Är stenbrottet Lelles grav?

I maj var jag på minisemester vid Immeln. Gick en långrunda upp i skogen där stenbrotten finns. Gamla stenbrott som var i bruk fram till 1920-talet. Svart granit bröts i massor och i markerna finns "stensjöar" som är bråddjupa och vattenfyllda. Det finns rester kvar av stenar runt om brotten - stenar som är mossbeväxta och halkiga - och det är svårt att gå här. Det är ganska kusligt här, mörkt och slyigt,  och en del av stenbrotten är markerade som privat mark. Det är givet att vi pratade om Lelles försvinnande när vi gick där med hundarna.

2017 tog Kalla fall-gruppen i polisregion Syd över utredningen. Därefter har sökningarna varit intensiva. Missing People har gjort stora sökningar i området med Arkelstorp som bas och tydligen också gjort en del fynd som polisen funnit intressanta. 

Nu gör man dykningar i ett av stenbrotten vid Immeln enligt Helsingborgs Dagblad. En av utredarna säger i HD att "vi har anledning att dyka på ett speciellt ställe". Gamla uppgifter som tidigare funnits i utredningen har nu bedömts annorlunda än vad man gjorde 1999. 

Det har gjorts dykningar både i Immeln och Ivösjön tidigare utan resultat. Att dyka i ett stenbrott måste vara oerhört svårt. Enligt artikeln är det 1,5 meters sikt, tjockt med lerslam på botten och jag tänker att kanterna måste vara jättevassa och ruskigt farliga för dykarna. 
Om kroppen är inpackad i något, till exempel plastsäckar, är det stor chans att den finns kvar på brottets botten, om det är där kroppen är islängd. Är den inte inpackad, då är det minimal chans att hitta något.

*******

Lelle försvann spårlöst den 29 januari 1999 från nattklubben Kartago i Sölvesborg. 
Hans väska med en stor summa pengar hittades slängd på Immelns is tio dagar efteråt. Hans slips hittades senare i närheten. 

Polisen har hela tiden varit övertygad om att Lelle blev mördad och har haft Rickard Nilsson som huvudmisstänkt. Den 23-årige rockmanagern blev häktad för mord på Lelle - och blev sedermera frisläppt - han bodde i Arkelstorp då och kände till trakterna. Han var skyldig Lelle pengar och var den som sist såg Lelle i livet. Enligt honom pratade de en kvart och skildes sedan åt. Därefter har inget sett Lelle. Nilsson har bevisligen kört i området Immeln/Arkelstorp utan någon särskild anledning kvällen Lelle försvann och kan inte redovisa vad han har gjort. 

Rickard Nilsson dömdes år 2000 till livstids fängelse för trippelmordet i Klippan, 27 september 1999. Tre män sköts kallblodigt med pistol. Vid tidpunkten för Lelles försvinnande hördes en skarp smäll. Rickard Nilsson ägde en pistol vid den tidpunkten. Han kan bli villkorligt frigiven 2020. 

******

Lelle dödförklarades 2006, sju år efter försvinnandet. 

Hans anhöriga har utfäst en belöning för uppgifter som kan leda till att kroppen hittas.

******

Jag hoppas innerligt att dykarna hittar Lelle och att man också kan lösa mordet på honom genom det.
/eva k.

Läs mer här på bloggen

HD

Om Rickard Nilsson på Wikipedia

De här bilderna är inte specifikt från Immeln, utan de är för att du ska få en känsla för hur där ser ut.

Ett stenbrott vid början av 1900-talet. Det måste varit hemskt att arbeta där. Tungt och framför allt farligt. 

Så här kan ett övergivet stenbrott se ut idag. Lodräta stenväggar och djupt vatten. 

Jasmina Jasharaj - var blev du av?

En sommardag försvann sexåriga Jasmina Jasharaj, från Sävsjö. Det var den 28 juli 1997 och under de tjugoen år som gått sedandess har inget kommit fram som visar på en förklaring till varför hon försvann. Inte heller var hon skulle kunna finnas. Polisen har ändrat rubriceringen från försvinnande till mord.

Jasmina, 6 år

Jasmina bodde med sin familj i Sävsjö. Familjen hade några år tidigare fått uppehållstillstånd i Sverige och hade nu fått en lägenhet i Sävsjö.
På eftermiddagen, vid 14-tiden den 28 juli 1997, hade Jasmina varit och handlat lite godis och en citron i en butik i närheten av lägenheten. Hon kom upp med det hon handlat i lägenheten och sedan gick hon ut igen för att leka på gården.
Vid 20-tiden på kvällen gick kamraterna hem till sig. Och Jasmina försvann spårlöst. Det sista vittnet som med säkerhet kan sägas ha sett Jasmina vittnade om att Jasmina setts gå mot en skogsdunge som låg i närheten av bostaden.
När hon inte kom hem, började man leta efter henne. Det enda som återfunnits är hennes cykel som hittades några hundra meter från huset.

