Snart jul och julklappsdags

Det har varit lite låg aktivitet på bloggen ett tag, men det kommer att bli bättre😍

Det går jättebra att beställa min bok, 200 kr inkl porto. Jag slår gärna in den om du vill ha den för att göra någon lite gladare 💚

Det jag har lagt lite tid på senaste månaden är min nystartade blogg, gummanevabroderar där jag broderar - både för inspiration och till försäljning. Att skriva och brodera är något jag tycker är kul! Kanske där också finns något julklappstips...Så här kan det ju faktiskt kännas ibland...

Och den här broderade jag som en hyllning till min favoritförfattare Stephen King. Det finns ingen som skriver som han. 

Och för dig som kanske är ny läsare - Välkommen hit! -  så är här länk till de försvinnanden jag skrivit om tidigare. 29:e Juli 1965 och andra olösta försvinnanden: Olösta försvinnanden på bloggen - lista (29juli1965.blogspot.com)

/eva k. 

Sommar-förslag

 Fortfarande sommar och varmt - och ibland kan det vara för varmt för att göra något, eller hur?

Soffan, nerrullade persienner och tv:n är inte så dumt då. 

På TV4 Play finns en otroligt bra dokumentär om Marianne, 6 år som försvann spårlöst 1981 från en by i Norge. Teamet följer upp olika ledtrådar och diskuterar om eventuella samband med ett annat försvinnande, Terese. Marianne försvann 28 augusti 1981 så där snart exakt fyrtio år sedan.

Detta var ett av de mord som Tomas Quick/Bergwall erkände. Det är alltid lätt att vara efterklok - men, men...

Se Mysteriet Marianne online här - Streama gratis på TV4 Play

Har du inte läst Hannes Råstams bok om Tomas Quick? Gör det i sommar! Den är otroligt bra, jag sträckläste den. 

Fallet Thomas Quick : att skapa en seriemördare - Hannes Råstam - Pocket | Bokus

På SVT Play finns en serie Saknad - aldrig glömd - så bra. Det är fiction, handlar om historiska fall och hur det påverkar många människor när kvarlevor från förgången tid hittas. Och att ibland klaras olösta försvinnanden upp - även i verkligheten. 

Saknad, aldrig glömd – Avsnitt 1 | SVT Play

Sommarhälsningar,

eva k. 

Var han spion? Roberrt Fangohr försvann spårlöst 1973

Robert Fangohr gick ut från sitt arbete på Scheles skeppsmäkleri i Halmstad, klockan 10, 14 februari 1973. Strax innan hade han fått ett telefonsamtal som gjort honom upprörd. Han sa till sina arbetskamrater att han fått en blixtrande huvudvärk och behövde luft.  Ytterrocken hängde kvar på kontoret. Robert gick ut genom entrén och det var det sista någon såg av honom, så vitt vi vet. Han försvann spårlöst och likaså hans ljusblå Peugeot 404.

Vi börjar från början. 

Robert Heinz Fangohr föddes i Mannheim, Västtyskland den 16 november 1941. Han var alltså  tysk medborgare. 1973 när han försvinner lever hans mor kvar i Mannheim och han har också en bror i Ladenburg, Västtyskland. Enligt polisutredningen finns det också flera syskon. 

1960 träffar Robert en svensk kvinna, Inga-Britt. De träffades i Sölvesborg  när Inga-Britt var på väg till Tyskland med färja. Hon får hjälp av Robert att bära sin väska och de börjar prata. Robert berättar bland annat att han är tysk juniormästare i fäktning. Han har varit på tävling i Stockholm och har nu tänkt att cykla hela vägen hem till Mannhem. De håller kontakten och efter att Robert har gjort militärtjänstgöring kommer han till Sverige 1961.

Paret gifter sig och slår sig ner i Falkenberg. De får en dotter, som är fem månader när Robert försvinner. Långt framskridna planer finns också på att köpa hus i Slöinge. 

När Robert försvann gjordes en polisanmälan samma kväll till polisen i Falkenberg. Så vitt jag kan utläsa upprättades inte en formell efterlysning förrän den 28 februari, utan polisen menade att Robert snart skulle komma hem. 

Så, den 28 februari görs en personefterlysning hos polisen i Falkenberg. 

Den lyder; Han var klädd i brun-vit-rutig blaser, bruna byxor, konjaksfärgad skjorta, brokig slips. Saknar ytterkläder. Bryter något på tyska. Glasögon med kraftiga mörka bågar, polisonger och skägg. Kan vara deprimerad. Medförde vid försvinnandet personbil, ljusblå Peugeot 404.

24 april 1973 görs en internationell efterlysning via Interpol utan resultat. 

