Gunnel Gummesson - vad hände dig i Afghanistan 1956?

I slutet av maj 1956 försvinner Gunnel Gummeson spårlöst i Afghanistan.

Gunnel

Hon färdas i Afghanistan tillsammans med sin pojkvän, en amerikansk missionär, Peter Winant.

Gunnel föddes den 16 augusti 1929 i Råsa, Hultsfred, Småland. Hennes far Nils-Erik var föreståndare inom Kooperativa, alltså det som blev Konsum. Hennes mor hette Anna Eleonora. Gunnel var deras enda barn.
1931 flyttade familjen till Nora i Västmanland.

Gunnel utbildade sig till folkskollärarinna och arbetade i Nora som det. Av någon anledning åkte hon till Indien som socialarbetare, tydligen var hon där vid två tillfällen.

Efter att ha arbetat i Indien, reste hon tillsammans med pojkvännen Peter, 32 år, till Afghanistan, genom Pakistan, för att fortsätta landvägen tillbaka hem till Sverige. Peter, son till en amerikansk diplomat, hade tidigare rest i Afghanistan.
De liftade från New Delhi, Indien, genom Pakistan, sedan vidare mot Teheran och därefter var planen att ta tåget till Europa. Tydligen hade de ont om pengar.

Paret kom till Kabul i mitten av maj 1956. De stannade där några dagar. Peter bodde hos en familj Wilson och Gunnel hos en familj vid namn McKeown. De stannade där ett par dagar. Sedan fortsatte de med norrut med en lastbil den 20 maj.  Samma dag postade Gunnel ett brev till sina föräldrar på ett postkontor i Kabul, där hon skrev om deras resplaner.

Afghanistan, överst i norr ser du Sheberghan

22 maj kom de till ett sockerbruk i Bahlan, där förestånderskan var en tyska, Frau Ulrich. Enligt henne var båda väldigt trötta. Gunnels ena fot hade skavsår av sandalen och hade gått barfota över Shiba-passet. De sa att de inte hade några pengar och bad att får övernatta i kantinen.

23 maj uppsökte paret guvernören. Gunnel berättade vagt för honom att de var "på väg hem". De fick 1 000 afganis. Vad det motsvarar i pengavärde vet jag inte.

I Pul-i-Khumri fick de lift och sedan gratis mat och logi på ett utgrävningsläger i Surkh Katal.

24 maj fortsatte mot Mazar-i Sharif. Där uppgav en hotelldirektör att det kommit "två utlänningar som saknade medel och ville träffa polisöversten". Polisöversten uppsökte dem på hotellet och talade om för det att hotelldirektören skulle ge dem mat och rum. De skrevs aldrig in i liggaren.

25 maj fick de lift med en annan lastbil. Vittnen sa att Peter verkade nere och att de inte pratade med varandra. På eftermiddagen kom de fram till en liten by där de köpte bröd och yoghurt. De kom fram till Shibarghan vid 21-tiden på kvällen.

Också här fick de gratis mat och husrum, eftersom de sa att de inte hade några pengar. Inte heller här blev de registrerade i hotelliggaren.
Här slutar de officiella efterforskningarna, men en präst, Christy Wilson,  hade fler uppgifter.

26 maj, vid 7-tiden på morgonen, lämnade de hotellet utan att äta frukost. De besökte basaren och ett thehus. Vid 15-tiden kom de till lastbilsstationen och fick lift med en bil mot Andkhui efter tjugo minuter. Förutom de två var det sex andra som också fått lift och satt på släpet. Efter tre mil körde bilen fast. Två gendarmer som kom förbi hjälpte till att få loss bilen och såg Gunnel och Peter. 

Enligt uppgifter från en anonym man, som prästen kände, framkom fler uppgifter.

27 maj kom de, enligt honom, till Andkhui, 6.30 på morgonen. Hela den dagen tillbringade de i ett thehus. Vid 15-tiden fick de återigen lift med en lastbil västerut. I Maimana berättade sedan två män att paret hade stigit av lastbilen.
Natten till den 28 maj fick de tillbringa hos en "högt uppsatt man".
Natten till den 29 maj fick de vara i foajén på ett hotell, anledningen var att de saknade pengar.
De fick sedan lift med en jeep västerut. I Caisar drack de the på ett thehus. De hade fortfarande lift med jeepen.