Försvinnandet anmäldes samma dag och polisen började leta efter henne. Efter tre dagar utökades sökandet och militär och hemvärn kallades dit. Runt Sävsjö sökte de igenom ett område om cirka tolv kilometer. Dykningar genomfördes i Eksjöhovgårdssjön och i Skärsjön.

Det kom vittnesmål om att man sett en gråtande flicka vid campingplatsen vid Eksjöhovgårdssjön, som ligger bara några hundra meter från hemmet, att en flicka skulle ha gått in i en bil vid en matvarubutik som låg precis vid bostaden, att hon skulle ha setts vid Skärsjöns badplats - några kilometer därifrån  och på en parkeringsplats i Nydala. Det verkar inte som om några av dessa vittnesmål har bedömts som helt säkra, men man har sökt där vittnena säger sig ha sett henne. Utan att finna något. 

******************

Vad kan då hänt Jasmina?

Det verkar som om polisen redan från början misstänkte brott. Det har också genom åren förekommit starka misstankar mot tre olika män, som alla begått grova brott. 

# Redan i september 1997 anhölls en 41-årig man skäligen misstänkt för att fört bort Jasmina. Han var tidigare dömd för övergrepp mot barn i sitt hemland. Han släpptes efter två dagar. Mannen dömdes senare för andra brott, bl a sexuella övergrepp mot barn, men kunde aldrig knytas till Jasminas försvinnande. 

# Ulf Olsson, född 1951, död 2010, misstänktes, men det har inte framkommit bevis. Ulf Olsson dömdes 2005 för två mord. Han mördade Helén Nilsson, 10 år, från Hörby, 1989. Hon försvann den 20 mars och återfanns sex dagar senare. Hon hade hållits fången, mördats och sedan dumpats.

Ulf Olsson

Det andra mordet var på Janna Ekblad, 26 år, som också mördades 1989. Hon återfanns 4 augusti 1989.
Ulf Olsson berättade saker för en arbetskollega vid en personalfest. Hon upplevde det som så obehagligt att hon gick till polisen och det var grunden till att han kunde knytas och fällas för morden.
Han åtalades i juni 2004 och fälldes i april 2005.
Ulf Olsson begick självmord den 10 januari 2010.

Han hävdade hela tiden att han var oskyldig. Det var han inte. Det fanns DNA-bevisning.
Var det allt han var skyldig till?

Varför blev han då misstänkt för Jasminas försvinnande? 1997 arbetade han i Vimmerby kommun, och en bil som tillhörde Vimmerby kommun, var synlig vid tidpunkten för försvinnandet. Det är bara tio mil mellan Vimmerby och Sävsjö. Det gick aldrig att bevisa något.

# Anders Eklund, född 1965, anhölls den 9 september 2014, misstänkt för människorov, alternativt mord på Jasmina. Polisen hade kunnat bevisa att Eklund, som var lastbilschaufför, hade varit i Sävsjö dagen för försvinnandet. 16 juli 2016, avfördes Eklund från utredningen om Jasminas försvinnande. 

Anders Eklund är dömd för två mord, våldtäktsförsök och barnpornografibrott och sitter i fängelse på livstid.

Anders Eklund

Den 5 april 2008, mördade han Engla Höglund, 10 år, Stjärnsund. Att Eklund blev gripen är en sådan märklig tillfällighet att jag börjar fundera över om inte högre makter ibland ingriper...
Hans bil fotograferades av en ren slump av en privatperson som provade sin nya kamera. Knappt en minut tidigare hade Engla fotats cyklande av samma person och på så vis kunde polisen dels koppla försvinnandet till bilen och sedan identifiera Eklund.
Den 13 april erkände han mordet och visade var han gömt kroppen.
Hade han inte gripits kanske aldrig kroppen återfunnits.

Den 4 juni 2000, mördade han Pernilla Hellgren, Falun, 31 år. Mordet erkände han när han greps.  Erkände han allt?

******************

De här två männen, Olsson och Eklund, är sällsynt obehagliga.
De har bägge en historia bakom sig med djurplågeri, misshandel, sociala problem, problem med mänskliga relationer - i olika varianter.
Bägge har mördat. Bägge är sadister och pedofiler. Bägge, framför allt Eklund, har rört sig över stora områden i jobbet. Ingen funderar över lastbilschaufförer - de kör långa sträckor på relativt kort tid.
Bägge har mördat "olika" offer, barn och vuxna kvinnor.

Att misstänka dem för Jasminas försvinnande känns helt logiskt. Var det någon av dem?

Olsson erkände aldrig något, trots DNA-bevisning.

Eklund erkände, men var det allt?


*******************

Vad hände då Jasmina? Det är polisen i Jönköping som har hand om utredningen. Kanske blir det ett genombrott en dag och vi får veta vad som verkligen hände den 28 juli 1997. /eva k.

För dig som vill lyssna på dokumentärer om Helens och Englas försvinnande;

Helen https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/60570

Engla https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/101970

Anna Karlsson försvann spårlöst 1960 - vad hände?