Varken Robert eller den ljusblå bilen har setts sedan den 14 februari 1973.

-------------

Vad kan ha hänt? Polisutredningen är gallrad, där står inget om konkreta kontakter med anhöriga i Västtyskland, vilket rimligen borde ha gjorts. Det finns en anteckning från maj 1973 att Interpol Wiesbaden, "har gjort efterforskningar hos de angivna adresserna men utan resultat". Det finns inga förhör med arbetskamrater eller chefer. Inte heller med frun. 

Passet var kvar i lägenheten. Det framkom saker som att Robert ljugit om vilken tandläkare han gick till, det fanns ett tomt bankfack och annat som skulle kunna tyda på att Robert levt ett dubbelliv. 

Det står på flera ställen att han kan vara deprimerad, vilket inte framgår av tidningsartiklarna. 

Det finns en del artiklar skrivna genom åren, och det spekuleras i att att Robert skulle  varit spion för Tyskland. Han arbetade på ett skeppsmäkleri, han var tvåspråkig och hade internationella kontakter via arbetet. 

Bilen hittades aldrig. Registreringsnumret finns i  utredningen, men det finns inga anteckningar om att bilen har setts eller återfunnits.

-----------

Om Robert försvann frivilligt så är det lätt att ändra sitt utseende genom att raka av skägg och polisonger, byta glasögon och klädstil. Bilen kunde ha bytts ut och den ljusblå Peugeoten hamnat i en bilskrot. Var blev han då av?

Var han spion? Nja, det känns lite långsökt. Men, Halmstad har militäranläggningar och det kan ha varit av intresse för främmande makt. Om han var spion och försvann av rädsla för att bli upptäckt har han troligen fått hjälp därefter med att försvinna. Det som talar emot det är att han var så ung när han kom till Sverige. Var blev han då av?

Självmord? Det står i polisutredningen att han var deprimerad. Dock inget mer om eventuell medicinering, läkarutlåtande eller annat som styrker Roberts depression. Eller hur/om hur djup den eventuellt var. Det finns inget i artiklarna som säger att han var deprimerad. 

Om Robert lever så fyller han 80 år i november. 

/eva k. 

Alf Andreasson - ett gammalt försvinnande utan klarhet

Alf försvann spårlöst natten mellan lördagen den 6:e och söndagen den 7:e oktober 1945. Snart sjuttiosex år sedan. Allt är sedan länge glömt och vad som egentligen hände lär aldrig komma fram. 

 

Detta är troligen det enda foto som finns kvar och är publicerat i Hudiksvalls-Tidningen 9 augusti 1965. Jag tänker att det är ett foto från konfirmationen, så taget cirka 1942-43. 

Fotot hålls upp för fotografen av Alfs mor som säger; Var är min son?

Skogsarbetaren Alf, född Wikner, var född utom äktenskapet den 12 november 1928. Han mor gifte om sig 1939 och då fick Alf efternamnet Andreasson. Han och familjen bodde i Ytterbergsbyn, vid Sveg. 

Söndagen den 7 oktober, klockan 19.45 gjordes en polisanmälan till fjärdingsman i Älvros som sedan i sin tur kopplade in landsfiskalen. Anmälan gjordes av Alfs kamrat Holger Johansson, också 17 år. 

 

De två kompisarna arbetade som skogsarbetare och röjde bland annat sly runt järnvägen. Den här lördagskvällen, den 6 oktober, skulle de cykla till Folkets Park i Sveg och dansa. Men, innan dess tänkte de åka inom till Kalle, som bodde på Älvros Station och också jobbade som banarbetare. 

Karl, med efternamnet Sundquist, var i femtioårs-åldern, och hade lovat killarna att bjuda på brännvin om de kom inom. Han hade tidigare varit arbetskamrat med Holger. 

På den tiden var det motbok och spritransoner som gällde och Karl hade hämtat sin ranson av gin och Kronbrännvin tidigare på lördagen. Så, vid halv nio-tiden dök de två - Alf och Holger - upp hos Kalle och han bjöd dem som utlovat på brännvin. De var där ungefär en timme och cyklade mot Sveg vid 21-tiden. Det var mörkt och cykellamporna lyste inte upp så bra, tänker jag.

Efter att de cyklat en bit så körde Alf omkull. Holger stannade och de bestämde sig helt enkelt för att lägga sig i vägkanten och sova. Holger vaknade vid halv tre-tiden och då var Alf helt spårlöst borta. Holger antog att Alf hade vaknat, lämnat cykeln och gått tillbaka till Älvros och Kalle Sundquist för att sova. Så, Holger gick hem själv hem till sig i Ytterberg och lade sig att sova, efter att ha letat ett tag efter Alf. Dock gick han inte till Alfs hem. 

