Det glömda försvinnandet i Sundsvall 1971 - Raine Svensson

Mentalskötaren Raine Svensson, 19 år, försvann från Sidsjöns mentalsjukhus i Sundsvall, torsdagen den 17 juni 1971.

Han lämnade arbetet vid lunchtid den 17 juni och återfanns aldrig. Däremot hittades hans tillhörigheter utspridda över sjukhusområdet, bl. a. hans plånbok. Raine hyrde ett rum på Sidsjöns mentalsjukhus område.

   Raine var uppväxt i Timrå och hade studerat i Umeå, men hoppade tydligen av studierna och började jobba på mentalsjukhuset i Sundsvall. På den tiden var det lätt att få extra jobb inom sjukvården och Sidsjöns mentalsjukhus var ett stort sjukhus med plats för över 900 patienter och därmed í stort behov av personal. Sjukhusen hjälpte ofta till att ordna bostad åt sina anställda. Kanske hade Raine tänkt sig ett sabbatsår för att sedan fortsätta studierna?

Thomas Quick/Sture Bergwall erkände ett antal mord under 1990-talet. Han blev dömd för åtta mord, som han nu är frikänd från. Men han erkände ett trettiotal. Raine var ett av de erkännandena. Thomas Quick/Sture Bergwall skrevs ut några veckor innan Raine försvann. Det här är alltså ett fall där det faktiskt har funnits en koppling mellan Quick/Bergwall och ett försvinnande. De två kan faktiskt ha träffats på sjukhuset.

Det finns uppgifter om att Raine var deprimerad när han försvann. Kanske var det därför han hoppade av skolan? Men, om han var deprimerad kanske han var ett lätt offer för någon som förstod sig på honom...

Självmord? Jag kan dåligt hur naturen ser ut kring Sidsjön, men det verkar som om där finns sjö/sjöar i närheten. Fast då borde kroppen ha flutit upp. Det är inte alltid det sker, det beror på djup, strömmar och hur botten ser ut.
Yngre män begår rätt ofta självmord genom hängning. Då borde kroppen ha hittats efter ett tag, även om det skett utomhus.

Och varför låg hans saker, inklusive plånboken, utspridda över området? Var han inblandad i ett slagsmål med någon? Som andra sådana här sjukhusområden såg ut, så är det stora områden, kanske var det lätt att gömma en kropp i en bergsskreva någon dag och sedan flytta den någon natt lite senare...

Raine dödförklarades den 30 november 1991. Då hade det gått över tjugo år sedan han försvann. Han skulle ha fyllt fyrtio år den 21 november samma år om han levde då.

Sidsjöns mentalsjukhus byggdes 1943 och lades ner 2001.

Så, vad hände egentligen vid lunchtid den 17:e juni 1971 på Sidsjöns mentalsjukhus? Var blev du av, Raine? /eva k.

Här är länk till Jan Jörnmarks sida om Sidsjön, på hans hemsida om Övergivna platser.
http://jornmark.se/places_photo.aspx?placeid=256&Photonumber=006&lang

Här är länk till en artikel om en film som gjordes om lobotomering som utfördes på Sidsjöns mentalsjukhus.
http://www.st.nu/kultur/sundsvallsfilm-om-lobotomi-visas-i-svt

I Sundsvall försvann Olle Högbom 7 september 1983

Sundsvall har haft flera ouppklarade försvinnanden. Viola Widegren försvann 1948, Johan Asplund 1980, Raine Svensson 1971 och Olle Högbom 1983.

Olle Högbom var 18 år när han försvann en onsdagskväll, den 7 september 1983.

Olle och hans klasskamrater var på väg till ett diskotek när Olle satte sig ner vid ett staket för att vila. De försökte få med honom, men utan framgång, och de fortsatte till diskot utan Olle. Efter det har ingen sett honom.

Ruben Högbom, Olles pappa, skriver fortfarande på sin blogg, http://rubenhogbom.blogspot.se/ och senaste inlägget skrevs igår. Första inlägget skrevs 19 augusti 2010. Olles mamma är död sedan 2008.

Ruben menar att det är polisen som är skyldig till Olles försvinnande och död.  Polisen har själva arbetat efter att Olle drunknat i Selångerån.

På 1990-talet tog Thomas Quick på sig skulden för Olles försvinnande, precis som han gjorde med Johan Asplund och många, många fler. Men hans erkännande hade för många luckor och det gick inte att binda honom till brottet.