Anna Sofia Karlsson försvann fullständigt spårlöst torsdagen den 17 november 1960 från Vansö Kyrkby, utanför Strängnäs. Det har aldrig hittats ett spår av henne.

Jag var i Strängnäs några dagar förra veckan och började fundera över Annas försvinnande. Igen. När jag gjorde research för min bok om Paul Virtanen som försvann 1974, så kom Annas försvinnande upp när jag pratade med en polis som utredde Pauls försvinnande. Han hade hört en uppgift om Anna. Utredningen fanns inte kvar, enligt honom. Den uppgiften han sade, har jag inte hittat någon annanstans.
_____

Anna Karlsson försvann alltså torsdagen den 17 november 1960. Hon bodde i sockenstugan i Vansö Kyrkby. Då hade Vansö ungefär 400 invånare och tillhörde också då Strängnäs. Anna skulle gå upp till gården Stora Eneby - en sträcka på åttahundra meter  - för att hämta mjölk.
Det var en kall, regnig och mörk novemberkväll. I handen bar hon en mjölkflaska som rymde två och en halv liter. Hon hade en ficklampa med sig, så att hon kunde se vägen.

Anna var folkpensionär sedan fyra år tillbaka, men ville jobba och hade fått arbete som städerska i skolan.

Snart var hon framme vid gården och där träffade hon på Göran Ehlin. Anna fick mjölk i sin mjölkkanna och de småpratade lite grand och sedan gav sig Anna iväg tillbaka mot hemmet.

Men, hon gick åt ett annat håll tillbaka. Hon gick mot militärens övningsfält. Göran såg att hon tog den vägen, men funderade inte vidare över det. Ficklampans sken försvann snabbt i mörkret.
_____

18 november, på fredagen, kom några grannar för att hälsa på Anna. Ingen hemma. De hade en privat kod för att visa att de varit där - de sticker in en liten kvist i dörrlåset. Regnet överick till snöslask och det blir kallare. På söndagen kom grannarna igen. Och kvisten satt kvar i dörrlåset.
De gick till polisen och anmälde försvinnande. Sökandet efter Anna började på måndagen.
Snöslasket hade nu övergått till snö och det gick inte att se några spår alls.

Vad polisen letar efter är en död människa. Kanske hjärtslag, hjärnblödning... Polisen hittar ingenting. Inga kläder, ingen mjölkflaska, ingenting.

DN 21 och 22 nov 1960

_____

Den 17 november hade pansartrupper från P 10-regementet en realistisk kvällsövning. De övade med sju ton tunga KP-bilar på fältet i närheten av Stora Eneby gård. Det var åt det hållet Anna hade gått.
_____

Det finns ett vittnesmål om att Anna blev sedd på övningsfältet. Här är citatet från Hemmets Journal 1974:
De stora, tunga pansarklädda bilarna krälar sig fram i övningsslingorna. Besättningen på tre man stirrar med värkande ögon ut genom den lilla slitsen i pansaret. De kör med full belysning de första varven. Bo Andersson, som gör sin värnplikt det här året, är med i bilen. Plötsligt ser han en kvinna komma på vägen över fältet, trots att den är avstängd för all trafik. 
Hon går ganska sakta och har en mjölkflaska i ena handen och en ficklampa i den andra. Nåja, hon är väl en ortsbo och vet att akta sig för militärfordonen. Strålkastarljuset glider bort från henne och det är åter bara övningsslingans besvärliga terräng man ser. 
Och nästa varv kör de med släckt ljus. De koncentrerar sig på körbanan och har inte tid eller möjlighet att se om kvinnan finns kvar på fältet.

Bo Andersson har sedan dess blivit arméingenjör vid P 10 och han minns klart händelsen. Han säger; det var förstås inte bara jag som såg henne. Vi var tre plutoner som övningskörde den kvällen. Efteråt pratade vi sins emellan om vad vi hade sett, då vi fått veta att hon var försvunnen. Övningsfältet var ett farligt område för henne. Vi borde nog ha sett till att hon kom därifrån. 
_____

Strax efter klockan på torsdagskvällen hörde en lantbrukare, Carl-Oscar Eriksson, ett skrik nerifrån övningsfältet. Det hördes bara en gång. Han trodde att det var en räv, även om det egentligen inte lät så.
Polisen söker i skallgångskedjor, men Anna är borta.

När jag pratade med polisen från Strängnäs; sa han att en mörk Volvo PV hade varit synlig i området samma kväll, men det hade inte lett till några ytterligare undersökningar. Ägaren till bilen var tydligen känd som en "värsting".

_____

I närheten finns en sjö som heter Kråksjön. Egentligen mer ett träsk, dyigt och vass som växer tätt. Bottenlöst? Man draggade i sjön, utan resultat. Det ska också ha funnits ett stängsel runt sjön som Anna i så fall hade behövt klättra över. Från sjön går en å som rinner ner i Husbyviken i Strängnäsfjärden, som i sin tur är en del av Mälaren. Kan hon ha ramlat i ån och förts ut i Mälaren?