30 maj, på morgonen, kom de till en liten by, Bala Murghab. De var då 20 mil från Herat, Iran, och sex kilometer från den ryska gränsen.  De vilade i thehuset, men åt eller drack inget.
Här slutar alla spår efter Gunnel och Peter.

Vad hände? 

Peter Winants far, Frederik Winant, sökte i oktober efter sin son. Han sa att de lokala myndigheterna inta varit hjälpsamma. Regeringen grep in och då kom en ordentlig utredning igång. Tre guvernörer sparkades, tusen spejare till häst skickads ut och folk fängslades.

I början av 1961 fastslog den afghanske utrikesministern att paret mördats i Shibarghan.

Men, i maj 1963, kom ett personligt brev från USA:s ambassadör Graham Parsons till UD i Stockholm. Han sade sig just fått veta att Gunnel levde i fångenskap som sonhustru till Kala Khan, en rik klanhövding i Qaisar, och hade fått en son. Källan var en kristen pashtun, som i sin tur berättat det för en amerikans präst i Kabul, som sedan larmade ambassaden. Peter Winant hade mördats. Gunnel hade tillfångatagits och sedan sålts till khanen.

UD och den svenske ambassadören Dick Hichens Bergström tog uppgifterna på allvar. Det fanns också uppgifter om att en blond pojke setts i ett läger. Man diskuterade fritagningsoperation med helikopter. Kung Zahir Shah informerades och lät i juni 1963 sända en specialstyrka om 175 man för att leta efter Gunnel. Man letade i byar och läger, men hittade inget.

Historien ebbade ut. 1967 skrev Aftonbladet en artikel om fallet, men det fanns inga nya uppgifter.


8 februari 1977 dödförklarades Gunnel. Hennes far dog 1990, 90 år gammal, hennes mor dog redan 1975, 74 år gammal.

Vad kan då ha hänt Gunnel och vad finns att fundera över?

* Vittnesmålen är säkert trovärdiga till stor del. Det måste ha varit ovanligt med "liftande turister". Gunnel var tydligen klädd i shorts och blus, samt var blond. Ingen slöja. Det måste ha väckt uppmärksamhet. 

* Varför hade de inga pengar? Eller vad gjorde de av med pengar på? Hade de blivit rånade? Verkar inte så, finns inga uppgifter om det. 

* Missbruk? Jag blir lite fundersam på alla dessa långa uppehåll i thehus. Röka opium är inte ovanligt. Och de verkar inte vara särskilt hungriga eller törstiga. Missbruk tar bort hungerkänslor. 

* De verkar ha varit trötta och på dåligt humör, i alla fall vid vissa tillfällen. Varför? Bristen på pengar? Trötta på varandra? Missbruk?

* Om det var riktigt illa, varför tog de inte kontakt med amerikanska ambassaden? Peter var amerikansk medborgare.

* De måste ha varit otroligt naiva. Och/eller äventyrliga. Att lifta på detta sättet, tja, det känns inte som något att rekommendera som fortskaffningsmedel i Pakistan och Afghanistan, eller hur?

* Blev de tagna som spioner av Sovjetunionen?
* Blev båda mördade?
* En olycka?
* Blev Peter mördad och Gunnel såld som haremshustru till Kala Khans son? Fick hon en son?

Gunnels föräldrar fick aldrig veta vad som hände Gunnel och vi vet inte mer idag. Gunnel skulle teoretiskt kunna vara i livet än idag, i så fall fyller hon 89 år i augusti.
8 februari 1977 dödförklarades Gunnel. Hennes far dog 1990, 90 år gammal, hennes mor dog redan 1975, 74 år gammal.

Vad tror du hände Gunnel och Peter i slutet av maj 1956?
/eva k.

Bild av landskap i östra Afghanistan, wikipedia.