Jimmy Svensson? Christer Poka? eller vad?

Bästa läsare!
Nu vill jag faktiskt att du talar om vilka olösta försvinnanden jag ska skriva om!

Så här tänker jag; 
nu är det snart sommar och semester och hängmattan och en god bok väntar, eller hur?!

Så, skicka in ditt förslag på vem eller vad du tycker jag ska skriva om, så drar jag tre stycken vinnare som får varsitt ex av min bok, 29:e Juli 1965 och andra olösta försvinnanden, hemskickat i brevlådan lagom till just semestern.

Du skriver en kommentar i bloggen - anonym om du så vill - och sen mailar du mig namn och adress.
Den 2:a juni drar jag tre vinnare och påbörjar inläggen om de försvinnandena. 

Så, fundera nu - vilket olöst försvinnande ska jag skriva om? Person, personer eller "något"...
/eva k.

Nya sök efter Lelle Hildebrand

Polisen ska börja göra nya sökningar efter Lelle Hildebrand, som försvann 1999. Nordöst om Kristianstad ligger Immeln, som tidigare varit aktuellt i spaningarna efter Lelles kropp.
Där finns också många stenbrott, djupa och svårtillgängliga, en del vattenfyllda.
Det har snart gått tjugo år sedan han försvann och jag hoppas de hittar kroppen. /eva k.


Här kan du läsa mitt inlägg om Lelles försvinnande

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Kv78p7/danska-gravhundar-ska-soka-efter-lelle-hildebrand

Syskonen Beaumont - vad hände de tre? Del Två

Onsdagen den 26 januari 1966 försvann de tre syskonen Beaumont, Jane, 9 år, Arnna, 7 år och Grant, 4 år, spårlöst från stranden i Glenelg Beach, Adelaide, Australien. 
Det är ett av världens mest omskrivna försvinnanden och än idag vet ingen vad som hände de tre, och vem som är skyldig. Eller var det en olycka?

Jag tänker att olycksteorin kan falla bort. Om de drunknade borde något eller någon ha  återfunnits. En handduk, Janes väska, en kropp... Inget har någonsin återfunnits. Ingenting. 

___

I november 1966 kom ett medium från Holland, Gerard Croiset. Han kom upp med ett antal olika teorier och idéer, från dag till dag. Inget av det han sade visade sig stämma och inget stämde. Bland annat hade han en teori om att barnen hade begravts under en byggnad. Inte heller detta stämde.

___

1968 fick föräldrarna flera brev som sades komma från Jane och där det stod att de hölls fångna av en man. Föräldrarna letade tillsammans med polisen där breven var postade, men hittade inget.
1992 kunde man spåra fingeravtryck på breven och de visade sig tillhöra en då 41-årig man som 1968 varit tonåring och skrivit breven.

___

I januari 2016 fick polisen tips om att två tonårspojkar i januari 1966 grävt ett stort hål på en industritomt, där en av de misstänkta männen ägde tomten. Det grävdes upp där man gjort hålet 1966, men endast djurben återfanns, inget annat.

___


Det finns givetvis misstänkta personer:

* Bevan Spencer von Einem
von Einem dömdes till livstidsfängelse 1984 för att ha mördat den 15-årige pojken Richard Kelvin, i Adelaide 1983. Richard hölls i fångenskap och torterades i fem veckor innan han dog. Det fanns också misstankar om att han var skyldig till andra olösta mord, då med gay-anknytning.
Polisen hade misstankar om att von Einem var skyldig till syskonens försvinnande, men det väcktes aldrig åtal och von Einem har vägrat att samarbeta om de fall han misstänkts för.
Han är född 1945, var alltså 21 år 1966, och är idag 73 år.

* Arthur Stanley Brown
Brown kom upp som en misstänkt 1998. Brown, född 1912, då 86 år gammal, åtalades för att ha mördat två systrar, Judith, 7 år och Susan, 5 år, i Townswille, Queensland. Systrarna försvann på väg till skolan 26 augusti 1970, och kropparna återfanns flera dagar senare i en uttorkad floddal. De hade våldtagits och strypts.
Brown var också åtalad för sexuella ofredanden och kan eventuellt också kopplas ihop med andra olösta mord på flickor.
Brown var 54 år 1966.
Rättegången år 2000 sköts upp och han blev aldrig dömd pga. av att han var dement och led av Alzheimers. Brown dog år 2002.