Annas son, Lennart Karlsson, sökte efter sin en lång tid efter att polisen hade lagt ner letandet. Han menade att Anna kände till alla stigar och vägar i trakten och att något måste ha hänt. Var det militärerna som hade kört ihjäl henne och gömt kroppen? Här börjar det florera rykten och polisen kallar in alla som kört den kvällen Anna försvann. Samtliga nekar. Ortsborna tror ändock att det är någon av dem som kört ihjäl henne. Men, inga bevis finns. Och Anna är borta. Ficklampan och mjölkflaskan också.

Inget nämns om en mörk Volvo PV. Om den bilen fanns - varför sägs inget om den? Var det någon som ingen ortsbo ville bli ovän med? Ingen som vågade vittna? Var det enklare att skylla på värnpliktiga som inte var från trakten? 
_____

1974 kommer en bok ut, skriven av Ivan Hedman (finns olika stavningar). Den heter Grav i sand och handlar om Annas försvinnande. Han menar att det var en av bilarna som körde över henne och att besättningen begravde henne och lyckades hålla tyst om det. Väl värd att läsas. Finns på bibliotek och antikvariat.

Aftonbladet 1974

Vad hände den mörka och råkalla novemberkvällen för snart femtioåtta år sedan? 

* Olycka? Blev hon påkörd utan att bilens besättning märkte det och vacklade iväg mot Kråksjön?

* Begravdes hon som Ivan Hedman beskriver?

* Stroke/hjärtattack? Och försvann i ett vattendrag?

* Eller fanns det någon annan inblandad som aldrig blev känd i utredningen? Blev påkörd, slängd i bagageutrymmet och begraven någon helt annanstans?

* Frivilligt försvinnande? Inte troligt.




Det finns några saker att fundera över, tänker jag.

* Kan en hel besättning hålla tyst? Ja, jag tror det om incitamentet finns. Var de fulla? Var det vårdslöshet? Var framtiden riskerad för dem om de talade sanning?

* Finns Volvo PV:n? Fanns någon som man var rädd för? Ville skydda? Utredningen om Paul Virtanen från 1974 finns inte heller kvar. Det finns uppgifter om att de båda utredningarna kanske inte var det mest lysande polisarbetet. Paul kom från Stockholm och Anna var en gammal kvinna. Kanske inte så prioriterat - eller...? men, det är alltid lätt att vara efterklok, eller hur?

* Det är stora områden att söka igenom. Idag finns Missing People och vi vet hur oerhört svårt det är att hitta en kropp på så stora ytor i skogsterräng. Det är mörkt och korta dagar i november.

* Anna försvann på torsdagen, eftersöket började inte förrän på måndagen. Alla spår var borta. Om hon gått iväg pga. en stroke, kan hon ha hunnit väldigt lång väg...

Anna dödförklarades 1986.

Jag vet inte vad som hände. Vad tror du?
/eva k.

Anna Karlsson, troligen på 70-års-dagen. Foto; Folkets Bild. 

ps; det finns en kortfilm om Annas försvinnande, från 2004. Jag har inte lyckats hitta den i något arkiv. Den heter En tant försvinner, av Monica Andreae.

Olösta försvinnanden i USA:s nationalparker - Glen och Bessie Hyde 1928

Varje år försvinner människor spårlöst i USA:s nationalparker. Det finns hela 58 nationalparker fördelade över hela USA, från Alaska till Hawaii. Själv har jag varit i en av dem, Grand Canyon, Arizona.

Nationalparkerna är enorma, t ex Denali nationalpark i Alaska är totalt 24 500 km2 stort. Här ligger också Nordamerikas högsta berg, Denali. Här dog Cristopher McCandless i augusti 1992, efter att luffat runt i USA i två år. Han hittades död i en övergiven buss. Jon Krakauer har skrivit boken In i vildmarken, som handlar om hans liv. Har du inte läst den, så gör det omedelbart. Nu kom jag ifrån ämnet lite, men Christophers liv är verkligen värt att läsas om.

I alla fall - som jämförelse - så är Skåne 11 300 km2 stort. Och Skåne är inte så litet, eller hur!?

USA:s äldsta nationalpark är Yellowstone som instiftades 1872 och är därmed världens äldsta nationalpark. Och ungefär lika stort som Södermanland, 8 980 km2.

Och vilken är då den allra största? Jo, det är Alaska National Interest Lands Conservation Act, i södra Alaska, som grundades så sent som 1980. Parken är också ett världsarv. Och den är 53 321 km2. Den gränsar till en av Kanadas nationalparker, Kluane. Alltså fem stycken Skåne, ungefär.

--------

Hur kan då människor försvinna helt spårlöst? Det är enorma ytor, givetvis. Ibland hittas kvarlevor, men långt ifrån alltid. Ofta finns fler frågor kvar än svar. Många gånger hittas kvarlevorna långt ifrån den plats där de sist sågs eller där deras bil hittades. Trots att ändock människor rör sig i området, så tar det ett ögonblick för en människa att försvinna. Ett feltramp på stigen, en kanot som välter, ett snöskred, sett något vid sidan om stigen, tagit ett steg för långt ifrån och gått helt vilse på ett ögonblick... Någon kanske är mördad... självmord... försvunnit för att starta ett nytt liv - vem vet?