Vid 18-tiden på söndagen gick han bort till Älvros och hörde med Sundquist om han visste var Alf var. Då var också Trygg, en annan arbetskamrat, där. Trygg hade också varit där kvällen innan och druckit. Här börjar de inse att ingen vet var Alf är eller har sett honom sedan kvällen innan och anmälan görs om hans försvinnande. Alfs familj underrättas. De hade själva inte saknat Alf utan tänkt att han sov över hos Holger. 

En skallgångskedja på ett tiotal man kallas ihop, man söker ett par timmar och avbryter vid klockan 22 på söndagen. Skallgångar genomförs de följande fyra dagarna och det görs draggningar i Ljusnan. 

Vittnesmål 

Linjearbetare Erik Eriksson, född 1912, kom med rälsbuss från Hede till Sveg klockan 22.45. Han cyklade mot Älvros. Han hade då sett ljus från en cykellykta vid dikeskanten och en annan cykel liggande bredvid. Han hade inte uppmärksammat om det fanns personer i närheten. 

Banarbetare Anders Andersson, född 1926, hade varit på bio i Älvros tillsammans med Nils Persson. Filmen hade slutat vid 22-tiden och då hade de cyklat hemåt. Ungefär femhundra meter väster om stationshuset hade de sett två cyklar i diket. Tiden uppskattades till 23-23.30-tiden eftersom de hade tagit en kopp kaffe efter bion innan hemfärden. Den ena cykeln hade haft en vriden styrstång och tänd lampa. De släckte lampan och såg samtidigt en man som sov i diket. De kunde inte säga om det var Alf eller Holger och de försökte inte väcka honom "enär de hade hört att det kunde vara farligt att väcka någon som sov". 

Kalle Sundquists hustru hördes, Märta, 30 år. Hon hade inte sett eller hört något från Alf och Holger sedan de lämnat huset på lördagskvällen. Hon hade heller inte deltagit i drickandet utan hållt sig i köket under kvällen. 

Kalle Sundquist själv uppgav att han hade bjudit de två på brännvin, men inte att han upplevde dem som särskilt berusade när de cyklade iväg på lördagskvällen. Själv hade han fortsatt att dricka tillsammans med Trygg. När brännvinet var slut, hade han somnat sittande i kökssoffan och vaknat framåt småtimmarna och gått och lagt sig i sängkammaren. 

Vad hände Alf den mörka oktoberkvällen 1945? 

När jag räknar på mängden brännvin som dracks utifrån vad Sundquist uppger, så fick de ungefär 30 cl Kronbrännvin. var. Kronbrännvin innehöll 50% alkohol, så ungefär 40 cl blir mängden om vi räknar om till dagens alkoholhalt på 40%. Denna mängd dracks upp på 30-60 minuter, som snapsar. Det är mycket alkohol på kort tid. 

Jag tror att de själva inte kände sig särskilt fulla när de lämnade Sundquist, utan detta slog till efter ett tag. Därav att Alf välte. Styrstången var vriden, så han har gjort en rejäl vurpa. Nu är det mörkt, det är oktober och de var klädda för att gå på dans, i byxor, skjorta, en tröja och kavaj. Ganska så kallt tänker jag att det blir efter ett tag. 

De somnar bägge två vid vägkanten. 

När Anders och Nils kommer cyklande vid halv tolv-tiden så ser de en sovande man och två cyklar. Jag tänker att Alf har vaknat, varit dålig, kanske slagit i huvudet vid vurpan, och bara gått rätt ut i skogen och helt tappat orienteringen. Det vi vet idag är att en person kan gå mycket längre än vad man tidigare trott. Det gjordes en skallgång på söndagskvällen, men det måste ha varit mörkt redan när den påbörjades. 

Vid den tiden - ett dygn senare - kan Alf ha varit mil därifrån, gått ner i vatten eller älven... 

Allt är väldigt sorgligt. Alf skulle fylla sjutton år några veckor senare. Att något skulle hittas efter alla dessa år känns inte troligt. Alf dödförklarades 1965 och i samband med det skrevs artikeln i Hudiksvalls-Tidningen om hans försvinnande. /eva k. 

Hudiksvalls-Tidningen 1965

Deniz Arda hittad i Tyresö nationalpark

 Det är väldigt sorgligt att Deniz är hittad död. Han hittades av en privatperson den 8 mars i Tyresö nationalpark. Vad som har hänt Deniz lär bli vetskap för familjen och de närmaste. 

Vila i frid. 

/eva k.