* Derek Ernest Percy
2007 kom en reporter upp med förslaget att syskonen kunde ha mördats av Percy, som dömdes till fängelse på livstid för att 1969 ha mördat 12-åriga Yvonne Tuohy. Han misstänks också vara skyldig till ett flertal försvinnanden och mord.
Percy var född 1948 och dog i fängelse 2013.
Han var alltså 17 år när syskonen försvann.

* Alan Anthony Munro
Munro befann sig i området 1966 när syskonen försvann och han är också skyldig till sexuella ofredanden på barn redan från 1962.
Munro är född 1942 och var 24 år 1966.


* Harry Phipps
Phipps blev en huvudmisstänkt efter att boken "The Satin Man Uncovering the mystery of the missing Beaumont children" gavs ut 2013. Boken uppdaterades med ny information 2015.
Boken namngav först inte identiteten av "The Satin Man", men hans son Haydn identifierade honom sedan som trolig mördare av syskonen. Haydn uppgav att han såg de tre syskonen på baksidan av deras hus dagen de försvann 1966, men vågade aldrig säga något. Familjen Phipps bodde endast 250 meter från stranden Glenelg Beach. 
Phipps var en förmögen affärsman, charmig och trevlig och var inte misstänkt 1966. Tomten som grävdes upp efter tips, som jag skrev om i början, var hans. 
Andra vittnesmål har också kommit fram i efterhand om våldtäkter och i boken beskrivs hur Phipps var pedofil och sadist. En annan av hans söner förnekar att fadern skulle varit skyldig.
Phipps dog 2004.

____________

Vad hände då den varma januaridagen 1966? Var finns Jane, Arnna och Grant idag? 
Vem är skyldig? Är det en av de fem ovanstående? Eller någon annan? 

- Mannen som de sågs med sades vara i  30-års-åldern, blond och vältränad. Säkert charmig och trevlig och bra hand med barn, eftersom framförallt Jane var mycket blyg.
- Syskonen hade nog träffat honom flera gånger, eftersom Arnna pratade om "Jane´s boy-friend" och de tog emot pengar att handla för
- Han bör ha haft tillgång till bil, för att föra bort de tre, antingen levande eller döda.
- Troligen hade han gjort något liknande tidigare, det är kallblodigt att föra bort tre barn samtidigt.
- Fanns det medhjälpare?

- Vad tror du hände Jane, Arnna och Grant?

/eva k.

De tre syskonen Beaumont - försvann spårlöst en varm sommardag, Del Ett

Onsdagen den 26 januari 1966 var det en väldigt varm dag i Adelaide, i södra Australien. Det var Australia Day och de tre syskonen Beaumont, Jane, 9 år, Arnna, 7 år och lillebror Grant, 4 år, hade fått lov av sin mor att själva åka med bussen till stranden. Familjen bodde i närheten av Glenelg Beach, en populär strand, där de tre varit många gånger tidigare, både själva och i sällskap med sin far.

Grant, Arnna och Jane Beaumont

De skulle aldrig mer komma hem.

___

Jane, Arnna och Grant bodde tillsammans med sina föräldrar, Jim och Nancy Beaumont. De två hade gift sig 1955 och 1956 föddes Jane, 1958 kom Arnna och 1961 kom lillebror Grant. Familjen bodde i en förort till Adelaide, Somerton Park.

På morgonen den 26 januari, tog barnen bussen till Glenelg Beach, en sträcka på ungefär 3 kilometer. De åkte med bussen som gick kvart i nio och hade fått förmaningar att åka med bussen hem klockan 12 eller senast klockan 14.

Idag tror jag ingen förälder hade låtit så små barn åka ensamma för att tillbringa en dag på stranden. Jane kunde simma lite grand, men Arnna och Grant kunde inte simma alls. Det beskrivs ofta i pressen  som att det här försvinnandet gjorde att tron på att människor var goda försvann. Föräldrar lät inte sina barn längre vistas själva på det sätt man gjorde innan de tre försvann. 

Syskonen kom inte tillbaka med bussen klockan 12 och inte heller klockan 14. Nancy började bli orolig, men ville inte åka och leta efter dem förrän Jim kom hem vid 15-tiden. Jim åkte direkt ner till stranden för att leta efter dem och Nancy stannade hemma ifall de skulle dyka upp. 

Vid 17-tiden anmälde Jim till polisen att de tre syskonen var försvunna. 

Bild från australiensisk press

Polisen organiserade snabbt genomsökning av stranden och närliggande områden. Det man trodde till en början var att syskonen helt enkelt gått vilse. Sökandet utvidgades efterhand till större område, närliggande byggnader, till havs, järnvägar och vägar. 

Efter hand som tiden gick och de inte hittades, så började polisen misstänka att de hade råkat ut för en olycka eller blivit kidnappade och bortförda. Försvinnandet fick otroligt mycket media och polisen klarade inte riktigt av att hantera alla de tips som kom in. 

Inga av barnens tillhörigheter, som kläder, handdukar eller väskor hittades och inget av det har någonsin återfunnits. 

Den 29 januari tömdes en hel båthamn, The Patawalonga Boat Haven, efter ett tips om att de tre synts till i närheten av den. Inget hittades. 

Fantombild av mannen som sågs med barnen

Polisens undersökningar visade att flera säkra vittnesmål fanns om att syskonen setts tillsammans med en lång, blond man med solbränna. Han var ungefär 35 år, ganska atletiskt byggd och han hade badkläder på sig. Barnen hade lekt med honom och verkat glada tillsammans med honom. De hade också fått hjälp av honom att klä på sig sina vanliga kläder, vilket vittnena reagerat på, eftersom flickorna var så stora att de egentligen inte behövde hjälp.
De hade också väntat på honom utanför ett omklädningsrum medan han själv bytte om. 
Ungefär vid kvart över 12 hade han och barnen setts gå tillsammans från stranden.

Polisens undersökningar visade att flera säkra vittnesmål fanns om att syskonen setts tillsammans med en lång, blond man med solbränna. Han var ungefär 35 år, ganska atletiskt byggd och han hade badkläder på sig. Barnen hade lekt med honom och verkat glada tillsammans med honom. De hade också fått hjälp av honom att klä på sig sina vanliga kläder, vilket vittnena reagerat på, eftersom flickorna var så stora att de egentligen inte behövde hjälp.

De hade också väntat på honom utanför ett omklädningsrum medan han själv bytte om. 

Ungefär vid kvart över 12 hade han och barnen setts gå tillsammans från stranden.

Föräldrarna beskrev sina barn, särskilt Jane, som mycket blyg. För dem kändes det helt otänkbart att syskonen lekt med mannen på det sätt som vittnena beskrev. 

Kände de mannen sedan tidigare? Arnna hade flera gånger sagt till sin mor att "Jane har en pojkvän på stranden", men Nancy hade trott att hon menat en lekkamrat i samma ålder som syskonen. Men, var det mannen i 35-års-åldern som var Janes "pojkvän"?

En anställd på ett bageri, Wenzel´s Bakery, vittnade också om att Jane hade köpt pajer och en köttpaj som hon betalat med en 1-punds-sedel. Här blir det kusligt. Nancy hade skickat med 6 shillings, dels till bussresan, dels till att köpa lite snacks för. Barnen hade varit och handlat tidigare i bageriet, de var kända, så vittnesmålet var säkert. Men, barnen hade aldrig tidigare köpt köttpajer där och de hade inte fått en sedel med sig hemifrån. Var kom pengarna ifrån? Och vem skulle ha köttpajen?

Det finns ett senare vittnesmål från en brevbärare, som säger att han såg syskonen vid 15-tiden, gående hand i hand, skrattande och glada. Det vittnesmålet bedöms dock som osäkert, framför allt för att brevbäraren var osäker på tidpunkten när han såg barnen. Det kan ha varit på morgonen när de var på väg från bussen till stranden. 

***

Officiellt är syskonens försvinnande fortfarande öppet. Nancy och Jim lever fortfarande, 90 och 92 år gamla. De har inte pratat med pressen eller gett någon intervju sedan 1968. 