---------

Så, bästa läsare, jag tänkte skriva om några av de olösta försvinnanden som hänt under de senaste hundra åren på dessa enorma ytor. Och det bästa är väl att starta med ett som skedde för exakt 90 år sedan, eller hur? Och det hände 1928 i den park jag själv besökt - Grand Canyon. Följ med på flodfärden som slutade i total ovisshet i vad som hände med Glen och Bessie Hyde. 

Glen och Bessie Hyde

Glen och Bessie var nygifta när de försvann i ett försök att ta sig nerför Colorado River genom Grand Canyon, Arizona. Flodfärden skulle vara deras "honeymoon". Om de hade lyckats hade Bessie varit den första kvinnan som hade klarat att genomföra färden.

De två träffades på en kryssning i  Los Angeles 1927 och gifte sig strax efter, den 10 april 1928. Bessie skulle fylla 23 år i december, född 1905, och Glenn var några år äldre, 30 år, alltså född 1898, också han i december. Bessie var skild och vigseln skedde dagen efter att skilsmässan från hennes första make hade gått igenom.

Någon erfarenhet hade Glen av forsfärder, han hade tagit sig nerför Snake Rivers i Idaho, 1926. Dock inte ensam, utan tillsammans med en erfaren forsfarare. Bessie hade ingen erfarenhet.

I oktober 1988, åkte de två till Green River i Utah, där Hyde byggde sin egen båt, en scow. Jag vet inte riktigt vad en svensk översättning blir - en form av eka kanske, med roder? Den här typen av båt var vanlig bland de som tog sig nerför forsarna. Idag är det kanske inget vi tänker att vi vill prova på att färdas i …

Båten Glenn byggde - en scow

20 oktober 1928 gav de sig av på sin smekmånadsfärd. De beräknade att färden nerför hela floden skulle ta cirka sex veckor.

Glen ville också sätta ett nytt hastighetsrekord i att ta sig nerför Grand Canyon och samtidigt få rekordet i att Bessie var första kvinnan att ta sig ner för forsarna. Paret hade också tankar på att när de tagit sig nerför floden, ge sig ut på en föreläsningsturné, berätta om äventyret och tjäna pengar. Troligen är det därför det finns så många foton av de två. 

Du ska tänka på att 1928 fanns inga kommersiella guider, inga riktlinjer för hur och när man fick ta sig nerför forsarna. Ingen säkerhetsutrustning krävdes. Glen och Bessie hade inte ens flytvästar på sig och Glen hade också ramlat ur båten minst en gång. Idag är allt strikt reglerat, ingen får färdas själva, säkerhetsutrustning krävs och det är oerhört svårt att bli guide i Grand Canyon. Då var det ren orörd vildmark.

Flytvästar var inget de två bar på sin färd

De två sågs sista gången en söndag, den 18 november 1928, när de åkte iväg nerför Hermit Rapid. Ett par dagar tidigare hade de provianterat vid Bright Angel Trail. De sista som såg dem var bröderna Ellsworth och Emery Kolb, två kända fotografer. De ville att Kolbs skulle ta fotografier av dem som de sedan skulle betala efter att de kommit fram till slutmålet. När Emery upptäckte att de inte hade flytvästar varnade han paret för de kommande forsarna, som var mycket farliga. Han erbjöd dem att låna flytvästar, men Glen bara skrattade och de två sa att de kunde "simma överallt". Trots detta verkade Bessie nervös och andra vittnen sa efteråt att det verkade som om hon ville avbryta färden.

När paret lämnade Bright Angel Trail, så fick de följe en bit av en man vid namn Adolf Sutro, en bekant till Kolbs. Han tog också fotografier av dem. Troligen var han också den siste som dem i livet.

Sökandet efter de två startade efter att Kolbs larmade myndigheterna den 6 december 1928. 19 december siktades deras båt av ett flygplan vid River Mile 237. Troligen hade de klarat färden till och med River Mile 225.

Båten var oskadad och intakt, den flöt, mat, andra förnödenheter och material var kvar i båten. Till och med en kamera och Bessies dagbok kunde räddas ur båten och troligen var det sista fotot tagen 27 november. Den sista anteckningen var skriven den 30 november, i närheten av Diamond Creek. 

Båten flöt oskadd när den påträffades

Glens far anlitade en sökstyrka med män som genomsökte de områden där det var troligt att något hade hänt de två. Även Kolbs hjälpte till med sökandet. Sökandet fortsatte i 41 dagar, men inte ett spår efter Glen och Bessie har någonsin återfunnits.

Vad kan ha hänt? 

