Det finns en polisutredning som inte längre finns. Enligt Stockholmspolisen.
Det finns en SÄPO-akt som jag inte får ta del av i sin helhet, trots överklagande till Förvaltningsdomstolen. Står sanningen om Bosse i den?
Utdrag från inledningen om Bosse från min bok;
Det
som finns skrivet om Bosses försvinnande är lite. Det är inte ens säkert vilken
dag han försvann. Polisen har inte förhört grannar, inte medlemmarna i
Svensk-Albanska föreningen och inte arbetskamraterna. Inget är kontrollerat med
tunnelbanepersonal eller busschaufförer och ingen har hört med
färjeterminalerna.
Polisutredningen
är erbarmligt illa skött av ansvarigt befäl. Sa ”någon” att det inte var lönt
att söka efter Bosse? Att Bosse ändå inte skulle komma tillbaka? Eller var det
bara slarv och ointresse?Bosse hade inga anhöriga som tjatade på polisen och som själva bedrev efterforskningar. Tiden gick, spår som kanske fanns försvann och inget hände. Nu årtionden passerat efter att Bosse försvann. Inget nytt har framkommit och Bosse har inte kommit tillbaka.
De minnen och hågkomster som finns har
bleknat och kanske förvrängts. Så gör tiden med minnen för de flesta av oss.
Det här är mitt sätt att bevara ett minne av brevbäraren som försvann spårlöst någon av de första dagarna i april 1976. Snart trettionio år sedan har gått sedan Bosse gick ut från sin lägenhet på lördag morgonen den tredje april på Folkungagatan 63. Och inte kom tillbaka.
Kanske ligger det ett foto i en byrålåda någonstans eller bleknade vykort i en skokartong… Kanske räddades något från lumpboden på Hornsgatan, där polisen lämnade in personliga tillhörigheter för försäljning. Kanske någon i Albanien har minnen kvar av Bosse…
Om Bosse lever hoppas jag att han är lycklig. Om han inte lever längre, hoppas jag att sanningen om vad som hände Bosse i början av april 1976 någon gång kommer fram. /eva k.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar