigt tjäna pengar och se hela världen?

Komma ifrån skola, föräldrar och få uppleva det verkliga livet och se världen – värvaren från Främlingslegionen hade lagt fram det på ett sätt som inte gått att motstå. Allt var bra hemma, men ett äventyr som detta kunde de bara inte säga nej till.

 

 

 

Det fjärde försvinnandet i 29:e Juli och andra olösta försvinnanden

Ett spårlöst försvinnande som hände här i Öresund är ett av fallen i min bok.
Två seglare, Stefan Svensson, 18 år, och Thomas Bjerler, 17 år, försvann spårlöst i Öresund den 20 eller 21 juli 1966. Nästan exakt ett år efter att Hymme Lundquist och de tre männen i Dahlsjöfallet försvann.

De seglade ut från Hittarps hamn i Stefans lilla segelsnipa en varm sommardag den 20 juli 1966. De skulle segla över till den danska sidan, både för att handla öl och ost till sina föräldrar, och för att det var en vacker dag för att segla. Båda var vältränade, simmare och vana seglare.

De kom aldrig hem igen till Hittarp. De sågs i Ålsgärde för sista gången på eftermiddagen den 20 juli. På natten sågs med mycket stor säkerhet Lecta - Stefans segelsnipa - driva i marvatten långt ut på öppet hav.

Var blev de av? Drunknade de? Försvann de till annat land?

Så här tänker jag mig att det kan ha varit för fyrtionio år sedan - ett utdrag från min bok. /eva k.

Stefan och Thomas kommer cyklande ner till hamnen, stannar, hoppar av och lutar ordentligt cyklarna mot en sjöbodsvägg. Den blå smärtingbagen med  mässingsbeslag glänser som guld i solskenet när Thomas lossar den från pakethållaren och ställer ner den på marken.  Cyklarna låser de ordentligt och låter dem stå mot väggen.

   Snyggt och ledigt klädda i jeans och tröjor för en dag på havet, skrattar de och kivas med varandra när de gör i ordning Lecta för att segla ut. Vädret är perfekt, lagom bris och sol. Några tjejer i äldre tonåren som är på väg ner för att bada och sola, tittar beundrande på dem när de hissar seglet och kastar loss.

 

Från artikel i FIB-Aktuellt 1966.

På Flashback Forum/Försvunna personer finns en tråd om Seglarna som försvann