Båten var oskadd och flöt. Om det hade skett en olycka i en fors, är det troligt att båten hade slagits sönder och vrakdelar och båtens innehåll hade följt med strömmarna. Då kanske enstaka saker hade påträffats. 

* Bessie verkade vilja avbryta färden. De hade varit ute i vildmarken i över en månad, pengarna hade nog tagit slut och förmodligen var de helt uttröttade. Bessie var helt ovan vid vildmarksliv. Blev de osams? Bråkade? En föll i vattnet och den ene försökte rädda den andre?

Det är kallt och strömt. Utan flytvästar och klädda i vanliga kläder går nerkylningen fort och det hjälper inte hur duktig simmare du är.

* Bråkade de när de slagit läger och förtöjt båten dåligt? Någon av dem trillade i floden? En av dem försökte simma efter och rädda den andre och de drunknade?

* Var de utsatta för brott? Blev de mördade? I så fall av vem? Kolbs? Sutro? Eller träffade de på någon annan runt den 30 november? Det stod inget i dagboken om att de träffat någon, men det behöver inte betyda att det inte skedde.

* Dog en av dem i en olycka och den andra överlevde? Var det dråp eller mord sinsemellan de två? Försökte en ta sig tillbaka och dog i vildmarken? 

* Blev de skrämda av vilda djur, kanske björn? Dog de av sådana skador? 

* Ingen av dem var särskilt van vid att leva i vildmarken? Tog orken helt enkelt slut efter att de hade överskattat sina krafter...

Många teorier har florerat, men alla har hittills visat sig vara felaktiga. Inget har någonsin återfunnits som kan förklara vad som hände. Inga skelett, ingenting...

En bok är skriven om de två, man har försökt återskapa deras färd för att se vad som hände, men inga svar har gått att få. 

Sunk without a sound

Vad hände de två?

Vad hände för snart nittio år sedan - runt den 30 november 1928? Vad tror du? /eva k.

Kommande inlägg

Stort tack för alla förslag som kommit på mailen!
Flera av dem har jag inte över huvud taget tänkt på...

Det som gjort att det dröjt lite är denna värme - jag blir helt utslagen! Nu börjar det bli svalare och förhoppningsvis kommer regnet snart, gärna idag.

På snart återläsande,
eva k.

Jimmy Svensson? Christer Poka? eller vad?

Bästa läsare!
Nu vill jag faktiskt att du talar om vilka olösta försvinnanden jag ska skriva om!

Så här tänker jag; 
nu är det snart sommar och semester och hängmattan och en god bok väntar, eller hur?!

Så, skicka in ditt förslag på vem eller vad du tycker jag ska skriva om, så drar jag tre stycken vinnare som får varsitt ex av min bok, 29:e Juli 1965 och andra olösta försvinnanden, hemskickat i brevlådan lagom till just semestern.

Du skriver en kommentar i bloggen - anonym om du så vill - och sen mailar du mig namn och adress.
Den 2:a juni drar jag tre vinnare och påbörjar inläggen om de försvinnandena. 

Så, fundera nu - vilket olöst försvinnande ska jag skriva om? Person, personer eller "något"...
/eva k.

Nya sök efter Lelle Hildebrand

Polisen ska börja göra nya sökningar efter Lelle Hildebrand, som försvann 1999. Nordöst om Kristianstad ligger Immeln, som tidigare varit aktuellt i spaningarna efter Lelles kropp.
Där finns också många stenbrott, djupa och svårtillgängliga, en del vattenfyllda.
Det har snart gått tjugo år sedan han försvann och jag hoppas de hittar kroppen. /eva k.


Här kan du läsa mitt inlägg om Lelles försvinnande

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Kv78p7/danska-gravhundar-ska-soka-efter-lelle-hildebrand

Syskonen Beaumont - vad hände de tre? Del Två

Onsdagen den 26 januari 1966 försvann de tre syskonen Beaumont, Jane, 9 år, Arnna, 7 år och Grant, 4 år, spårlöst från stranden i Glenelg Beach, Adelaide, Australien. 
Det är ett av världens mest omskrivna försvinnanden och än idag vet ingen vad som hände de tre, och vem som är skyldig. Eller var det en olycka?

Jag tänker att olycksteorin kan falla bort. Om de drunknade borde något eller någon ha  återfunnits. En handduk, Janes väska, en kropp... Inget har någonsin återfunnits. Ingenting. 

___

I november 1966 kom ett medium från Holland, Gerard Croiset. Han kom upp med ett antal olika teorier och idéer, från dag till dag. Inget av det han sade visade sig stämma och inget stämde. Bland annat hade han en teori om att barnen hade begravts under en byggnad. Inte heller detta stämde.

___

1968 fick föräldrarna flera brev som sades komma från Jane och där det stod att de hölls fångna av en man. Föräldrarna letade tillsammans med polisen där breven var postade, men hittade inget.
1992 kunde man spåra fingeravtryck på breven och de visade sig tillhöra en då 41-årig man som 1968 varit tonåring och skrivit breven.