Det finns en radiodokumentär från 2011, http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=240&artikel=4427575

Så, vad hände egentligen Olle kvällen den 7 september 1983? /eva k.

 

Bosse Jansson - var blev du av?

En annan författare som också är mycket intresserad och insatt i Bosse Jansson försvinnande är Dan Fränkel. Han är ledarskapskonsult och författare. Han skriver om min bok här;
http://www.danfrankel.n.nu/blogg

Det är också livlig debatt på tråden om Bosse Jansson på Flashback Forum, https://www.flashback.org/t899920p414
huruvida min bok är bra eller inte, läsvärd eller inte, trovärdig eller inte... fast det är ju bra om man har läst den för att avge ett omdöme, tänker jag. Om man då inte vill köpa boken, finns det alltid möjligheten att låna den på biblioteket, eller hur!

Ja, var blev du av, Bosse? I april är det fyrtio år sedan du försvann. Lever du? Vet SÄPO vad som hände dig? Vet någon annan?

/eva k.

Johan Asplund försvann spårlöst i Sundsvall 1980

Ett försvinnande som aldrig har blivit uppklarat är Johan Asplunds försvinnande. Johan försvann i Sundsvall den 7 november 1980, vid åtta-tiden på morgonen från lägenheten i Bosvedjan där han bodde med sin mamma. Johan var elva år när han försvann.
   Misstankarna var starka redan från början mot mammans före detta sambo. Polis och åklagare gick inte vidare till åtal mot mannen, utan föräldrarna väckte enskilt åtal mot mannen med hjälp av advokat Pelle Svensson. 1985 dömdes mannen till två års frihetsberövande för olaga frihetsberövande.
   Föräldrarna och Svensson gick vidare och överklagade till Hovrätten och ville ha domen ändrad till mord. Detta ogillades och mannen frikändes helt i april 1986, alltså för trettio år sedan.

Åren gick och inga spår har än idag hittats efter vad som hände Johan.

Tretton år efter att Johan försvann, 1993, erkände Thomas Quick/Sture Bergwall att han mördat Johan. Då satt Quick/Bergwall på Säter mentalsjukhus och det var det första mordet han erkände som inte var preskriberat.
   I mars 2001 väcktes åtal mot Quick/Bergwall av åklagare Christer van der Kwast. Johans föräldrar med sitt målsägandebiträde Kerstin Koorti ansåg att han inte hade med Johans försvinnande att göra, men Quick/Bergwall dömdes som skyldig till mord på Johan i juni 2001.

7 november 2005, 25 år efter Johan Asplunds försvinnande, blev ett eventuellt mord på Johan preskriberat.

Hösten 2006 lämnade Johans föräldrar med Svensson in en inlaga till Justitiekansler Lambertz, där de syftade till att få till stånd en utredning om Quick/Bergwalls domar. Lambertz hävdade att alla domar var välgrundade och baserade på fakta.

Dock, 2009, tog Quick/Bergwall själv tillbaka sitt erkännande i Johan-fallet. Han fick resning 2012, och fallet prövades på nytt. Domstolen skickade den friande domen hem till honom i mars 2012. Då hade det gått 32 år sedan Johan försvann den där novembermorgonen 1980.

Det skrevs en bok ganska direkt efter den första rättegången, Fallet Johan av Göran Elwin. Det finns också mycket skrivet om och av Quick/Bergwall och referenser till det finns i min bok.
   I december 2105 kom en dokumentärserie på radio om Fallet Johan; http://blogg.mittmedia.se/ibrottetsspar/

Var hände Johan ? Två män har dömts för att ha fört bort honom och/eller mördat honom. Bägge männen har friats. Är någon av dem skyldig? Kommer det någonsin klargöras vad som hände?
/eva k.

Ja, käre tid...

Det händer mycket på Internet, bästa läsare. Vissa saker är dock bättre att bemöta direkt. Där kan vi ha olika åsikter om hur påhopp på nätet ska hanteras.
Min åsikt är att det absolut bästa är att belysa saker ordentligt och direkt. Varför det? Jo - därför att både vanliga troll och Internet-troll spricker i solljus.

Jag har varit i blåsväder tidigare i bloggvärlden - har bloggat ganska flitigt tidigare som dietist - och var för några år sedan utsedd av LCHF-anhängare som "vår huvudmotståndare bland dietister" av Sten Sture Skaldeman.

Nu är det tydligen någon/några som inte gillar min bok. Det som framkommer är att hen tydligen inte ens har läst den...