Vad hände  Australian Day, 26 januari 1966, på den solvarma stranden? Det fanns - och finns - misstänkta gärningsmän och i nästa avsnitt berättar jag om det. /eva k.

Bild från slutet av 1965, fr v. Jane, Grant och Arnna

Gunnel Gummesson - vad hände dig i Afghanistan 1956?

I slutet av maj 1956 försvinner Gunnel Gummeson spårlöst i Afghanistan.

Gunnel

Hon färdas i Afghanistan tillsammans med sin pojkvän, en amerikansk missionär, Peter Winant.

Gunnel föddes den 16 augusti 1929 i Råsa, Hultsfred, Småland. Hennes far Nils-Erik var föreståndare inom Kooperativa, alltså det som blev Konsum. Hennes mor hette Anna Eleonora. Gunnel var deras enda barn.
1931 flyttade familjen till Nora i Västmanland.

Gunnel utbildade sig till folkskollärarinna och arbetade i Nora som det. Av någon anledning åkte hon till Indien som socialarbetare, tydligen var hon där vid två tillfällen.

Efter att ha arbetat i Indien, reste hon tillsammans med pojkvännen Peter, 32 år, till Afghanistan, genom Pakistan, för att fortsätta landvägen tillbaka hem till Sverige. Peter, son till en amerikansk diplomat, hade tidigare rest i Afghanistan.
De liftade från New Delhi, Indien, genom Pakistan, sedan vidare mot Teheran och därefter var planen att ta tåget till Europa. Tydligen hade de ont om pengar.

Paret kom till Kabul i mitten av maj 1956. De stannade där några dagar. Peter bodde hos en familj Wilson och Gunnel hos en familj vid namn McKeown. De stannade där ett par dagar. Sedan fortsatte de med norrut med en lastbil den 20 maj.  Samma dag postade Gunnel ett brev till sina föräldrar på ett postkontor i Kabul, där hon skrev om deras resplaner.

Afghanistan, överst i norr ser du Sheberghan

22 maj kom de till ett sockerbruk i Bahlan, där förestånderskan var en tyska, Frau Ulrich. Enligt henne var båda väldigt trötta. Gunnels ena fot hade skavsår av sandalen och hade gått barfota över Shiba-passet. De sa att de inte hade några pengar och bad att får övernatta i kantinen.

23 maj uppsökte paret guvernören. Gunnel berättade vagt för honom att de var "på väg hem". De fick 1 000 afganis. Vad det motsvarar i pengavärde vet jag inte.

I Pul-i-Khumri fick de lift och sedan gratis mat och logi på ett utgrävningsläger i Surkh Katal.

24 maj fortsatte mot Mazar-i Sharif. Där uppgav en hotelldirektör att det kommit "två utlänningar som saknade medel och ville träffa polisöversten". Polisöversten uppsökte dem på hotellet och talade om för det att hotelldirektören skulle ge dem mat och rum. De skrevs aldrig in i liggaren.

25 maj fick de lift med en annan lastbil. Vittnen sa att Peter verkade nere och att de inte pratade med varandra. På eftermiddagen kom de fram till en liten by där de köpte bröd och yoghurt. De kom fram till Shibarghan vid 21-tiden på kvällen.

Också här fick de gratis mat och husrum, eftersom de sa att de inte hade några pengar. Inte heller här blev de registrerade i hotelliggaren.
Här slutar de officiella efterforskningarna, men en präst, Christy Wilson,  hade fler uppgifter.

26 maj, vid 7-tiden på morgonen, lämnade de hotellet utan att äta frukost. De besökte basaren och ett thehus. Vid 15-tiden kom de till lastbilsstationen och fick lift med en bil mot Andkhui efter tjugo minuter. Förutom de två var det sex andra som också fått lift och satt på släpet. Efter tre mil körde bilen fast. Två gendarmer som kom förbi hjälpte till att få loss bilen och såg Gunnel och Peter. 

Enligt uppgifter från en anonym man, som prästen kände, framkom fler uppgifter.