___

I januari 2016 fick polisen tips om att två tonårspojkar i januari 1966 grävt ett stort hål på en industritomt, där en av de misstänkta männen ägde tomten. Det grävdes upp där man gjort hålet 1966, men endast djurben återfanns, inget annat.

___


Det finns givetvis misstänkta personer:

* Bevan Spencer von Einem
von Einem dömdes till livstidsfängelse 1984 för att ha mördat den 15-årige pojken Richard Kelvin, i Adelaide 1983. Richard hölls i fångenskap och torterades i fem veckor innan han dog. Det fanns också misstankar om att han var skyldig till andra olösta mord, då med gay-anknytning.
Polisen hade misstankar om att von Einem var skyldig till syskonens försvinnande, men det väcktes aldrig åtal och von Einem har vägrat att samarbeta om de fall han misstänkts för.
Han är född 1945, var alltså 21 år 1966, och är idag 73 år.

* Arthur Stanley Brown
Brown kom upp som en misstänkt 1998. Brown, född 1912, då 86 år gammal, åtalades för att ha mördat två systrar, Judith, 7 år och Susan, 5 år, i Townswille, Queensland. Systrarna försvann på väg till skolan 26 augusti 1970, och kropparna återfanns flera dagar senare i en uttorkad floddal. De hade våldtagits och strypts.
Brown var också åtalad för sexuella ofredanden och kan eventuellt också kopplas ihop med andra olösta mord på flickor.
Brown var 54 år 1966.
Rättegången år 2000 sköts upp och han blev aldrig dömd pga. av att han var dement och led av Alzheimers. Brown dog år 2002.


* Derek Ernest Percy
2007 kom en reporter upp med förslaget att syskonen kunde ha mördats av Percy, som dömdes till fängelse på livstid för att 1969 ha mördat 12-åriga Yvonne Tuohy. Han misstänks också vara skyldig till ett flertal försvinnanden och mord.
Percy var född 1948 och dog i fängelse 2013.
Han var alltså 17 år när syskonen försvann.

* Alan Anthony Munro
Munro befann sig i området 1966 när syskonen försvann och han är också skyldig till sexuella ofredanden på barn redan från 1962.
Munro är född 1942 och var 24 år 1966.


* Harry Phipps
Phipps blev en huvudmisstänkt efter att boken "The Satin Man Uncovering the mystery of the missing Beaumont children" gavs ut 2013. Boken uppdaterades med ny information 2015.
Boken namngav först inte identiteten av "The Satin Man", men hans son Haydn identifierade honom sedan som trolig mördare av syskonen. Haydn uppgav att han såg de tre syskonen på baksidan av deras hus dagen de försvann 1966, men vågade aldrig säga något. Familjen Phipps bodde endast 250 meter från stranden Glenelg Beach. 
Phipps var en förmögen affärsman, charmig och trevlig och var inte misstänkt 1966. Tomten som grävdes upp efter tips, som jag skrev om i början, var hans. 
Andra vittnesmål har också kommit fram i efterhand om våldtäkter och i boken beskrivs hur Phipps var pedofil och sadist. En annan av hans söner förnekar att fadern skulle varit skyldig.
Phipps dog 2004.

____________

Vad hände då den varma januaridagen 1966? Var finns Jane, Arnna och Grant idag? 
Vem är skyldig? Är det en av de fem ovanstående? Eller någon annan? 

- Mannen som de sågs med sades vara i  30-års-åldern, blond och vältränad. Säkert charmig och trevlig och bra hand med barn, eftersom framförallt Jane var mycket blyg.
- Syskonen hade nog träffat honom flera gånger, eftersom Arnna pratade om "Jane´s boy-friend" och de tog emot pengar att handla för
- Han bör ha haft tillgång till bil, för att föra bort de tre, antingen levande eller döda.
- Troligen hade han gjort något liknande tidigare, det är kallblodigt att föra bort tre barn samtidigt.
- Fanns det medhjälpare?

- Vad tror du hände Jane, Arnna och Grant?

/eva k.

De tre syskonen Beaumont - försvann spårlöst en varm sommardag, Del Ett

Onsdagen den 26 januari 1966 var det en väldigt varm dag i Adelaide, i södra Australien. Det var Australia Day och de tre syskonen Beaumont, Jane, 9 år, Arnna, 7 år och lillebror Grant, 4 år, hade fått lov av sin mor att själva åka med bussen till stranden. Familjen bodde i närheten av Glenelg Beach, en populär strand, där de tre varit många gånger tidigare, både själva och i sällskap med sin far.

Grant, Arnna och Jane Beaumont

De skulle aldrig mer komma hem.

___

Jane, Arnna och Grant bodde tillsammans med sina föräldrar, Jim och Nancy Beaumont. De två hade gift sig 1955 och 1956 föddes Jane, 1958 kom Arnna och 1961 kom lillebror Grant. Familjen bodde i en förort till Adelaide, Somerton Park.