För några veckor sedan låg det en recension på Bokus -där boken finns till försäljning - som fullständigt gjorde ner boken. Jag anmälde den och den togs bort ganska omgående. Jag har inget emot kritik, tro mig. Kritik kan göra att jag gör saker bättre nästa gång. Problemet med den här recensionen var att den skrevs innan boken hade sålts i ett enda exemplar...

Nu ligger det ett par inlägg på Flashback Forum som jag har anmält. Sen är det upp till moderatorn att behandla det.

Jag har klippt ut några delar ur inläggen och nedan bemöter jag det:

...tre "recensionerna" hos Bokus skrivits av en och samma person. Lurendrejeri! Tilltaget har anmälts, och det ska snart visa sig ifall "författarinnan" själv falsifierat recensionerna, eller om bokens "andlige fader", nazisten och "privatspanaren" Jerker Magnusson, är gärningsmannen?"...

Bokus har en kontroll av recensionerna. De släpps igenom efter granskning.

Att Jerker Magnusson har hjälpt mig otroligt mycket är ingen hemlighet. Han är omnämnd på första sidan tillsammans med mig för genomförd research, det finns en sex sidor lång intervju med honom och han är med på "tack-sidan" där jag nämner alla de som hjälpt mig att få boken klar. Det står så här om Jerker;
Jerker Magnusson - ovärderlig källa till fakta, kloka ord och uppmuntrande tillrop och utan honom hade säkert aldrig boken blivit klar

Benämningen privatspanare kommer från radiodokumentären om Dahlsjö-fallet och är alltså satt av reportern på Radio Göteborg.

Personen (alltså jag, min anm.) beskriver sig som "privat dietist, hälsopedagog, kock och kallskänka". Folkpartist på topp dessutom! Självförtroende saknas sannerligen inte, men hur skulle en person (alltså jag, min anm.) med denna bakgrund klara av att skriva en vettig bok om ouppklarade försvinnanden?...

Det värsta verkar nästan vara att jag är folkpartist... Spännande! Men, ingen nyhet precis...
Att min politiska uppfattning ligger hos Folkpartiet, numera Liberalerna, är ju ingen hemlighet. Jag har arbetat som politiker sedan 2003, har haft uppdrag kommunalt, i regionen och styrelseuppdrag. Jag sitter nu i kommunfullmäktige i Ängelholm och är förste vice ersättare till riksdagen. Mitt senaste uppdrag var som ordförande i den parlamentariskt tillsatta fullmäktigeberedningen "För strändernas och klitternas bevarande i Havsbaden i Ängelholm". Det uppdraget avslutades i november 2015 med ett enigt kommunfullmäktige som biföll rapporten.
Jag skriver en del debattartiklar och insändare, den senaste var införd i måndags.

Jag arbetar inte som dietist idag, men är legitimerad dietist. Ja, resten av titlarna stämmer. Jo, jag är läkarsekreterare också, förresten.

Om jag klarar av att skriva en "vettig bok om ouppklarade försvinnanden"? Ja, bästa läsare, det ligger ju  för dig som läser boken att avgöra. Och boken säljer hyfsat, känns det som. Det känns helt overkligt att det finns personer som läser och gillar den, men jag är oerhört glad och tacksam för det.

Sen är det också så att i samtliga inlägg om de sju försvinnanden jag skrivit om i boken, länkar jag till den tråd som finns på Flashback Forum. FB omnämns i boken i källförteckningen.

Till sist - oavsett vad man tycker om min bok, så har jag skrivit den. Den är klar. Och min målsättning uppfyllde jag. Det var att efter de tio som försvann spårlöst, skulle deras minne finnas kvar. Och de minnena finns nu mellan pärmarna i 29:e Juli 1965 och andra olösta försvinnanden.

Så, bästa läsare, jag hoppas du vill läsa den och bilda dig en egen mening om boken. Fundera över vad som hände Viola, Ove, Stefan, Thomas, Hymme, Kjell Åke, Jan Olof, Gay, Paul och Bosse...  Sanningen kanske aldrig kommer fram, men minnena av dem finns kvar nu.
Låna den på biblioteket, den finns både som vanlig bok och e-bok, eller köp den här via bloggen, eller på internetbokhandlarna.

Och där sprack trollen och försvann helt och hållet i solen. /eva k.


http://www.bokus.com/bok/9789163796579/29e-juli-1965-och-andra-olosta-forsvinnanden/#blogs