Charles Zelmanovits - ett tragiskt försvinnande

Vad hände Charles den kalla novembernatten 1976? Mord, smitningsolycka eller olyckshändelse?

Hösten 1993 hittas alltså kvarlevorna efter Charles i ett skogsområde i Piteå, cirka 6 km från hans hem. Charles Zelmanovits var femton år när han försvann i Piteå 13 november 1976. Han hade varit på klassfest och på hemvägen kommit ifrån sina kompisar. Det var en kall kväll med minusgrader och Charles var klädd för en festkväll i jeans och jacka.

Det letades aktivt efter honom med skallgångskedjor, men inga spår av Charles hittades förrän efter sjutton år. Den 19 september 1993 hittade en jägare ett kranium övertäckt av mossa. Sedan fann man också största delen av skelettet och en jacka. Det kunde sedan fastställas med säkerhet att det var Charles kvarlevor man funnit. Det kunde också slås fast att kroppen inte varit nedgrävd.

Värt att nämna är att här finns likheter med Alvars försvinnande. Hans kranium hittades också överväxt med mossa.

Thomas Quick/Sture Bergwall tog på sig skulden för  Charles försvinnande. Han dömdes för mord på Charles 1994 och frikändes 31 juli 2013. Att han blev dömd för mordet på Charles är - som allt annat när det gäller Quick/Bergwall - fascinerande. Allt byggde på hans egna erkännanden och det fanns ingen bevisning.

Vad hände med Charles? Jag tror - men vet naturligtvis inte - att han kan ha gått ut i skogen och frusit ihjäl. Det gicks skallgångskedjor, men vi vet hur otroligt svårt det är att hitta en kropp. Idag finns Missing People Sweden, men här var det polisen som genomförde sökningarna.

Jag tänker på Bengt Jönsson som försvann vid Mölle utanför Höganäs för 1½ år sedan. Man visste att han hade gått av bussen där, man fann ett glasögonfodral och ett chokladpapper, men inte ett spår av honom förutom det. Polisen sökte i veckor och Missing People sökte i omgångar. Planen var att de skulle söka igen i juli i år. När de rekognoscerade för det markerade en av hundarna och kroppen hittades i snårskog. Bengt hittades 17 juli 2016, alltså 1½ år efter han försvann. Identiteten är fastställd.

Läs mer här; http://www.hd.se/2016-07-04/kvarlevor-hittade-i-molle-befaras-vara-forsvunne-bengt-jonsson  Som du ser på bilden från HD är det inte särskilt långt från bebyggelsen, men ingen hittade honom.


Vi tror att det är lätt att hitta människor som försvunnit i skog och mark. Egentligen är det mer fascinerande att kvarlevor kan hittas så långt efter... att inte allt har försvunnit och är borta.
Men, värt att fundera över; det skrivs i artiklar om ett iögonfallande skärp som Charles skulle haft på sig när han försvann. Det hittades aldrig. Var finns det idag? Har ett djur dragit iväg med skärpet? Eller har någon det hos sig...

Om du vill läsa mer om Charles försvinnande rekommenderar jag varmt ett besök här; Mysterium 24
/eva k.

Ett bibliotek i Öjebyn

Bibliotek och Facebook är fascinerande ställen, eller hur? Biblioteket i Öjebyn har köpt in min bok - och några till - och de visar på FB böckerna de har köpt in. Verkligen tjusig marknadsföring. Öjebyn är en stadsdel i Piteå. Undrar vilka som kommer att låna den...

https://es-la.facebook.com/297896307027095/videos/vb.297896307027095/658560937627295/?type=2&theater

Röyters Båthus igår

Här en bild från gårdagens vernissage. Lisbet till vänster, sen jag, Christina och Anna-Maria som fotar samtidigt som Sven tog den här bilden.
Vi har inte tur med vädret och idag åker värmefläkten med ner. Men, för övrigt gick det väldigt bra med många trevliga människor som kikade in, drack ett glas rosé eller cider och tittade på våra tavlor och smycken. Lägg särskilt märke till vänster där några av Lisbets akvareller hänger. De fick så mycket beröm. /eva k.

Två positiva recensioner

Den 28 juni recenserade Stefan Pettersson i Nya Tider min bok. Bland annat skriver han: Forskningsarbetet är imponerande, ambitiöst är bara förnamnet. Det ligger många timmars arbete bakom det här.
Det försvinnande han verkar tycka är mest intressant är Bosse Janssons försvinnande i april 1976. Och jag undrar verkligen också vad som står i SÄPO-akten jag inte får läsa...

Han rekommenderar också boken och avslutar recensionen så här; Om ni är intresserade av försvinnanden så rekommenderar jag boken å det varmaste. Den är på 249 sidor och kan beställas bland annat på bokus.com. Ni kan också mejla Eva direkt på: eva@ektv.nu

Här kan du läsa hela Stefans recension i Nya Tider.
Recension i Nya Tider

I dagens Hallå Ängelholm som är en veckobilaga till Helsingborgs Dagblad, var det en recension av boken och den rekommenderas som sommarläsning tillsammans med två andra böcker med Ängelholmsanknytning. Här tycker recensenten att Stefan och Thomas försvinnande 1966 är det som griper mest tag. Och det är ett oerhört sorgligt öde för de två unga killarna - med hela livet framför sig - som seglade ut från Hittarps hamn 20 juli 1966 och aldrig kom tillbaka. Det är snart exakt femtio år sedan.

Recension i Hallå Ängelholm       bläddra fram till sidan 18

Det är spännande att läsa vad andra tycker om det jag skrivit. Själv håller jag just nu på och läser En orolig man av Henning Mankell. Han skriver helt underbart och Rolf Lassgård ÄR Wallander, eller hur? /eva k.

Vernissage i Vejbystrand och 29:e Juli 1965

Idag öppnar jag och Lisbet Enbjerde vår utställning i Röyters Båthus i Vejbystrand. Lisbet målar olja och akvarell och jag broderar samt har givetvis boken där också till försäljning.

Idag är det öppet mellan klockan 15 och 19 och sedan är det öppet varje eftermiddag fram till söndag.
Välkommen!

Överst är en serie tavlor med hundar. Det är skånskt yllebroderi på vadmal och fotografier från början av 1900-talet eller slutet av 1800-talet. Även då fotade man hundar och det fanns små söta hundar då också.

Överst;
Tio barn och En Hund.
Sedan: Hatt och Hund
Tredje: Min Hund
Nederst: Min Mops

Överst; En Glad Häst i skånskt yllebroderi.
Nedanför och svårt att se;
Barnfoton från hundra år sedan, broderat på linne.


Det är inte helt lätt att fota i ljuset av lysrör...

Gumman och Kitty kommer så klart också att vara där, mina hundar. /eva k.