På morgonen den 26 januari, tog barnen bussen till Glenelg Beach, en sträcka på ungefär 3 kilometer. De åkte med bussen som gick kvart i nio och hade fått förmaningar att åka med bussen hem klockan 12 eller senast klockan 14.

Idag tror jag ingen förälder hade låtit så små barn åka ensamma för att tillbringa en dag på stranden. Jane kunde simma lite grand, men Arnna och Grant kunde inte simma alls. Det beskrivs ofta i pressen  som att det här försvinnandet gjorde att tron på att människor var goda försvann. Föräldrar lät inte sina barn längre vistas själva på det sätt man gjorde innan de tre försvann. 

Syskonen kom inte tillbaka med bussen klockan 12 och inte heller klockan 14. Nancy började bli orolig, men ville inte åka och leta efter dem förrän Jim kom hem vid 15-tiden. Jim åkte direkt ner till stranden för att leta efter dem och Nancy stannade hemma ifall de skulle dyka upp. 

Vid 17-tiden anmälde Jim till polisen att de tre syskonen var försvunna. 

Bild från australiensisk press

Polisen organiserade snabbt genomsökning av stranden och närliggande områden. Det man trodde till en början var att syskonen helt enkelt gått vilse. Sökandet utvidgades efterhand till större område, närliggande byggnader, till havs, järnvägar och vägar. 

Efter hand som tiden gick och de inte hittades, så började polisen misstänka att de hade råkat ut för en olycka eller blivit kidnappade och bortförda. Försvinnandet fick otroligt mycket media och polisen klarade inte riktigt av att hantera alla de tips som kom in. 

Inga av barnens tillhörigheter, som kläder, handdukar eller väskor hittades och inget av det har någonsin återfunnits. 

Den 29 januari tömdes en hel båthamn, The Patawalonga Boat Haven, efter ett tips om att de tre synts till i närheten av den. Inget hittades. 

Fantombild av mannen som sågs med barnen

Polisens undersökningar visade att flera säkra vittnesmål fanns om att syskonen setts tillsammans med en lång, blond man med solbränna. Han var ungefär 35 år, ganska atletiskt byggd och han hade badkläder på sig. Barnen hade lekt med honom och verkat glada tillsammans med honom. De hade också fått hjälp av honom att klä på sig sina vanliga kläder, vilket vittnena reagerat på, eftersom flickorna var så stora att de egentligen inte behövde hjälp.
De hade också väntat på honom utanför ett omklädningsrum medan han själv bytte om. 
Ungefär vid kvart över 12 hade han och barnen setts gå tillsammans från stranden.

Polisens undersökningar visade att flera säkra vittnesmål fanns om att syskonen setts tillsammans med en lång, blond man med solbränna. Han var ungefär 35 år, ganska atletiskt byggd och han hade badkläder på sig. Barnen hade lekt med honom och verkat glada tillsammans med honom. De hade också fått hjälp av honom att klä på sig sina vanliga kläder, vilket vittnena reagerat på, eftersom flickorna var så stora att de egentligen inte behövde hjälp.

De hade också väntat på honom utanför ett omklädningsrum medan han själv bytte om. 

Ungefär vid kvart över 12 hade han och barnen setts gå tillsammans från stranden.

Föräldrarna beskrev sina barn, särskilt Jane, som mycket blyg. För dem kändes det helt otänkbart att syskonen lekt med mannen på det sätt som vittnena beskrev. 

Kände de mannen sedan tidigare? Arnna hade flera gånger sagt till sin mor att "Jane har en pojkvän på stranden", men Nancy hade trott att hon menat en lekkamrat i samma ålder som syskonen. Men, var det mannen i 35-års-åldern som var Janes "pojkvän"?

En anställd på ett bageri, Wenzel´s Bakery, vittnade också om att Jane hade köpt pajer och en köttpaj som hon betalat med en 1-punds-sedel. Här blir det kusligt. Nancy hade skickat med 6 shillings, dels till bussresan, dels till att köpa lite snacks för. Barnen hade varit och handlat tidigare i bageriet, de var kända, så vittnesmålet var säkert. Men, barnen hade aldrig tidigare köpt köttpajer där och de hade inte fått en sedel med sig hemifrån. Var kom pengarna ifrån? Och vem skulle ha köttpajen?

Det finns ett senare vittnesmål från en brevbärare, som säger att han såg syskonen vid 15-tiden, gående hand i hand, skrattande och glada. Det vittnesmålet bedöms dock som osäkert, framför allt för att brevbäraren var osäker på tidpunkten när han såg barnen. Det kan ha varit på morgonen när de var på väg från bussen till stranden. 

***

Officiellt är syskonens försvinnande fortfarande öppet. Nancy och Jim lever fortfarande, 90 och 92 år gamla. De har inte pratat med pressen eller gett någon intervju sedan 1968. 

Vad hände  Australian Day, 26 januari 1966, på den solvarma stranden? Det fanns - och finns - misstänkta gärningsmän och i nästa avsnitt berättar jag om det. /eva k.

Bild från slutet av 1965, fr v. Jane, Grant och Arnna