27 maj kom de, enligt honom, till Andkhui, 6.30 på morgonen. Hela den dagen tillbringade de i ett thehus. Vid 15-tiden fick de återigen lift med en lastbil västerut. I Maimana berättade sedan två män att paret hade stigit av lastbilen.
Natten till den 28 maj fick de tillbringa hos en "högt uppsatt man".
Natten till den 29 maj fick de vara i foajén på ett hotell, anledningen var att de saknade pengar.
De fick sedan lift med en jeep västerut. I Caisar drack de the på ett thehus. De hade fortfarande lift med jeepen.

30 maj, på morgonen, kom de till en liten by, Bala Murghab. De var då 20 mil från Herat, Iran, och sex kilometer från den ryska gränsen.  De vilade i thehuset, men åt eller drack inget.
Här slutar alla spår efter Gunnel och Peter.

Vad hände? 

Peter Winants far, Frederik Winant, sökte i oktober efter sin son. Han sa att de lokala myndigheterna inta varit hjälpsamma. Regeringen grep in och då kom en ordentlig utredning igång. Tre guvernörer sparkades, tusen spejare till häst skickads ut och folk fängslades.

I början av 1961 fastslog den afghanske utrikesministern att paret mördats i Shibarghan.

Men, i maj 1963, kom ett personligt brev från USA:s ambassadör Graham Parsons till UD i Stockholm. Han sade sig just fått veta att Gunnel levde i fångenskap som sonhustru till Kala Khan, en rik klanhövding i Qaisar, och hade fått en son. Källan var en kristen pashtun, som i sin tur berättat det för en amerikans präst i Kabul, som sedan larmade ambassaden. Peter Winant hade mördats. Gunnel hade tillfångatagits och sedan sålts till khanen.

UD och den svenske ambassadören Dick Hichens Bergström tog uppgifterna på allvar. Det fanns också uppgifter om att en blond pojke setts i ett läger. Man diskuterade fritagningsoperation med helikopter. Kung Zahir Shah informerades och lät i juni 1963 sända en specialstyrka om 175 man för att leta efter Gunnel. Man letade i byar och läger, men hittade inget.

Historien ebbade ut. 1967 skrev Aftonbladet en artikel om fallet, men det fanns inga nya uppgifter.


8 februari 1977 dödförklarades Gunnel. Hennes far dog 1990, 90 år gammal, hennes mor dog redan 1975, 74 år gammal.

Vad kan då ha hänt Gunnel och vad finns att fundera över?

* Vittnesmålen är säkert trovärdiga till stor del. Det måste ha varit ovanligt med "liftande turister". Gunnel var tydligen klädd i shorts och blus, samt var blond. Ingen slöja. Det måste ha väckt uppmärksamhet. 

* Varför hade de inga pengar? Eller vad gjorde de av med pengar på? Hade de blivit rånade? Verkar inte så, finns inga uppgifter om det. 

* Missbruk? Jag blir lite fundersam på alla dessa långa uppehåll i thehus. Röka opium är inte ovanligt. Och de verkar inte vara särskilt hungriga eller törstiga. Missbruk tar bort hungerkänslor. 

* De verkar ha varit trötta och på dåligt humör, i alla fall vid vissa tillfällen. Varför? Bristen på pengar? Trötta på varandra? Missbruk?

* Om det var riktigt illa, varför tog de inte kontakt med amerikanska ambassaden? Peter var amerikansk medborgare.

* De måste ha varit otroligt naiva. Och/eller äventyrliga. Att lifta på detta sättet, tja, det känns inte som något att rekommendera som fortskaffningsmedel i Pakistan och Afghanistan, eller hur?

* Blev de tagna som spioner av Sovjetunionen?
* Blev båda mördade?
* En olycka?
* Blev Peter mördad och Gunnel såld som haremshustru till Kala Khans son? Fick hon en son?

Gunnels föräldrar fick aldrig veta vad som hände Gunnel och vi vet inte mer idag. Gunnel skulle teoretiskt kunna vara i livet än idag, i så fall fyller hon 89 år i augusti.
8 februari 1977 dödförklarades Gunnel. Hennes far dog 1990, 90 år gammal, hennes mor dog redan 1975, 74 år gammal.

Vad tror du hände Gunnel och Peter i slutet av maj 1956?
/eva k.

Bild av landskap i östra Afghanistan, wikipedia.